Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

0.3

Dante
23/8 - 2016, Tisdag
____________

Mellan mina läppar låg en otänd cigarett. Men jag tände den inte, även fast jag fortfarande hade hennes tändare kvar.

Henne som i den jag tänkte på lite för mycket.
Henne som i Belle, tjejen vars föräldrar som vet för mycket om mig.
Henne som i hon jag ville ha i min famn en kall vinterkväll.
Henne som i den jag inte kan vara kär i.
Henne som i den Belle Godeaux som jag var tvungen att krossa hjärtat på.

För Dante Lindhe blir aldrig kär.

"Ey bror, ska du inte tända din cigg eller?" Sa Ludwig som precis satt sig bredvid mig. Min blick som var fast i tomma intet vaknade till och jag mötte hans retliga.
"Varför undrar du?" Sa jag fortfarande med ciggen mellan mina läppar vilket fick mitt uttalande att låta annorlunda.
"För du ser helt borta ut. Mår du bra efter igår kväll eller?" Frågade han, såklart syftar han på det som vi hade gjort i Huddinge. Noel den idioten hade afyrat ett vapen vid någon kiosk vilket fick konsekvenser efter vi hade sprungit till fucking Nacka, typ. Axel började lacka på Noel när vi kommit till hans källare något rejält.
"Ja varför skulle jag inte? Kan ju inte hjälpa att Noel tappat halva sin överbegåvning på ett halvår. Så mycket som han tar." Suckade jag och tände ciggen med hennes tändare. Ludwig kollade på den en sekund.

"Du vet att hon är hemskt lack på dig för att du har hennes tändare." Sa han. Jag la den i fickan och tog ett bloss.
"Det är ju kul. När brudar e lacka på en är det bara att vinka och le." Sa jag, Ludwig såg trött på mig. Det var ju faktiskt liiiite kul.
"Skyll dig själv, hon tänker aldrig prata mer med dig enligt det hon säger själv." Suckade han.
"Vad är ni bästa vänner eller?" Retade jag han. Han såg förbi mig och sken nästan upp i ett leende.

"Har du övertalat mister att ge han min tändare igen?" Frågade Belle Ludwig när hon kommit fram till bänken. Hon satte sig precis vid kanten av bänken bredvid mig.
"Ge upp dina drömmar om att få se den igen." Sa jag och blåste rök på henne.
"Sjuk raggning du kör på." Flinade hon. Hennes tänder syntes vilket fick mig att le. "Wow du kan le alltså?"
"Du får mig att le." Sa jag, hennes kinder fick en nyans av rött och hon slutade le.
"Ska supa mig så jävla full på fredag så du inte kan..." Började hon. Mina hand fördes till hennes lår. Hon höll andan för hennes jämna andetag slutade. Nej hon hade inte dött, jag svär.
"Så jag inte kan?" Sa jag sakta och kollade rakt in i hennes ögon. Hon vände undan ansiktet från mig. Jag drog upp samma hand till hennes hake och tvingade henne att kolla på mig. Hon var inte rädd eller något utan kollade bara kallt på mig. Jag la huvudet på sne och studerade sakta hennes ansikte.
"Tror du jag blir rädd?" Viskade hon, hon var tillräckligt nära mitt öra och jag kände hennes jämna andetag. Jag höll hårdare om hennes käke och vände ansiktet mot henne. Jag kände hennes hand i min ficka och hur hon sakta drog upp något ur den. Det var bara några centimeter ifrån att våra ansikten skulle nudda varandras. Det var nästan så våra läppar nuddades.

"Tror du jag blir rädd för en liten kille som tror han kan säga så om mig? Som tror han kan hålla hårt i mitt ansikte och tro jag kommer älska honom för en kväll?" Väste hon, "om jag golar för mamma eller pappa om detta och de kommer får spel. Jag svär." Jag suckade och släppte henne. Hon höll i samma hårda, kalla blick innan hon började hånflina.
"Så jävla feg alltså. Du har då inte mycket att skryta om." Sa hon och tog upp sin tändare som hon höll i sin ena hand. Hon ställde sig snabbt upp innan jag hann få tag i hennes hand.
"Dante du kanske ska lära dig hennes trix först." Sa Ludwig som också försvann upp från bänken. De stod framför mig och hånflinade. Min cigg hade brunnit ner och jag fimpade den. Lätt på fötterna ställde jag mig upp.

"Då kanske vi tre ska dra ut på stan en stund? Fransyskan kanske kan lära sig en eller annan sak." Sa jag trevande till dem. Ludwig fick en snilleblixt.
"Vänta på Noel och Axel, vi kan dra till centrum. Vi har ändå lite att fixa där åt Charre." Sa han, Belle gav han en konstig blick. Hon gick från kaxig till orolig på några få sekunder.
"Jag kan inte skippa lektionen." Sa hon osäkert. Ludwig puttade till henne med armbågen medans han skrev till de andra två.
"Svär det blir kul. Vi träffas på Gullmars om tjugo." Sa Ludwig, "Dante häng med Belle så hon inte sticker, ni har ju så kul i varandras umgänge." Belle suckade och la händerna för ansiktet.