Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

2.7

Belles Perspektiv
25/9-16 Söndag.
___________

När jag klev in i lägenheter så var det redan massa lådor. Kan egentligen denna veckan bli värre? Ett misstag, som i att jag ville kyssa Ludwig, denna flytten jag verkligen inte såg framför mig och att ha haft ont i bokstavligen hela veckan. Det bästa kanske var att jag fick komma hem och få vara hos Dante. Om jag och han egentligen skulle vara tillsammans länge till, jag hoppas ju det.
"Belle gå in med dig." Sa mamma. Dante drog med mig in i lägenheter och till mitt rum intill hallen. De hade packat ihop det mesta redan, utan att jag visste om det.

"Detta är inte okej." Sa jag och vände mig mot Dante. Jag la armarna om han, han drog in mig i en kram.
"Men du hörde ju dina föräldrar, du får åka hit varje lov." Sa han.
"Det räcker inte, jag får inte känna dina kyssar ungefär varje dag eller kunna åka till dig. Jag blir fast i en stad, bokstavligen ensam." Sa jag, det var lite konstigt. Att inte jag fått reda på detta förrns idag och de hade bara planerat att vi skulle flytta sådär.
"Men vi får snacka varje dag." Sa han med läpparna mot min kind.
"Tänk om jag träffar någon ny då? Eller om du gör det? Vi kan omöjligt klara av ett långdistansförhållande." Sa jag och kollade på han. Dante skrattade till.
"Gör du slut med mig?" Frågade han med höjda ögonbryn. "Det tillåter jag inte."
"Nej det gör jag inte." Sa jag, "Jag ville bara make a point du vet."
"Om vi hittar nya gör vi det. Allt har ett utgångsdatum, även våran kärlek." Sa han med handen i min nacke.
"Tror du vi någonsin kommer göra slut?" Sa jag med handen på Dantes hand. Han skakade på huvudet.
"Nej." Sa han, försiktigt la jag handen på hans ormtatuering. Den såg ganska ny ut, för jag hade aldrig sett den innan. "Gjorde den när du var kidnappad."
"Den är fin." Sa jag innan jag placerade en kyss på den.

-

Vi hade packat ner allt i mitt rum, mamma och pappa sa att vi skulle sälja mina möbler vilket jag mer än gärna gör. För de har både bra och dåliga minnen. Alla dåliga innehöll ju Kevin. Men de bra var ju med Dante och mina kompisar. Och mina bra ex som jag inte har kontakt med längre.
"Är det okej om vi drar?" Frågade jag mina föräldrar som packade ner det sista med mina syrror.
"Vänta på mig." Sa Anaïs som hade dykt upp från ingenstans. Hon sprang och hoppade över alla flyttlådor fram tills oss.
"Anaïs ta det lugnt." Sa min pappa. Hon nickade och drog på sig sina ytterkläder. Både Dante och jag tog samma initiativ, på ett kick var vi ute ur lägenheten. Det var redan mörkt ute men klockan var bara fyra.

"Belle det kommer vara så kul, vi ska få gå i samma klass. Juridik typ i Sverige." Sa hon och log stort.
"Förlåt?" Sa jag, hade mina föräldrar gjort så att jag skulle gå typ juridik i den nya skolan istället för naturvetenskap? "Jag går naturvetenskap här?"
"Jag trodde du gick juridik?" Sa hon, jag skakade på huvudet.
"Det gör DANTE, inte jag." Sa jag och la extra betoning på Dante. Han såg lite deprimerad ut där han gick.
"Aja, men du vet jag fick ett modelljobb för inte så länge sedan. Sierra pratade om dig och de skulle vilja att du skulle bli modell för dem." Sa hon, jag kollade på henne med en konstig blick.
"Vilka är det?" Frågade jag och tog Dantes hand.
"Vet inte, Sierra var det som fick mig kontakt med dem. Hon är ju för Dior till och från och några andra." Sa Anaïs som såg lite avundsjuk ut.
"Är det verkligen så enkelt? Och när blev Sierra en modell?" Sa jag och kramade om Dantes hand lite. Det kändes konstigt men visst, varför inte. Då kanske man får gå på Paris fashion week, men måste man typ inte utbilda sig till att bli modell?
"Äsch jag vet inte." Sa Anaïs. "Men du skulle inte jag träffa någon?" En gatlykta fick henne att glänsa till lite svagt.
"Ludwig skulle hjälpa sin syrra med något." Sa Dante, han drog mig lite närmare. Anaïs nickade åt oss medans hon gick baklänges. Det var ett under att hon inte gick in i någon som passerade eller ett hus. Trots att hon studerade mig och Dante samtidigt.
"Asså jag ska dra till hotellet nu tror jag. Herrå." Sa hon och försvann runt hörnet. Dantes blåa ögon mötte mina.
"Du? Modell??" Sa han och la armen om min midja istället.
"Nja." Sa jag och kollade ner i marken. "Jag tror det är något för att jag ska vilja åka till Paris."
"Okej men om vi säger såhär. Du blir modell, jag testar det med okej?" Sa han och kysste mig på min panna. Jag skrattade till lite.
"Du? Modell??" Upprepade jag han, han började skratta med mig och allt kändes ganska bra ändå.
"Så vi har något att prata om när vi ses på halloween." Sa han och försökte sluta skratta. "Min syrra håller också på med de yrket lite då och då så kan ju fråga henne." Jag skakade på huvudet så mitt blonda hår for runt.
"Ne. Vi kör på som det är tycker jag." Sa jag och log.

-
Måndag 26/8

Jag väntade på att kläcka nyheten om Paris ända intill den sista minuten på lektionen då våran lärare tog upp det.
"Vi har en i klassen som ska flytta härifrån nu i veckan om jag inte har helt fel?" Sa hon, ett leende spreds när hon kollade mot mig. "Belle vill du berätta?" Ludwigs blick for över till mig från där han satt bredvid mig. Jag harklade mig.
"Jag ska tillbaka till Paris. Om ni inte visste detta så är jag française och bodde i Paris när jag var mindre. Egentligen vill jag ju inte flytta härifrån men mina föräldrar tycker att det känns bättre att jobba i Frankrike och jag har fått ett erbjudande om att få gå på en av de bästa advokatskolorna där, eller hur man ska säga." Sa jag och kollade ner i backen. Jag kände en hand på min, det var Astas.
"Det är jättesynd att du ska flytta och vi förstår om det känns tungt. Men vi hoppas också att du ska få det superbra i Paris med. Eller hur?" Sa våran lärare. Ett instämmande 'mm' hördes över klassrummet. "Men ska inte hålla kvar er mer-"
"Men Belle, varför stannar du inte i Stockholm." Sa en tjej i min klass jag aldrig hängde med eller ens snackat med.
"Hon blev ju precis kidnappad Flora. Vad tror du? Att de ska låta henne vara kvar med Dante Lindhe?" Sa en annan kille.
"Dante är inte så farlig." Sa jag, "Han är snäll och sånt men mina föräldrar vill inte att jag ska vara utan dem här efter det hänt."
"Vi hörde att det var Kevin Nyman. Är det sant?" Sa en annan tjej. Jag kollade mot henne med en konstig blick.
"Varför såg jag dig och Ludwig i lördags på Skanstull?" Sa en kille.
"Va? Det var nog inte jag." Sa jag och kollade mot Ludwig. Våran lärare hade gått och ingen hade märkt det.
"Men jag har bildbevis." Sa killen. Jag ställde mig upp och tog min väska över axeln. Med stressade steg gick jag ut från klassrum till mitt skåp. Jag hörde någon springa ikapp mig, jag kollade bak och såg killen som hade sett mig och Ludwig.
"Vad vill du?" Sa jag och vände mig om. Han visade mig en bild på Ludwigs ryggtavla. Och mitt blonda hår.
"Asså ni verkade ha något på gång, är du säker på att Lindhe vet om detta?" Sa han, jag kollade skärrat på han.
"Du hänger med Kevin, har jag fel?" Sa jag och knöt min hand.
"Hängde." Sa killen, han kollade åt sidan där Dante kom med näsan i mobilen. Snabbt tog jag killens mobil utan att han märkte det och raderade fotot för alltid. Killen såg helt paff ut, jag gav tillbaka han mobilen och log innan jag vände på klacken mot mitt skåp. Lite kort därefter kände jag en hand på min axel.

"Hej finis." Sa Dante i mitt öra, jag vände mot han och gav han en kyss.
_______________________

Hejj! Började skolan idag och är astrött. Hoppas ni hade en bra dag som började skolan idag och hoppas ni som börjar imorgon få en bra dag!

Ett litet mellankapitel idag iallafall.

Rösta och kommentera gärna, kritik uppskattas ifall du har någon!

Vi hörs,
//Noelflikes