Nothing like us [foscar]

Kapitel 26 - don't leave me now

"AAAAJ" jag skriker och viftar lönlöst med både armar och ben. Det gör ont. Förfärligt ont och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nålarna i armen dras ut och jag har lila märken kring "hålen" där dem suttit. Tårar rinner ner för mina kinder och jag klamrar mig fast vid Oscar.

Jag vet inte varför det gör så ont. Kanske för att mina armar är så feta? Eller för att jag är spänd som en fiol-sträng, jag har ingen aning, men jag vet inte bättre än att klara mig fast vid Oscar och han stryker mig lugnande över ryggen.

"Snuffi, vi är snart hemma, då ska jag ta hand om dig" viskar han i mitt öra och jag nickar medans tårarna hejdlöst rullar ner för mina kinder och jag hulkar till.

"Lämna mig inte Oscar, lova det" viskar jag och hans grepp om mig hårdnar i några sekunder.

"Aldrig snuffi" viskar han och jag flätar in mina fingrar i hans.

Oscar och jag är som magneter. Vi hör ihop. Jag jag vetat det sen förta dagen när han kom till skolan. Att det var något speciellt. Trots att han skrämde livet ur mig, så kändes det som... som om han verkligen brydde sig. Som om han var villig att ta hand om mig, trots att jag är som jag är. Dessutom är han snygg. Nej, snygg räcker inte, han är vacker, sexig, allt på samma gång.

När det förfärliga äntligen är slut så går vi ut ur sjukhuset, Oscar bär på en hel påse full med pulver man ska blanda ut med vatten som jag tydligen ska dricka. Det kniper till lite i magen. Varför måste jag äta? Jag är ju så fet.

"Jag ringer taxi" mumlar jag och tar upp min mobil, en iPhone 5, jag tror jag tidigare nämnde att jag har mycket pengar. Eller min så kallade familj har, dem överför rätt mycket pengar på kontot varje månad utöver att de betalar hyran, el, vatten och allt sådant. Kanske mest för att jag ska hålla mig "nöjd" och att dem slipper kontakten med mig.

Taxin kommer, vi hoppar in och vi färdas till min lägenhet under tystnad. Jag fingrar nervöst, jag hatar att vara bland folk, det vet ni redan. Jag vrider och vänder otåligt på mig. Jag vet att Oscar tror att jag är kåt, för jag bli så när jag blir kåt. Otålig och jag kan nästan riva ett helt hus för att då får utföra mina behov.

-

"Kom felix" Oscar stod i köket och vispade i ett glas med en sked. Innehållet är ljust rosa och jag suckar tyst.

"Jag vill inte ha Oscar" mumlar jag och sätter mig vid köksbordet.

"Kom"

Oscar lyfter upp mig så jag sitter i hans knä och han ger mig glaset och ett sugrör. Jag placerar sugröret i den rosa sörjan och rör om. Det ser lite halvt trögflytande ut och jag känner illamåendet bubbla i magen på mig.

"Jag kan inte" jag börjar gråta igen och Oscar håller sina armar om mig.

"Jag ska hjälpa dig, jag sitter här med dig, hela tiden" viskar han och smeker mig över håret.

"Jag kan inte Oscar, jag kan inte" jag viftar förtvivlat med benen.

"Smaka, den var faktiskt rätt god" säger Oscar, jag kniper bestämt ihop ögonen och placerar mina läppar på sugröret och suger upp lite utan innehållet.

_________________________

Detta kapitlet kan suga av en grön dildo. Nej, men allvarligt.

Bhuhuhu kan inte komma över denna kille alltså, fyy, och alla som säger att jag ska äta choklad/glass och gråta ut, jag kan inte äta :/ jag försöker, men det går inte, lite ibland, kanske. Dkjdkdjsjjsjsjb får damp, på allt, blöö.