Det Är Annorlunda - Harry Potter

23. Din far älskar dig

Etanya:
Jag märker hur stressad Draco blir när jag höjer handen och knackar på porten. Jag kan däremot förstå honom. Han har inte träffat sina föräldrar på ett år.

Dörrarna går knarrande upp och Narcissa och Lucius Malfoy står i öppningen. Allt är tyst. Som om något har dött.
"Hej, jag är Etanya Snape, Severus dotter." ler jag för att bryta tystnaden.

"Jo, vi vet. Du har vuxit upp sedan du var liten. Vad gör ni två här?" säger Narcissa Malfoy bittert. Draco har verkligen inga ord.
"För det första, Draco är eran son. Det är dags att komma hem, tyckte vi." förklarar jag.

"Och ms Snape? Vad gör du här?"
"Alltså..." börjar jag och puffar till Draco. Han hoppar till.
"Öhhhmn.... ja? Va. Hej, jag ville få allt överstökat. Och, ehhm. Vad sa du?" hostar han fram.

"Vad gör ms Snape här?" upprepar Narcissa.
"Ja, juste okej. Ehm. Får vi komma in?" undrar Draco och undviker frågan.
"Draco Lucius Malfoy! Svara på frågan, vad gör ms Snape här?"

"Ehm..."
"Draco..." suckar jag. Jag håller upp handen med min ring.
"Vi är förlovade." spottar jag fram. Ingen utav Dracos föräldrar gör en min.

"Trevligt, kom in." ber Lucius som inte talat för ens nu. Han låter entusiastisk. De två flyttar på sig och vi blir insläppta i Malfoys Herrgård. Narcissa leder oss till matsalen och Lucius går tätt efter.

Vi slår oss ner och blir serverade te.
"Hur var skolåret på Hogwarts?" undrar Narcissa. Lucius suckar djupt.
"Otroligt bra." svarar Draco.

Hela huset är alldeles dystert och man mår dåligt av att vara här.
"Berätta mer."
"Ehm..." försöker Draco. "Alltså..." Det blir tyst ett flertal minuter.

"Jo." säger jag plötsligt. "Draco delade kupé på tåget tillsammans med mig och Hermione Granger. Draco, som försteprefekt har delat rum med Hermione hela året.

Jag lärde känna Draco bättre. Vi blev ett par. Vi firade jul hemma hos familjen Weasley. Pansy Parkinson anföll Hogwarts och Ronald Weasley dog. FUTT-examen. Draco hade godkänt i alla ämnen.

Och sen. Sen på den sista middagen, så friade Draco till mig." Det är kort sammanfattat och jag är inte säker på att Dracos föräldrar lyssnar. Jag lägger en hand på Dracos axel.

Han ställer sig upp.
"Vi går. Nu." säger Draco. Jag nickar försiktigt. Hand i hand börjar vi gå i korridoren tillbaka till hallen.
"Stanna! Draco! Snälla, Draco!" ropar Narcissa när vi gått halvvägs.

Vi stannar upp och hon springer fram till oss. I några sekunder är det tyst  innan hon omfamnar sin älskade son. Jag har släppt Dracos hand, det skulle vara konstigt annars.

Draco:
Hon har samma parfym som alltid. Jag minns den från hela min uppväxt. Min barndom.
"Draco, jag älskar dig." viskar hon. "Din far älskar dig också, jag lovar."

Är det verkligen sant det hon säger? Att Lucius Malfoy älskar mig. Det hade varit underbart. Men jag tvivlar på att det är sant.
"Stanna här i natt." säger min mamma när hon äntligen släppt mig.

Jag kollar på Etanya. Hon ler.
"Okej." svarar jag. Mamma springer för att göra iordning ett rum till oss. Pappa har kommit in i korridoren och stannar framför mig.
"Din mor har rätt." suckar han.

Jag kan inte gömma leendet som sprider sig över hela mitt ansikte. Han sa att min mamma har rätt. Han sa att han älskar mig. Min pappa älskar mig! Det är ett mirakel.

Etanya puffar på mig, jag måste ha fryst till. Pappa har gått därifrån. Jag tittar drömmande på Etanya och hon kysser mig.
"Draco, kom hit!" ropar mamma från övervåningen.

Jag och Etanya skyndar oss upp, mamma visar oss in i rummet bredvid mitt gamla sovrum. Det står två sängar i varsina hörn, mycket mer är det inte inrett.
"Tack." säger jag och mamma går ut ur rummet. Etanya stänger dörren efter henne.

"Hur mår du?" undrar Eta.
"Bra." svarar jag. "Min pappa älskar mig. Hörde du det? De båda två älskar mig." Hon nickar.
"Men Draco, jag tänker inte sova ensam, vi delar säng. Eller hur?" Hon låter oroad.

"Självklart." flinar jag. "Men vi tar det sen. Jag älskar dig." Hon tittar upp på mig.
"Du har choklad i mungipan." skrattar hon.
"Vad menar du?" Jag torkar bort det. "Varför har du inte sagt det tidigare?"

"Jag såg det nu, måste vara från chokladgrodan på tåget."
"Troligtvis, ja." ler jag. Hon ställer sig på tå och kysser mig. Samtidig backar vi mot väggen så att Etanya lutas mot den.

"Vänta." avbryter hon efter ett tag. "Någon kommer." Jag flyttar mig från henne och sätter mig på en säng. Mamma knackar på dörren och öppnar.
"Gör er iordning för middagen." säger hon.

Jag nickar och hon går ut. När dörren har stängts så kollar jag på Etanya.
"Vi byter väl om då." säger hon. Så gör vi det. När vi är klara betraktar jag hennes klädsel.

Hon bär ett par svarta kostymbyxor och en vit skjorta. Hon har ett halsband med ett diamant som matchar förlovningsringen.
"Du kommer att behöva skor." säger jag.

"Skor? Jaha, okej." svarar hon och sätter på sig ett par röda, rätt höga klackskor. Jag själv har redan på mig ett par svarta skor. Vi börjar gå ner för trappan och mot matsalen.

Hermione:
"Mamma, vill du ha te?" frågar jag.
"Nej tack, men din far vill nog gärna ha." svarar hon.
"Ja tack Hermione." ler pappa. Jag gör i ordning två koppar te med hjälp av magi.

En till mig och en till pappa. Jag går med min kopp upp på mitt rum. Jag sätter mig vid skrivbordet. Under tystnad dricker jag upp mitt te. Vad ska jag göra nu? Jag borde skaffa ett jobb.

Men som vad? Jag har ärligt talat inga planer. En uggla knackar på mitt fönster. Jag öppnar, tar brevet och låter den flyga iväg. Der är Ginny som har skrivit. Jag läser snabbt.

{ Hej Hermione!

Trots årets händelser så skulle jag vilja bjuda in dig till Kråkboet i sommar. Pappa har lyckats få biljetter till en quidditchmatch, inte för att du är intresserad men du får gärna komma.

Kramar Ginny.

PS: Jag har en överraskning till dig. }

Det är klart att jag ska komma dit. Istället för att skriva ett brev så kanske jag kan överraska henne genom att åka dit. Imorgon. Ja, imorgon ska jag dit.

Jag avslutar min kopp te och går ner till mina föräldrar.
"Jag tänkte laga middag, vad vill ni ha?" frågar jag dem.
"Du får välja älskling." säger min mamma till mig.

Etanya:
Det är en finmiddag. Förrätt, varmrätt, efterrätt, dricka. Jag har ingen aning om vad det är för drink jag får placerad i min hand mot slutet. Det är Lucius Malfoy som gett den till mig.

Jag tvivlar på om jag verkligen ska dricka den. Det kan ju vara vad som helst. Allt från helt vanligt vatten till livsfarligt dödande gift. Draco dricker sitt glas med vatten.

Han tar min hand.
"Är du klar?" undrar han. Jag tvivlar och skakar på huvudet. Varför skulle Dracos pappa ge mig gift? Är jag helt dum? Det är klart jag kan dricka den.

Så jag för glaset till läpparna och dricker försiktigt. Jag kan se att Lucius betraktar mig och i den andra sekunden blir allt suddigt. Jag tappar glaset och ramlar ihop på golvet.