Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

3.3

11/10 - 16 Tisdag
Belles Perspektiv.
______________

Jag gick ut från skolans byggnader ut i ett soligt höst Paris. Löven som låg på marken i alla möjliga färger prasslade under mina svarta vans. Mina kompisar och Anaïs skrattade om något medans jag gick där i skoluniformen och tänkte på Stockholm. Vi skulle dra till ett café och plugga lite, men det blev oftast inget plugg då vi snackade om allt annat. Skillnaden idag var väl att några killar från klassen skulle hänga med oss ocks vilket förvånade mig att de ville hänga med oss. Mina nya klasskamrater var ju trevliga men det är ju inte samma som dem andra. Fast jag kanske ska sluta jämföra allt med Stockholm? Jag kommer ju inte direkt flytta tillbaka dit igen på ett tag så jag måste ju vänja mig vid Paris.
"Belle kom!" Ropade Anaïs som var längre fram än mig. Jag sprang ikapp dem och skrattade lite, höstglädje?
Killen som bokstavligen alla i mitt kompisgäng ville att jag skulle bli tillsammans med drog mig till sig och höll om mig medans vi gick. Visst Louis var underbart snäll och såg otroligt bra ut men han kunde inte toppa Dante på några plan. För Dante är ju Dante, Louis är bara Louis.
"Jag har en pojkvän." Sa jag och tog mig ur hans famn. Han såg lite less ut för han hade fått höra den där "jag har pojkvän" grejen ganska ofta. Men jag gick till dem som var framför oss istället och började prata med dem. Vi fick gå en stund till innan vi kom fram till caféet och det gick nog en kvart för alla att beställa och få sin fika så vi kunde sitta ner. Vi var egentligen bara sex stycken men det tog ju lång tid ändå.
Alla fick plats runt bordet och jag tog försiktigt upp min mobil, jag såg några missade samtal från.. Ludwig? Vad ville han nu då? Men jag ringde inte upp han, han får ringa upp mig senare sen. Nu ville jag ju fika, fast det kanske fanns ett annan ord för det på franska.
"Okej, syrran ska ha fest i helgen, vilka kommer?" Frågade Anaïs, det hördes "jag" från alla runt bordet - förutom mig. Anaïs kollade på mig.
"Vad ska du göra då Belle?" Frågade Louis mig, Anaïs nickade instämmande till vad han sagt.
"Jag ska se om jag kan hitta ett flyg till Stockholm så jag kan vara där över helgen bara." Sa jag och tog en bit av någon slags kladdkaka jag köpt.
"Stockholm är ganska töntigt." Sa en av mina tjejkompisar.
"Bättre än Paris iallafall." Snäste jag till och blängde mot henne. Min mobil började ringa, Louis kollade vem det var men jag tog den till mig. Det var killen jag hade missade samtal från.

"Belle han vet om." Sa Ludwig förtvivlat i luren till mig. Jag släppte min sked i förvåning.
"Va? Vem har sagt det? Vem vet om vadå?" Frågade jag, Ludwig suckade till.
"Dante tror jag har hånglat med dig vid Skanstull!" Sa han högt och tydligt.
"Ursäkta mig men va?" Sa jag, jag kände blickarna från dem som satt kring mig. "Hur vet han om det ens?"
"Kolla Instagram, alla taggar ju oss i det." Sa Ludwig, jag gick ut från samtalet och kollade Instagram som han sa. Mycket väl såg jag nere i hörnet att ett trettiotal personer taggat mig i inlägg. Jag gick in på dem och såg bilden jag tog bort från den killen i min klass mobil överallt. Ludwigs ansikte nära mitt, hans hand på min arm som låg innanför hans jacka. Louis sneglade över axeln på bilden.
"Är det din pojkvän?" Frågade han. Jag svarade inte honom utan kollade på captionen.

Spyr på dig @/ Bellegodeaux , @/ DanteLindhe förtjänar bättre.

Jag gick vidare till dem andra bilderna, det stod saker som "Bortskämda idiot", "Spottar på dig Belle", "Fransyskan ska kanske inte ska satsa på bästa kompisen." med mera. Den som stod ut mest var ju den från Kevin, hur han ännu kunde vara ute var nog det som gjorde att den stod ut: "Jag är inte ens förvånad"

Jag tog upp mobilen till örat igen. Jag kände mig sårad, Ludwig hade stoppat mig och nu trodde Dante något annat.
"Jag tog ju bort bilden från hans mobil?" Sa jag högt i luren. Jag ställde mig upp och gick mot toaletterna där jag låste in mig. En försiktig hulkning kom fram när jag såg mig i spegeln.
"Belle de kan få tillbaka bilden oavsett om du tog bort den. Det ser du ju nu." Sa Ludwig, han suckade tungt i andra änden. "Jag sa ju till dig. Kom inte till mig sen och gråt över det du gjort."
"Men Ludwig kan du hj-" Sa jag, men han la på. Jag kollade ner i mobilen och sen snabbt upp i spegeln. Mina ögon började bli glansiga och irriterade. Sakta kände jag tårarna bränna längs kinderna, försiktigt blandade jag ut dem med vatten från kranen och kollade upp i spegeln igen. Dante skulle aldrig tro på detta, för han vet att jag skulle kyssa någon annan än honom. Jag log mot mig själv i spegeln innan jag gick ut mot mina kompisar igen. Försiktigt satte jag mig ner bredvid Louis och en av hans kompisar. Det kändes som magen skulle vände sig upp och ner när jag försökte äta upp det sista av min fika. Jag kollade mot Anaïs och jag såg hur hennes blick var oroad.
"Jag måste gå, det har hänt en sak." Sa jag snabbt och la ner skeden på tallriken. I farten drog jag på mig min väska och jackan. Ingen av mina kompisar sa något när jag stormade ut och hem mot lägenheten flera kvarter bort, vilket resulterade i att jag fick ta metron.

-

Någon knackade på min dörr flera timmar efter jag kommit hem. Jag sa inget från där jag låg i min säng, personen på andra sidan öppnade dörren och kom in i mitt prydligt städade rum.
"Belle ska du hänga med ut och springa?" Frågade Sierra. Jag sa inget utan vände bara ryggen åt henne. "Har det hänt något?" Återigen inget svar lämnade mina läppar. Jag hörde hur hon stängde dörren efter sig och jag kände hur Sierra senare satte sig ner vid sängkanten. Hon vände mig mot henne, försiktigt öppnade jag ögonen och såg hur hon var orolig över mig.
"Det är Dante eller hur?" Fortsatte hon, jag nickade svagt innan jag satte mig upp.
"Han tror jag kysste våran gemensamma kompis som råkar vara Dantes bästa kompis." Sa jag, Sierra såg lite besvärad ut när jag sa det.
"Gjorde du det då?" Frågade Sierra. Jag skakade på huvudet.
"Men vi var nära men han stoppade det, kompisen då." Sa jag, Sierra nickade.
"Äsch du reder ut det. Kom nu." Sa hon och drog med mig, fem minuter senare joggade vi längs gatan på väg mot parken i närheten.

Medans hemma i mitt rum vibrerade min mobil på bordet, med Dantes namn skrivit på skärmen.

____________

TACK FÖR 10K!!!! 💓💓
Tänkte på hur slutet skulle bli och det är inte slut på länge känner jag så ni slipper mig inte ännu ;))

Rösta, kommentera eller lämna gärna kritik, det uppskattas!!!

Vi hörs.
//Noelflikes