Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

3.1

11/10-16 Tisdag
Dantes Perspektiv
________________

"Dante hänger du med i vad jag säger?" Sa min lärare högt, jag vaknade till från mina tankar och kollade mot henne.
"Ja." Sa jag med en kort ton.
"Så vad är en mitokondrie för något?" Sa hon, någon som satt bredvid mig räckte upp handen direkt. Detta hade vi ju i sjuan? Varför skulle jag behöva detta nu ens? Det var tyst i klassrummet, jag var tyst och kollade stumt på min lärare. Min ringsignal ekade plötsligt ut från bakfickan. Jag tog upp den och såg att det var Belle. Lärarinnan kollade på mig med en sträng blick.
"Det är min flickvän, jag måste ta detta." Sa jag och stormade ut ur klassrummet utan min lärares tillstånd. Precis när jag stängt dörren in till klassrummet svarade jag samtidigt som jag gick ner för trapporna till matsalen.

"Hej, du vad säger du om att åka hit över höstlovet?" Sa Belle utan att låta mig säga hej.
"Hur ska jag komma till Paris tänker du?" Frågade jag och såg Axel och gänget sitta och äta den halvdana skolmaten. Dem vinkade till mig och jag gick dit.
"Det är kanske bättre att jag kommer till Stockholm?" Muttrade hon lite för sig själv. Jag satte mig ner på en stol bredvid Noel. Ludwig kollade intresserat mot mig och undrade nog vem jag pratade med.
"Ja jag tror att några andra här hemma vill träffa dig igen." Sa jag, Ludwig sken upp och jag såg Isas huvud dyka upp mellan Axel och han.
"Pratar du med Belle eller?" Frågade Noel ointresserat där han satt bredvid mig.
"Säg till Noel att jag hör honom." Väste hon högt, Noel hörde nog det hon sa ur min lur för han fnissade till lite. "Jag kommer till Stockholm då. Den trettionde."
"Okej bra då. Har du snackat med Ludwig på länge eller? Han muttrar hela tiden om att du dissar han." Sa jag och kollade mot Ludwig som såg straight up offended ut.
"Har jag inte alls sagt!" Ropade han.
"Du får fixa flickvän åt honom, så slipper du höra hans tjat." Sa Belle, "Asså jag menar.."
"Jag fattar vad du menar." Sa jag, Isa såg på min mobil.
"Om du snackar med Belle, ge mig mobilen." Sa Isa och kom upp bredvid mig. Jag kollade upp mot henne medans jag hörde Belle prata med sina kompisar i bakgrunden.
"Isa vill tydligen prata med dig så hon kommer här." Sa jag och räckte Isa mobilen utan att få Belles tillstånd heller. Noel kollade trött på mig, hans ögon var lite rödsvullna, men de var de ju alltid. De åt någon korvstroganoff som såg mindre najs ut, tur att mamma tvingade mig igår kväll att packa ner en frukt när jag pratade med henne innan Belle. Min moster hade ju tydligen tjallat om att jag inte äter i skolan längre, knappt hemma heller. Jag vet inte varför jag åt, det bara hände inte.

I ögonvrån såg jag min klass komma in i matsalen och ta mat. Jag kollade bak mot dem, två tjejer i min klass stod och viskade med varandra samtidigt som dem kollade mot mig. Den ena var hon som suttit bredvid mig i klassrummet, de såg att jag kollade mot dem och vinkade mot mig. Jag skakade bara på huvudet innan jag kollade tillbaka mot dem andra.
"Ikväll, klockan 18 i studion eller?" Frågade Axel och tuggade på en gurka. Jag nickade instämmande. "Noel har du rökt på igen?" Noel kollade upp mot Axel, han skakade på huvudet. Han snörvlade till, Ludwig suckade till. Var det något jag hade missat här eller? Jag blev knackad på axeln, återigen kollade jag bakom mig och Isa gav tillbaka mig min mobil. Belle var kvar i luren fortfarande. Jag tog den mot örat, innan jag hann säga något till Belle såg jag hur Isa gick förbi Noel och luggade till honom hårt, med en nöjd min gick hon vidare till där Asta och Pauline satt.
"Hallå Dante är du kvar?" Frågade Belle. Jag kunde inte låta Isa göra så mot Noel? Han har inte gjort henne någonting såvitt jag visste.
"Noel är du okej?" Frågade jag Noel. Han släppte sina bestick och ställde sig upp. Han började gå - bort från matsalen.
"Vad händer med Noel? Gjorde Isa något? Springer han iväg?" Frågade Belle i andra änden. "Om han går iväg, gå efter honom för i helvete Dante. Speciellt om Isa gjort något." Jag antar att jag fick göra som den telepatiska Belle sa. För hon kunde ju bokstavligen läsa tankar. Fortfarande med henne i luren sprang jag efter Noel som kommit en bit, om det inte varit för dem två tjejerna som gick i min klass.
"Heej Dante." Sa den ena tjejen.
"Ursäkta kan ni akta på er?" Sa jag stressat.
"Är din tjej Belle Godeaux?" Frågade den tjejen som suttit bredvid mig. Jag kollade snett mot henne innan jag trängde mig förbi dem.
"Vilka var det?" Frågade Belle.
"Några i min klass." Sa jag, längre bort i korridoren såg jag Noel, påväg till ettornas byggnad. Jag sprang ikapp trots att han gick väldigt snabbt.
"Jag börjar nu, men du vi hörs sen va?" Sa Belle.
"Jadå, hejdå, älskar dig." Sa jag, Belle la på och jag gick nu bredvid Noel. Han gick saktare bredvid mig nu.
"Du har sådan tur." Sa Noel, jag såg tårarna rinna. "Alla förhållande jag har håller i två veckor sedan dissar tjejen mig. Du och Belle kan man ju inte separera på hur hårt man än försöker." Jag kollade mot han igen. Han skulle bara veta vad jag tyckte om Belle när vi kysstes den gången på tunnelbanan.
"Belle kunde ju inte vara i närheten av mig utan att klökas den första veckan. Du kommer väl ihåg?" Sa jag, han kollade snett mot mig.
"Vilka var det som kysstes andra dagen då?" Sa Noel, hans blick var nästan lite avundsjuk.
"Hon hatade mig fortfarande." Sa jag, "Jag behandlade henne på ett skevt sätt den veckan med, det är ett under att hon ville vara kvar med mig. Men hon gav mig en andra chans. Du kanske få ge Asta i detta fallet lite space, låta henne tänka." Noel suckade.
"Men jag vill inte att folk ska tro att jag är den killen som man kan krossa så enkelt." Suckade Noel lågt.
"Ta en paus då. Plus att Isa kan bara inte gå och göra så mot dig, stå upp för dig själv Noel." Sa jag, han stannade upp vilket fick mig att stanna.
"Dante vi måste säga en sak." Sa tjejerna från min klass som hade följt efter oss. Den ena tog upp sin mobil, Noel torkade sina tårar och harklade sig lite.
"Vi fick denna bilden från en i hennes klass." Sa den ena tjejen och visade upp en bild. Det var på en tunnelbanestation. På Ludwig och Belle. Belles hand låg innanför Ludwigs Jacka, hans hand på hennes arm och deras ansikten var nära varandras.
Detta kunde omöjligt vara min Belle.

_________

;)

Hoppas ni gillar detta kapitlet så hörs vi snart igen. Hade studiedag idag så kunde göra klart detta kapitel, vi får se hur uppdateringen blir sen.

Rösta gärna, det uppskattas!! <3

//Noelflikes