Nothing like us [foscar]

Kapitel 16 - you & I

~Felix~

Vad fan gör han här inne, och hur i helvete kom han in hit är frågan. Att jag inte låser ytterdörren, okej, men att han bara kommer in på toan sådär?? Tänk om jag hade suttit och bajsat eller nått?

Okej, när man bahsar kanske man inte gråter sådär högt, men i alla fall.

"Gå Oscar, dra åt helvete, om du inte är med "bögen" så kan du ju lika gärna skita i att vara med "bögen" för gott" jag skriker rakt ut och känner mig som en tjej i de värsta PMS-dagarna.

"Du hörde ju inte ens vad jag sa, sluta dra förhastade slutsatser" helt plötsligt blir han högröd i ansiktet och jag kravlar mig bakåt i badrummet. Han ser arg ut.

Skräckbilderna i huvudet kommer tillbaka. Pappa som bara slår, slag efter slag i mot mig huvud och jag kvider till och gör det enda rätta - att ducka. Oscar ser förvirrat på mig när jag kollar upp igen efter en stund. Inget slag hade jag fått. Han ler lite skamset och jag gråter så häftigt att jag skakar.

"Får jag åtminstone ingen chans att förklara?" Säger han då, denna gången ledset, inte som innan, då var han arg, nu såg han uppriktigt ledsen ut och jag skäms faktiskt lite över mitt otroligt äcklig beteende. Men jag är inte van vid människor, så det får väl vara så.

"Låt gå" muttrar jag, reser mig upp och spolar ner spyan i toaletten och tar lite blött papper för att torka bort blodet på armen. Jag rycker till när det svider.

"Det jag sa var att jag inte var med "bögen" utan att han såkallade "bögen" hade ett namn, hans namn är Felix" Oscar kliar sig i nacken och jag ser upp på honom. Jag är generad, han såg mig nys typ skära mig själv?

"Lögn" säger jag.

Han blir tyst. Lite för tyst. Det var en lögn. Jag gråter ännu mera och kryper ihop till en liten boll på toalettgolvet, liksom försöker att glömma att jag existerar. Tänk om man bara kunde upphöra med det? Åh, drömmen typ. Liksom inte dö, inte fortsätta leva, utan bara upphöra sin existens, det vill jag. Ja, det vill jag.

Jag hör ett hulkande ljud och jag lyfter på blicken. Oscar står med händerna framför ansiktet. Han gråter. Det känns. Det tar i mot i hjärtat, att se honom gråta. Han har tröstat mig.

"Oscar..?" Säger jag frågande och han ser upp på mig med rödkantade ögon.

"Felix, jag vill inte att du ska vara sur, jag slog ner Nicklas och sprang hit till dig, och nu är du arg" gråter han och det känns som om jag får en smäll på käften.

"Oscar..." Mumlar jag.

Han breder ut sina armar och jag slänger mig i hans stora famn, han snyftar i mitt öra. Jag bara håller om honom, hårt.

Enda sedan dag, vilket var igår, så har det känts som om jag och Oscar hörde ihop. Som om vi gör det. Som om vi har magneter som drar sig i mot varandra. Jag vill aldrig släppa honom.

_________________________________

Asså OMG, sover ute i natt med och grannens vattenspridare (dem vattnar gräsmattan) låter SOM IN I HELVETE, får lika mycket PMS som felix på den, asså ifkdjdjsjs.

Vill ni ha dirty förresten?? Ok, bryr mig inte Om ni vill eller ej, lite kanske, men jo, dirty får det bli.