Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

1.6

Dantes Perspektiv
5/9-16 Tisdag
______

Längre bort såg jag en grupp med människor. Med snabba steg sprang jag dit då det börjades höra höga röster.

"Låt mig va!" Hördes en ljus röst, Belle. Hennes röst fick mig att skynda på och snart kunde jag se vilka det var.

Kevin Nyman stod och höll i Belles handled medans Valter höll på att dra bort han från henne. Noel kollade på mig när jag väl kommit fram.

"Släpp henne genast!" Ropade jag med en dov röst. Kevin hoppade skrämt till och vände sig mot mig. Han fick en stum blick. Belle likaså.

"Herregud jag trodde du var död." Sa han skrämt, jag skakade på huvudet och tog de sista stegen för att komma närmare han.
"Kevin." Sa jag med en mörk stämma. Han nickade skrämt och backade diskret ett steg bakåt.

"Du backar bort från min flickvän och mina kompisar." Sa jag, han nickade och backade bort. Jag gav han ett snett leende och viftade lite med handen att han skulle gå.

Belle kollade skrämt mot mig där hon stod i Noels famn. Hon skakade till av rädsla innan hon brast ut i gråt. Jag kollade på Noel och visste inte vad jag skulle göra. Valter slog till Noel löst så han släppte Belle in i min famn och sen stod jag där med armarna kring henne.

"Dante.. han tog på mig." Sa hon och blev helt svag i benen. Jag satte mig ner på huk med henne i famnen.
"Belle jag är här nu. Det är okej." Sa jag och lutade hennes huvud mot mitt bröst. Hon snyftade till och kollade på mig.
"Du svarade inte mig." Sa hon, jag kollade oförstående på henne.
"Jag har inte luren på mig." Sa jag och la handen på hennes ben. Hon kollade på den.
"Okej." Sa hon tyst och blundade. Jag såg hur hon ansträngde sig att inte gråta men hon gjorde det, i floder.

"Hallå! Vad gör ni?" Sa en okänd röst. En kille, något år äldre än mig kom fram.
"Kevin Nyman hände." Sa Valter tyst, men såklart hördes det lika högt som vanligt för Valter Janni kan inte prata tyst.
"Vart?" Sa killen. Noel pekade mot vart Kevin sprang och killen började springa dit. Belle kollade över min axel tills han försvunnit runt hörnet där Kevin försvunnit.

"Vi kanske ska gå in. Det är inte bra att sitta ute såhär." Sa Noel. Belle nickade och ställde sig upp.

Sen gick vi. Belle hade lagt min arm över hennes axlar och lutade sig mot mig. Valter hade börjat tjafsa om något onödigt med Noel igen vilket inte var ovanligt nuförtiden.

-
6/9-16 Onsdag.
-

"Ludwig!" Ropade Belle och sprang emot han när de såg varandra i skolkorridoren. De kramades länge vid deras skåp, de fick sena blickar från folk som stod bredvid och viskningar spreds plötsligt. Belle släppte kramen och kollade mot mig.

"Horunge." Hördes från någon i korridoren. Belle kollade sig omkring.
"Vem sa det, ska jag slå ner dig?" Sa Ludwig högt. Det hördes låga skratt innan Asta kom i full fart förbi mig och höll på att crasha rakt in i Belle.

"Vadå? Isa?" Sa Belle när Asta sagt något högt till henne.

"Dante lyssnar du ens?" Frågade Noel. Jag kollade på han.
"Vilket konstigt sätt att starta en konversation på, Noel." Sa jag. Han slog sin handflata i pannan och mumlade något oklart.

"Ska inte du till din lektion unga herr Lindhe? Du är i fel byggnad nämligen." Sa en lärares stränga röst. Iris, Värmdö gymnasiums jobbigaste och drygaste lärare knackade mig på axeln. Jag nickade bara snabbt och försvann från Noel upp till tvåornas byggnad.

Det var lite konstiga blickar jag fick när jag gick förbi mina klasskompisar.

"Dante! Kom!" Hördes det från en av dem. Jag gick till ett bord där några killar stod. Mycket väl stod Kevin Nyman där.