Nothing like us [foscar]

Kapitel 41 - Ice cream (triggande)

Jag sluter ögonen, jag är helt utmattad efter vad Oscar nyss gjorde med mig och jag känner nästan att jag skulle vilja göra om det samtidigt som jag känner att smärtan i analen kommer vara äcklig imorgon. Oscar slumrar till och jag kan höra hans djupa andetag. Hur hans små utandningar ger ifrån sig ett knarrande ljud. Inte för att det stör. Jag gillar oscars snarkningar, men det hörs ju. 

Jag vrider om i sängen. Jag kan inte sova. Jag blickar ut genom fönstret och ser att fullmånen pryder himlen, det är därför. Nätter då fullmånen tittar fram är de jobbigaste nätterna som finns, det är liksom mina pngestnätter. Okej, jag har ångest hela tiden, men det är nätterna jag inte akn sova bort demonerna. Jag kan verkligen inte, hur jag ön gör så ger det inte och jag känner hur pigg jag är. 

Sakta sätter jag mig upp, jag kollar mot månen och jag känner en hastig impuls av att gå till toaletten. Jag letar upp mina silvirga metalblad och i samma sekund som jag drar det över armen så andas jag ut. Det känns som om jag andades ut färgen öve omgivning, det känns som om jag är hög på att se mitt eget blod flöda. Det känns så bra, som om jag kommit upp ur vattnet efter att ha legat på havets botten i flera timmar. Äntligen kan jag andas. 

Jag går fram till toan, placerar två fingrar ner i halsen och trycker till, jag hulkar till och det bränner i hela kroppen, men ingenting kommer upp och jag gör det igen. Denna gången mycket håradre. Men bara en stor hulkning samtidigt som att det känns som om magen vrider sig frmastår. Sakta börjar jag fundera och drar slutsatsen av att jag inte ätit något ordentligt på minst tre dagar. 

Långsamt låser jag upp dörren till badrummet och med lätta steg springer jag ner till köket. Slår upp frysen och hittar ett paket med glass. Enda sedan Oscar nätt och jämt flyttade in hit har jag alltid saker i både kylen och frysen, liksom om om mitt hus har fylts med liv. Jag tar en sked och tar en bit glass med den. Jag sätter den i munnen och låter smaken av vanilj fylla min mun. Det påminner nästan om tt kyssa Oscar, men detta var mycket kallare. Det är nästan lite gott. Sked efter sked med glass slinker ner i mig och när jag öppnar ett skåp så hittar jag ett paket kakor som jag genast sätter i mig. 

Det känns som om jag aldrig sett mat innan och att inget kan stoppa mig. Jag bara äter, äter, äter och äter tills det tjocknar i halsen. Jag kommer bli fet. Nej, inte fet, fetare, jag är redan fet. Jag kollar ner på min uppsvullna mage och tårar letar sig fram ur mina ögon somtidigt som jag rusar mot toaletten. Snabbt tar jag baksidan av min tandborste och kör ner i halsen. Snabbt och hårt vispar jag runt med den och jag känner att magen vänder sig ut och in och jag kastar mig ner framför toan och spyr upp allt jag nyss ätit. 

Det bränner i halsenoch mina tårar vägrar sluta att rinna. Okontrollerat högt gråter jag och jag känner mig så jävla värdelös. Kan jag inte ens hätsäta utan att spy upp det tre sekunder senare? Jag skriker bara rakt ut av förtvivlan och tar ett rakblad, skär djupa sår. Det är bättre att få slpå allt på en gång, tänker jag och drar metllbaldet en extra gång, samtidigt som jag trycker det lite för hårt i mot huden. Ett förtvivlat läta lämnar mina läppar.

Du förtjänar detta Felix, du förtjänar detta så jäkla mycket. 

______________________________________________________
Asså woooah, 20.000 läsningar??? SÅ himla många egentligen, ni är så jädrans bra! Tack till er alla som läser <3