Det Är Annorlunda - Harry Potter

5. Otrogen

Draco:
"Vad gör du här?"
"Jag bara är här."
"Hur kom du in?"
"Hermione lämnade öppet igårkväll."

"Du berättade för Etanya."
"Hur..."
"Jag var här, jag hörde."
"Gå."
"Jag trivs här."

"Gå." Hon ställer sig upp.
"Nu." lägger jag till. Hon skyndar ut i korridoren. Vad är det som är fel på henne? Inte för att vara sån, men jag gillar verkligen inte Potter-familjen.

Både Harry och Shire är bara så.... så... jag vet inte. Dom är så.... annorlunda? Är det rätt? Nej... Eller? Det kanske stämmer. Jag sätter mig i soffan och tar en bok från bordet.

Det måste varit Hermione som lämnat boken där. Jag öppnar den från mitten och börjar läsa. Jag menar, varför ska man läsa en bok från början?

Man kan ju lika gärna börja på mitten. Jag sjunker ner i boken och läser i flera timmar utan att slitas ifrån boken. Jag märker inte att Hermione kommer in i rummet efter ett tag.
"Vad läser du?" frågar hon, jag hoppar till utav rädsla.

"Varför skräms du för!?" utbrister jag och håller upp boken så att hon kan se.
"Den boken har nog inte jag läst, vart köpte du den?"
"Jag trodde den var din." säger jag.

"Det är den definitivt inte, kolla vem boken tillhör." Hon låter lite oroad. Jag öppnar första sidan. 'Ägare: Shire Lizanna Snape."
"Shire Lizanna Snape står det."

"Shire Lily Potter." rättar Hermione.
"Ja, men det är inte så det står..." mumlar jag.
"Berätta inte det här för Etanya." viskar hon. Jag nickar.

"Igår kväll när jag var påväg hit så stötte jag på Shire i korridoren...."
"Vad är det med Shire?" fräser någon bakom mig. Jag kollar upp och möter Etanyas sura ansikte.

"Jag hörde hennes namn." förklarar hon. Jag håller upp boken.
"Jag hittade den här boken, den tillhör din halvsyster..."

Etanya rycker ifrån mig boken och öppnar första sidan. Allt blir helt tyst ett tag.
"Jag ska nog gå...." mumlar Hermione efter några minuter.

Hon går ut i korridoren och jag blir ensam kvar med Etanya. Hennes ögon har fyllts med tårar.
"Shire Lizanna Snape existerar inte och har aldrig existerat så jag vet inte vem den här boken tillhör."

Etanya släpper den på golvet och går in på badrummet. Jag suckar.
"Eta, andas." försöker jag. Hon har inte stängt dörren, så jag vet att hon hör mig.

Etanya:
"Jag andas." skriker jag. Fattar han ingenting alls? Igår så talade han om för mig att min halvsyster kysste honom. Två gånger dessutom.

Idag så håller han i hennes bok. Dessutom så pratade han med henne i morse. Jag hörde inte vad dom sa, men jag hörde att det var dom två.

Jag vet att dom håller på med något. Jag vet också att Draco får dåligt samvete och måste säga något. Därför så skyller han allt på Shire.

Jag vet verkligen inte varför Hermione hjälper Draco däremot. Han måste ha sagt något till henne för att övertala henne.

Jag älskar Draco. Men inte när han gör såhär. Det har inte hänt förut, men jag hatar honom för det. Jag hat-älskar honom.

Därför att hur kan man älska någon som är otrogen? Det går inte. Man kommer inte långt genom att älska någon som älskar någon helt annan.

Jag försöker att torka mina tårar men det här är riktiga tårar, sådana som aldrig slutar att rinna.
"Eta." Hans röst är nära. Jag kollar upp mot dörren, han står innanför. Precis bredvid mig.
"Lämna mig ifred." ber jag.

Han tar ett steg närmre och lägger en hand på min axel.
"Eta." upprepar han.
"Sluta, jag vet vad du håller på med."

Jag knuffar bort honom så att han hamnar upptryckt mot väggen och lämnar badrummet utan att kolla bakom mig när jag går ut.

Jag springer in på Dracos rum och lägger ihop mina saker i min väska. Det är inte så mycket eftersom att vi precis kommit tillbaka från Kråkboet.

Jag springer ut, kollar inte efter Draco och är snart i slutet av korridoren där jag springer in i någon. Jag trampar av misstag på hennes fötter. Shires fötter.

"Gå och hångla med Draco." fräser jag och fortsätter att springa därifrån. Tårarna forsar ner längs kinderna och jag önskar att det här aldrig hänt.

Draco är inte den personen som skulle göra någon sådant här men nu så har han gjort det. Och han kan ju leva sitt eget liv med Shire, jag hatar henne.

Jag hatar dem båda två mer än något annat i hela världen. Jag vet vem jag behöver. Det är Ginny jag behöver, men hon har nog redan gått till frukosten.

Jag har rätt, när jag kommer in i stora salen så måste jag se halvt galen ut. Med min väska och med Dracos fula tröja på mig. Hermione kollar på mig.

"Mår du bra?" frågar hon.
"Nej...." mumlar jag. Vad ska jag svara? Jag knuffade bort Draco och stack därför att han är otrogen och du måste förklara varför du hjälper honom.

Men så kan man väl inte säga? Jag sätter mig ber bredvid Ginny vid bordet. Jag låter hes när jag öppnar munnen för att prata.
"Draco svek mig." säger jag hest.

"Vad menar du?" frågar Ginny.
"Han..."
"Det var inte han, det var Shire." försöker Hermione.
"Jag vet inte vad han har sagt till dig, men jag vet, Hermione."

"Etanya...." mumlar Ginny.
"Draco är dålig på att ljuga." suckar jag. Jag tar en brödbit och alla mina grejer. Ginny rycker tag i min hand.
"Du borde lita på honom."

"Jag såg och hörde." skriker jag. Jag rycker tillbaka min hand och jag vet hur många blickar jag har på mig när jag springer ut ur Stora salen. Gråtandes. Jag har bara fortsätter att springa men jag stannar plötsligt upp när en dörr, från ingenstans, poppar upp på väggen.

Vid-behov-rummet. Ginny gjorde ingenting bättre, vad i det här rummet skulle kunna göra allting bättre? Men jag bestämmer mig att gå in i rummet iallafall.

Hermione:
"Hon är sur på Draco, ta inte åt dig." viskar Ginny.
"Jag borde gå efter och prata med henne."
"Nej, jag gör det."

"Är du säker?" frågar jag. Hon nickar och springer ut efter Etanya. Det kanske är sant som hon säger. Varför tror jag på Draco?

Men jag såg ju.... Jag vet inte exakt vad jag såg... Jag borde aldrig ha trott på det. Jag ställer mig upp för att gå till biblioteket innan lektionen.

Ginny:
Jag följer efter Etanya in i vid-behov-rummet. Jag vet verkligen inte om hon vet att jag är bakom henne. Men jag ser precis vad hon ser.

Jag ser att hon hade rätt. Jag ser Shire och Draco.
"Vi går, Eta." viskar jag. Hon hoppar till, hon visste inte att jag var här.
"Nej, han ska få vad han förtjänar. Kom nu Ginny." viskar Etanya tillbaka.

Hon låter galen. Som att han skulle kunna begå ett mord nu. Det låter som att han skulle kunna mörda Draco och Shire.
"Kom." ber hon. Jag följer motvilligt med fram till Draco och Shire.