~felix~
Jag undrade vad Oscar tänkte på, trots att han måste vara sänd ifrån Gud så var han ändå lite skum ibland.
"Ska vi äta frukost?" Han avbryter tystnaden och jag ser att hans kinder är lite rosa och jag fipplar nervöst med fingrarna.
"Eh... Jag vet inte om jag har så mycket mat.. Jag brukar liksom inte..." Börjar jag och kliar mig nervöst i nacken.
"Du måste äta felix, du är så liten" säger han då och jag känner hur paniken inom mig växer.
"Jag vill inte, jag är tjock" säger jag då och backar ett steg.
"Du är verkligen inte tjock Felix, du är jättefin, men om du inte äter kan det bli farligt" säger Oscar och blodet rusar ikapp upp till kinderna.
"Nej Oscar, nej" mumlar jag och backar ännu ett steg.
Han ser lite oroligt på mig. Men han står kvar, sträcker ut armarna och väntar. Bara väntar på att jag ska kasta mig i hans armar.
Han är inte elak, Oscar är ingen elak människa. Han är underbar, han är så snäll mot mig, han ser mig på ett sätt som inte alla andra gör. Jag tycker om honom. Jag är inte rädd för honom.
Jag går fram och lägger armarna om hans nacke, hans händer är placerade på min midja och jag känner hur värmen sprider sig inom mig. Mitt hjärta bultar hårt och jag håller om honom hårt.
"Felix", mumlar han tyst i mitt öra och jag kollar upp mot honom för att möta hans blick.
Hans blick liksom brinner och först blir jag rädd, men han ser ömt på mig. Han vill inte göra mig illa. Hans blick är helt vild och jag trycker mig mot honom. Hans grepp hårdnar en aning, men inte aggressivt, utan bara av känsla.
Jag vet inte ens vad jag ska göra. Så mycket känslor, på samma gång. Det är helt sjukt. Jag har aldrig känt såhär.
Det känns som en evighet, men det är det nog inte, men helt plötsligt så känner jag oscars rosa fylliga läppar som pressas mot mina. Av rena chocken kysser jag tillbaka. Sen fortsätter kyssen. Jag vill aldrig sluta, det är som om det skjuts en massa fyrverkerier över oss och hela jag pirrar.
Han avslutar kyssen och biter sig lätt i underläppen. Mina läppar svalnar av och jag slickar mig hungrigt om läpparna innan jag låter dem möta hans igen.