Det Är Annorlunda - Harry Potter

18. Nästa offer

Hermione:
Men så händer det ingenting på över en timme.

Draco:
Allt är så tyst, det är ingen som anfaller.

Etanya:
Vi kanske slipper kriget, jag kanske inte behöver förlora alla mina nära.

Blaise:
Skulle inte min f.d. bästa vän nyss attackera oss? Vart är hon?

Ron:
Vad har jag gett mig in på?

Harry:
Dom tar längre tid på sig än vad jag trodde att de skulle.

Luna:
Det är bra att striden inte har börjat än, jag måste hitta mina skor först.

Neville:
Vi alla kommer att dö, vart är Luna?

Minerva:
Vi skulle behöva Albus. Han skulle veta vad vi skulle behöva göra.

Severus:
Etanya, den enda jag har. Min dotter.

Molly:
Jag tänker inte förlora en endaste till familjemedlem.

Arthur:
Jag tänker inte förlora en endaste till familjemedlem

George:
Jag tänker inte ha samma öde som Fred.

Ginny:
Jag tänker strida, strida till döds. Men jag tänker inte dö.

Shire:
"Hörru! Vem är nästa offer? Bestäm dig." vrålar jag. Jag och Pansy står mitt i den förbjudna skogen.
"Etanya Henni Snape." bestämmer Pansy.

"Nej, nej sa jag!" vrålar jag.
"Varför bryr du dig så mycket, så plötsligt."
"För att hon är min halvsyster."
"Men..."

"Bestäm ett offer. Bestäm dig." Och det är precis vad hon gör.
"Det är bara det att jag... jag älskar honom. Det var inte meningen men men..."

"Så varför blev du då så kär helt plötsligt?" suckar jag.
"Tyst. Jag älskar Ronald Weasley, men han är en blodsförädare och han förtjänar att dö. Han är mitt nästa offer."

"Okej, bra." ler jag. "Nu kör vi." Professor Minerva McGonagall har byggt upp en barriär, men hennes tabbe var att vi redan är innanför den. Vi ska ta ingången vid fängelsehålorna.

Just för att där är Severus Snape, Ronald Weasley, Harry Potter och Daphne Greengrass placerade. Jag har tagit reda på allt detta.

Vi börjar att smyga oss fram. Det är endast jag och Pansy som tänker anfalla och vi tänker bara begå ett mord. Mordet på Ronald Weasley. Det låter hemskt.

"In här." viskar Pansy och drar in mig bakom en stor sten.
"Vad gör du?" utbrister jag, hon trycker mig mot stenen.
"Shhh!" försöker hon.

Hon kollar in i mina ögon och jag försöker att le. Men stenen är hård och det känns som att jag ska bli mosad vilken sekund som helst. Hon placerar plötslig sin läppar, hetsigt på mina.

Hon kysser mig intensivt och trots situationen så besvarar jag hennes kyssar. Hon slutar efter ett tag.
"Pansy." försöker jag.
"En panik-kyss, inget mer." förklarar hon och låter lite osäker.

"Nu går vi och mördar han som jag egentligen älskar." ler Pansy och börjar gå. Hon mår inte bra, hon är helt sjuk i huvudet.

Vi tar oss in i slottet via fängelsehålorna och som att vi vunnit på lotteri så är det just Ronald Weasley den första vi stöter på. Det hörs röster en bit bort.