Nothing like us [foscar]

Kapitel 27 - i think i love you

Rummet är mörkt och jag ligger på oscars bröst, känner hans tunga andetag och han smeker mig mjukt över ryggen. Åh, Oscar. Jag tycker om honom. Jag tycker om honom så ofantligt mycket så det nästan är skrattretande.

"Oscar..." Mumlar jag tyst och hans hand stannar över min svank.

"Mm, jag är inte kåt" mumlar han till svar med ögonen slutna.

"Inte jag heller..." Viskar jag tyst och surar lite över hur han förstörde stämningen. Hans hand börjar genast smeka mig över ryggen igen och jag andas några djupa andetag.

"Vad var det då, snuffi?" Mumlar han tyst.

"J-ja-jag tror att jag.... jag tror att jag älskar dig" mumlar jag och hans andetag upphör för några sekunder och jag blir nästan rädd. Tänk om han inte känner samma, älska är ett starkt ord.

"Jag älskar dig med snuffi" viskar han och jag blir alldeles varm. Helt pirrig i magen, sådär så man inte riktigt vet vart man ska ta vägen och man får bara lust att dansa naken på hustaken.

Han pussar mig mjukt på huvudet, smeker mitt hår och ner över min kind, jag lyfter upp huvudet och möter hans blick. Han ser på mig, med en helt annan blick denna gången än vad han brukar göra. Han lutar sig fram och kysser mig mjukt och passionerat, jag kysser honom tillbaka och hans tunga dras genast ivrigt mot min underläpp. Jag släpper in honom och vi hånglar mjukt en stund innan vi avslutar.

"Godnatt snuffi" säger han en och lägger en skyddande hand över min rygg.

"Godnatt älskling".

-

"NEJ, NEJ, NEJ SLUTA NEEEEEJ" jag vaknar upp av mitt egna gälla skrik och svetten rinner över ryggen. Hjärtat slår snabbare än när man sprungit en mil och det enda jag hör i det tysta rummet är mina panikartade andetag.

Jag sätter mig upp, Oscar sover fortfarande som en stock och hans susande andetag får mitt hjärta att lugna sig en aning.

"Han är för bra för dig, han vill inte ha dig, han vill bara ha ligg, du är så trång och skön felix, det enda han vill ha är orgasmer"

Vart kom den rösten ifrån?

Jag vänder mig om och kollar mig vilt omkring i rummet och tårar i panik rinner ner för mina kinder. Jag slänger en blick åt höger och ser hur en svart skepnad tonar bort i tomma intet. Vad var det? Var kom den ifrån?

Vad det nu än var för något hade den rätt. Jävigt rätt. Klart som fan att en ängel som Oscar inte skulle vilja ha mig på något vis. Jag tassar upp ur sängen för att inte väcka den tungsovande tönrosa och går in i badrummet. Jag hittar min låda, min låda med blad, massa olika, något rakblad, något ifrån en sån där kniv man har när man tapetserar och pennvässare såklart. Massa pennvässarblad, det är dem bästa, det är så oskyldigt att köpa en pennvässare.

Jag drar ett utav mina bästa blad mot min feta underarm. Smärtan skär ända in i bröstet, smärtan finns där, långt inne. Det känns som den tränger ut ur såren jag gör på min egna kropp.

Tankarna skenar iväg och jag märker knappt själv hur många sår jag ens gör, anledning efter anledning ploppar upp i huvudet och snitten blir djupare och djupare. Men jag vill inte skära ihjäl mig. Jag har alltid velat hoppa framför ett tåg.

Jag tar ett papper och trycker det mot mina sår. Det är lönlöst. Blodet som lämnar kroppen flödar ut och jag lindar ett bandage hårt om underarmen. Jag går in i sovrummet igen.

"Jag älskar dig Oscar" viskar jag och smeker oscars mjuka kind med mina fingrar, han bara sover, så ostörd, så lätt, så fridfull.

Jag lämnar huset och går ner mot spåret, det ligger inte alls långt ifrån mitt hus. Jag kollar klockan, tåget ska komma... Nu. Snacka om tajming. Jag ställer mig vid kanten och kollar ner på det brunrostiga spåret.

"Ett"

"Två"

"Tre"

Mina fötter lämnar kanten och min kropp slår i det kalla järnspåret, och min själ lämnar....

_________________________________

OMG, hejdå felix.

Ska försöka uppdatera okej denna veckan, men det kommer en kompis ifrån långt här ifrån och hon ska sova här så ja... Vi får se när jag får tid!

FÖRRESTEN JAG ÄR ASSTOLT JAG HAR ÄTIT VANLIGT IDAG + VART REN I TVÅ DAGAR. VART ÄR MINA APPLÅDER?? JAG ÄR ASSTOLT.