Nothing like us [foscar]

Kapitel 32 - you and me

Jag ler generat, den föda färgen bara blossar upp över mina kinder och jag flackar lätt med blicken. Jag förstår att han har bånge och tröstrunkar för sig själv, att felix sexigt har både skrikit och stönar mitt namn, och denna killen heter tydligen samma. Jag tror jag dör lite lätt.

"Ehm, okej, hej Oscar den andre" skojar jag och ser upp på honom. Hans fina blåa ögon lyser mot mig av kåthet.

"Hej Oscar" mumlar han, felix kniper min hand, hans rädsla för människor är så sjuk.

Stämningen blir stel och jag bara står där med felix hand i min. Hans knän blöder fortfarande och det ser ut som om hela han ska gå sönder, han är så liten och smal. Jag ler lite ursäktande åt killen åt det otroligt stela mötet innan vi passerar honom. Felix haltar lite lätt och jag hivar upp honom i min famn och bär honom den biten som är hem till honom, han säger att han visst kan gå själv men jag insisterar på att bära honom. Han är så liten. Snuffi. Det är därför jag kallar honom för snuffi, för att han är liten, han är söt, han är liksom en snuffi. Jag hoppas att han gillar att jag kallar honom det, för att kalla honom snuffi är typ det gulligaste som finns.

"Det där var det stelaste någonsin" säger felix när vi kommit innanför dörren och jag ger ifrån mig ett lättat men besvärat skratt.

"Ja, hahaha vi värsta porrfilmsknullade och så såg han det och blev så kåt att han behövde tröstrunka stackarn" skrattar jag och felix piper till av skratt.

"Det var det skönaste jag vart med om" säger han sen och jag rodnar lätt. Det känns som om han hade fått riktigt ont av mitt brutala juckade i hans trånga hål.

"Skoja inte" viskar jag och smeker bort en hårslinga som fallit ner framför hans ögon.

"Oscar...?" Viskar han tyst och ser upp på mig, hans vackra ögon söker kontakt med mina och jag kan inte låta bli att le, Gud vad jag tycker om denna killen.

"Mm..?" Mumlar jag och ser lite oroligt på honom, ibland när han säger mitt namn på det viset så kan det vara att han är ledsen eller tänker göra något dumt. Han har tagit mitt hjärta med storm och det skulle vara en ren underdrift att säga att jag bryr mig. Jag bryr mig nog mer än någon annan om denna ledsna lilla pojke.

"Jag... Jag... Jag, jag älskar dig" viskar han och jag ler mot honom.

"Jag älskar dig" svarar jag med ett leende. För det är sant. Jag älskar honom. Jag älskar felix. Jag älskar felix sandman.

"Är det vi nu?" Viskar han och tar ett steg fram, kramar om mig och jag borrar mitt ansikte i hans halsgrop eftersom att han är längre än mig.

"Om du vill"

"Jag vill"

_________________________

Detta kapitlet suger mer än vad jag suger av felix, men skitsamma. Har btw börjat på en fomar novell som heter "I'm not fine at all" och den hittar ni på min profil, läs den, puss