Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

2.6

Belles perspektiv
24/9-16 Lördag
___________

Jag stirrade upp i taket med Dantes arm kring mig. Hans låga snarkningar hade gått över till jämna andetag. Men jag kunde inte släppa tanken om Ludwig. Det lät så himla dumt av mig. För jag hade ju mannen bredvid mig som jag älskade. Men ändå var det bara Ludwig. Hans smil, hans flin, hans onödigt fina ögon.
Okej, inte najs, inte tänka på Ludwig. Dante, bara Dante.
Min mobil lös upp och jag såg ett sms.

Ludwig, 23:27
Vad var det där idag?

Jag, 23:28
Förlåt. Jag vet inte vad som flög i mig, det var dumt och onödigt.

Ludwig, 23:28
Det e ok. Men du vill inte att jag ska säga det till någon?

Jag, 23:28
Nej det är självklart. Det stannar mellan oss, eller hur?

Ludwig, 23:29
Ja, jag lovar.

Jag, 23:29
Bra. Godnatt, syns imorgon. Då får du träffa min kusin. Svääär du kommer tycka hon e helt underbar.

Ludwig, 23:30
Okej okej. Godnatt med dig nu tönt.

Belle, 23:30
Godnatt, tönt. <3

Dante rörde lite på sig när jag lagt undan mobilen. Jag kollade mot han med trötta ögon innan jag la mig till rätta. I några sekunder blundade jag innan jag hörde Dantes raspiga röst.
"Kan du inte sova?" Frågade han, nästan i sömnen.
"Nej de går inte." Svarade jag tyst och kollade bak mot han. Han öppnade försiktigt på ögonen och kollade riktigt trött på mig.
"Ska vi gå upp då? O sätta oss i soffan och kolla på något svintråkigt så vi somnar?" Sa han och ett flin spreds över hans läppar. Jag nickade och satte mig upp i ett svep. Mina fingrar famlade över golvet för att hitta en tröja och illa kvickt hittade jag en, fast det var Dantes tröja. Men det gör inget.

"Du vet jag snackade med Noel igår." Sa Dante som kom ut med täcket. "Eller idag då. När du var iväg."
"Mhm?" Sa jag tyst och tittade på han när han satte sig ner i soffan.
"Vi ska sluta med den här gäng saken. Vi är alla ganska trötta på det. Plus det känns som det kan gå för långt om vi håller på med det och jag vill inte komma dit om du förstår hur jag menar." Sa han och la täcket över oss.
"Det känns bra att höra liksom. Jag visste ju att ni höll på med det men jag trodde inte att ni liksom.." Sa jag och la mig närmare han. "Ville skada någon för att få cash. Jag trodde ni mest hjälpte till och langa droger."
"Nej det var lite mer än bara det." Mumlade Dante och la armen kring mig. Han la näsan i mitt hår, en våg av skuldkänslor for över mig. Uppenbarligen fattade jag inte att jag betydde mycket för Dante. Jag kollade mot han, ett leende spreds över mina läppar. Sakta lät jag vår läppar kollidera i en trött, halvenergisk kyss. Jag öppnade ögonen svagt för att kolla, det gör man ju när man öppnar ögonen eller hur? "Ska vi starta en film eller?" Dante hade släppt kyssen.
"Ja. Det tycker jag." Svarade jag och la hans arm kring min midja istället. Med en enkel rörelse drog jag upp täcket över oss och en film startades.

- Söndag 25/9-16

Min mobils höga ringsignal väckte både mig och Dante. Dante slängde min mobil till mig från där den låg och det fick mig att svara.
"Kan du ha den på lägre sen kanske?" Väste han när jag drog upp den till örat.

"Hej Belle, är allt bra med dig?" Hördes mammas röst från mobilen.
"Ja." Sa jag med en trött röst. Dante la huvudet på min axel, det var lite tungt till en början.
"Jo vi har tänkt på en sak och.." Började min pappa lite längre bort. "Ända sedan du blev kidnappad har vi känt att vi inte är säkra här i Stockholm längre."
"Okej?" Sa jag, rädslan att flytta från mitt liv här kom smygande. Nu var det ju ganska bra ändå.
"Vi har köpt en lägenhet i centrala Paris och du ska få börja i samma skola som vi gick när vi var i din ålder." Sa mamma.
"Förlåt men va?" Sa jag och kände hur jag frös till. Jag kände mig inte så trött längre som innan, mer arg, besviken.
"Vi ska flytta till Paris." Sa pappa högt och tydligt. Dante kollade upp mot mig, han hade nog känt hur jag skakat till. Nu såg han istället bara min tomma blick.
"Nej! Inte nu, inte när jag har allt här. Har ni tänkt på mig ens? Att jag har ett liv här?" Sa jag och kramade om Dantes hand som han lagt i min.
"Vad säger dem?" Viskade han, jag kollade mot han och skakade på huvudet.
"Belle vi vet om att du har Dante, Isa och alla dem här men du kommer väl ihåg vad vi sa när vi flyttade hit?" Sa pappa, jag blev tyst, inte att jag skulle svara han. Och för den delen flyttade vi till Stockholm för längesen så jag kommer inte ihåg någonting vad han sa då. "Fäst dig inte för mycket här, för vi kommer flytta vidare." Jag la på utan att säga något. La mobilen försiktigt på soffbordet och skruvade ner ringsignalen på lägsta volym.
Dante mötte min blick.
"Du ska flytta, eller hur?" Sa han tyst. Jag nickade svagt och kände tårarna komma.
"Det är säkert min moster och mormor som fått dem att vilja flytta." Mumlade jag, det brände på kinderna av tårarna som var iskalla. "Dante jag vill inte. Jag vill vara kvar med dig. Det var ju med dig jag trodde att vi skulle få ett liv tillsammans efter gymnasiet. Men sen kommer Kevin och förstör allt för att mina föräldrar var skyldig honom pengar." Dante la handen på min rygg.
"Men du kan väl bo här? Eller hos Isa och dem?" Sa han. Jag skakade på huvudet.
"Mamma och pappa skulle säga nej. Visst de kanske inte gillar dig så mycket men de tycker jag är för ung att bo utan dem." Sa jag, Dante kramade om mig.
Det började ringa i mobilen igen. Jag satte på högtalaren och mammas röst ekade lite i rummet
"Du behöver komma hem och packa. Vi ska flytta till nästa helg." Sa hon, jag sa inget. "Belle hallå?"
"Hej, ursäkta ifall detta är en dum fråga men går det inte att Belle stannar kvar hos mig istället?" Sa Dante och tog mobilen från mig.
"Nej Dante, det funkar inte så. Belle visste att vi skulle flytta snart oavsett om något hade hänt här för vi är klara i Stockholm med vårat advokatarbete." Sa pappa och det lät som han började fixa med annat. "Vi kommer och hämtar Belle om en timme. Du kan hänga med hem till oss då."
"Okej, tack. Vi hörs." Sa Dante och la på. Jag såg i hans ögon hur de började tåras. Det var nu ett 'jag gör slut' inte skulle svida så hårt, för vi skulle aldrig klara av ett långdistansförhållande.

_____________

Okej boken närmar sitt slut och jag har börjat få en idé hur den ska sluta. Men det är några kapitel kvar iallafall. :(:

Rösta, kommentera, lämna kritik eller vad som. Det uppskattas!!!

Ha en trevlig måndag, imorgon börjar jag kanske som många andra skolan igen och uppdateringen kanske inte blir lika bra. Vi får se, tror inte jag kommer få några direkta läxor under första veckan nu med tanke på att min skola ändå är ganska lugn med sånt.

Vi hörs.
//Noelflikes