Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

0.1

Belle
Måndag 22 augusti 2016
___________________________

Alarmet ringde högt. Det stod stort på skärmen 6:40 men idag var ingen vanlig dag för mig, Belle, 16 år.

Idag var första dagen på gymnasiet.
Dagen då vi på ett sätt sa farväl till grundskolan på riktigt. Början till hemmafesternas era. Nya vänner, nya killar?

"Belle!" Hördes mammas röst ifrån andra sidan dörren. Hon knackade lätt till.

Kanske jag ska dra lite om mig själv?
Jag heter då Belle, född i Paris och bodde där tills jag var sju år innan vi flyttade till New York i ett år. Efter det flyttade vi in i en lägenhet i centrala Stockholm då mina föräldrar fått ett nytt jobb här. Så vi packade vårat pick och pack och vinkade hejdå till livet där och startade om på nytt igen.

Som mitt namn lydde var jag en "riktig skönhet" ur vissas synvinkel, iallafall min egna. Egentligen var jag alltid klassens största nörd, den konstiga ungen från Paris. De första veckorna i fyran blev jag väldigt populär eftersom alla undrade hur det var i trendiga USA där allt händer men de insåg hur insatt jag var på allt annat än glittrande saker och killar. Iallafall fram tills åttan då jag fick upp ögonen för högstadiets fester där jag spenderade hela nätterna ibland. Alla ville plötsligt hänga med "Bellie" då.

"Belle du kommer försent ifall du inte går upp nu." Sa min mamma. Man hörde hennes lite franska brytning. Mamma är fransk och pappa är också fransk, vilket är najs, antar jag.

Jag satte mig trött upp. Mitt isblonda, färgat, inte min naturliga hårfärg, hår stod åt alla håll och kanter när jag kollade i min helkroppspegel. Jag ställde mig upp i min pyjamas.
"Uppe." Sa jag trött och gnuggade mig lika trött i mina hasselnöts-bruna ögon. Min mamma kom in i rummet, hon slängde en snabb blick mot min garderob.
"Ska du verkligen ha på dig jeans första dagen?" Frågade hon. Jag antar på att hon syftar på mina kläder jag la ihop igår inför idag.
"Ja?" Sa jag och tog upp dem.
"Okej suit yourself." Sa hon, hennes kläder var rena, fina och strukna helt perfekt. "Det är frukost om tio minuter så var klar med kläderna då." Sen försvann hon.

Tio minuter senare satt jag vid frukostbordet med mamma och pappa. De jobbar båda som advokater och träffades när de pluggade i Paris för många år sedan. De verkade alltid som nykära och aldrig dem som bråkade med varandra över småsaker.

"Ska det bli kul att börja idag?" Sa min pappa och la ner dagstidningen på bordet. Jag nickade. De hade stora krav på mig då jag tagit naturvetenskap som linje och ville bli doktor eller veterinär då jag har ett stort hjärta för att hjälpa både djur och människor.
"Är det inget du oroar dig över?" Sa min mamma oroligt.
"Nej. Jag har ju Isa." Sa jag. Mamma gillade Isa, hon hade gått i min gamla klass och var den typical "mean girl" mot dem andra än sin kompiskrets i skolan, där även jag (tyvärr) ingick. Hon var en av dem som började hänga med mig för att jag var "kul att festa med" och tyvärr valt exakt samma skola som mig. Jag har inget emot henne jag bara gillar henne inte.
"Vad bra. Du ska hålla dig ute från all skit, får vi höra att du skolkat så vet du vad som händer." Varnade hon. Jag hade skolkat en lektion och mamma fick spel. Pappa hade inte sagt så mycket utan bara kollat på när mamma skällt ut mig.
"Ja jag kommer väl ihåg." Sa jag artigt och började äta på min macka som jag gjort under tiden vi pratat.

Klockan hade gått och stod nu på 7:45. Jag stod på tunnelbaneperrongen med Isa. Hon stod och pratade i sin vita fake pälsjacka om allt.
"Dante Lindhe ska gå i klassen över oss, fan vad han är snygg." Sa hon. Jag kollade på henne med oförstående min
"Dante Lindhe?" Sa jag.
"Herregud Bellie, han är den snyggaste killen i hela fucking Stockholm?!" Utbrast hon och slog lätt till mig på min arm. Jag flinade. "Hans kompisar Ludwig Kronstrand och Noel Flike ska gå samma klass som dig. De ser också rätt okej ut."
"De verkar fett dryga. De satt bara och sneglade mot mig." Sa jag trött. Hon höjde lite på sina ögonbryn.
"Ja vi får se vad som händer." Sa hon, "man vet ju aldrig vad det finns för andra godbitar på Värmdö." Hennes ordval fick mig nästan att spy i min mun. Vem säger ens godbitar?