2.8

910 32 2
                                    

Dantes Perspektiv
26/9-16 Tisdag
________________

Det var jobbigt att se Belle stå och röka utanför skolan kanske en sista gång. Röken som åkte upp över henne och fick hennes ögon att få en brungrå ton. Det var lite tyst runt oss, för det var hennes sista dag här. Imorgon skulle hon dra härifrån. Försiktigt gick jag närmare Belle med ciggen mellan fingrarna. Jag såg hur ett par genomskinliga tårar strök hennes kinder och lämnade mörka spår från hennes mascara. Belle ska inte gråta. Hon får inte göra det, jag vill inte se henne vara ledsen över detta. Det var lite jobbigt med för vi stod och blåste rök i ansiktet på varandra.
"Fransyskan vill kanske bjuda på en cigg?" Frågade Ludwig som hade kommit över från gräsplanen. Belle nickade och gav han en cigarett och hennes tändare. Hennes ögon var matta, jag tror hon somnade sent inatt med tanke på att vi inte delade säng och hennes sms från 03:23. För hon blev tvingad hem efter skolan. Jag slängde min cigg på marken och fimpade den. Belle tog samma intiativ.
"Jag vill inte lämna er." Sa hon och jag såg hur den sista röken sipprade upp från hennes mun.
"Vi finns på FaceTime." Sa Ludwig, jag nickade instämmande.
"Men tänk om jag blir en snobbig Paris tjej som tog det där modelljobbet och blir omgiven av idioter?" Sa hon och kollade mellan mig och Ludwig. Ludwig hostade till för han satt röken i halsen. "Kanske är det bäst att jag säger upp all kontakt med er?"
"Du ska inte-" Började Ludwig och kollade mot mig.
"Bryta några band med oss på grund av en skitdålig flytt." Fortsatte jag, Belle snyftade till.
"Preach." Sa Camilo som kom över gräsplätten. Belle tog tag i min hand och drog sig närmare mig. Var inte han dömd för hennes kidnappning? För han var ju arton? "Chilla jag ska inte göra något." Belle skakade till av antingen ilska eller rädsla.
"Det sa du innan du misshandlade mig brutalt i tio dagar." Skrek Belle, hennes ögon blev nästan helt mörka av ilska.
"Belle ta det lugnt." Viskade jag i hennes öra. "Vi går in nu, Camilo har ingen rätt att vara i närheten av dig." Belle nickade och Ludde fimpade sin cigg och följde med oss in. När vi gick förbi Camilo stötte Belle till honom så han tappade balansen lite. Hon kollade smått nöjd bak mot Camilo som vände trött på klacken och gick bort mot gatan.

Isa kom springandes mot oss i korridoren. Belle suckade trött till innan hon klistrade på ett fakeleende.
"Avskedsfest ikväll, 20:00, hos mig. Du måste komma." Sa Isa direkt till Belle som nickade. "Ni andra får komma med. Jag snor Belle tills ikväll." Belle drogs bort till där Pauline och Asta stod. Fast utan Asta? Egentligen fattar jag inte vart Noel eller hon hade försvunnit. Men jag antar att Belles matchmaking hade funkat.
Ludwig vände sig mot mig, han gav mig en trött blick.
"Ska vi verkligen på den festen?" Frågade Ludwig.
"Ja det är ju Belle Godeauxs sista fest vi snackar om. Jag måste få ett avskedsligg med fattar du väl." Skojade med han. Han gjorde fakeade kräkningar åt mitt uttryckande. Jag log mot Ludwig innan jag lämnade honom och gick vidare mot tvåornas byggnad.

-

I Isas hus dunkade musiken högre än någon huvudvärk jag någonsin haft. Inte nog med det så luktade det svettiga ungdomar och alkohol i hela huset. Trots hur fullpackat det var så skymtade jag inte Belles blonda hår någonstans.
"Hej Dante!" Ropade en röst jag kände igen bakom mig. Försiktigt vände jag mig om och såg Belles ansikte. Fast det var något annorlunda med henne.

Med snabba steg gick hon mot mig och snurrade ett varv.
"Vad tycker du om det?" Sa hon och menade sitt hår. Hade hon fått en kris och färgat det mörkbrunt? Men hon passade ju i det. "Min naturliga färg fattar du väl." Försiktigt la hon mina armar kring henne.
"Du passar i det." Sa jag och lät våra läppar kollidera. Kanske bland dem sista kyssarna på flera veckor.
"Är Belle med Lindhe?!" Utbrast någon. Belle avbröt kyssen och gick lite närmare mig. Det var en kille i våran ålder som kom fram till oss, Belle sken upp när hon såg han. Belles ögon glittrade till när hon kollade upp mot mig.
"Juan?" Sa hon och kramade snabbt om han.
"Det är inte varje dag man ser sitt favorit ex, hur mår du?" Sa killen som uppenbart hette Juan. Belle nickade bara mot han och drog sig till mig.
"Man mår väl som man mår, ganska bra trots flytten." Sa hon samtidigt som hon pillade med min ring på lillfingret.
"Fatta att du ska till Paris? Jag önskar att jag kunde få åka dit med." Sa han och kollade lite snett mot mig. Det här känns som någon Belle skulle varit ihop med i åttan. Vilket hon antagligen var med. Han hade getkrulligt, svart hår och gröna ögon.
"Vi kan byta om du vill." Sa Belle ganska tyst. Juan skakade på huvudet och kollade bak mot en kille.
"Ring mig någon gång, de va längesen. Jag ska dra till min kille igen." Sa han och försvann bort. Belle skrattade till lite innan hon drog med mig någonstans. Vi kom in i ett vitkaklat kök, tänkte hon köra en repris på den första och ända festen vi varit på tillsammans?
"Okej av ren erfarenhet vet jag ju att du inte gillar vin." Sa hon och drog fram en vinflaska. Försiktigt tog hon ut två vinglas och ställde dem på köksbordet. "Meen, jag tvingar dig inte att dricka det." Hon öppnade flaskan och hällde upp i båda glasen. Försiktigt satte hon på korken och satte vinflaskan inne i hörnan mellan kylskåpet och där köksbänkarna började. Med en försiktig snurr satte hon sig på köksbänken och räckte mig ett glas. Hon var lite längre än mig när hon satt där men det skadar ju ingen. Mer än kanske mitt ego.
"Tack." Sa jag ställde mig bredvid henne. Varje gång jag smuttade på vinet kände jag hur den syrliga smaken dränkte min mun samtidigt som jag rynkade lite på näsan åt det. Försiktigt ställde jag ner det halvfulla vinglaset bredvid Belle som kollade lite snett mot mig. Lika försiktigt försökte jag att inte välta glaset när jag skulle sätta mig ner bredvid henne. Plötsligt öppnades köksdörren och in kom ett par i vår ålder. Dem skrattade åt något innan de stängde kökdörren efter sig. De började på slarviga kyssar som fick Belle att börja fnissa, men de hörde inget. Hon kollade mot mig samtidigt som hennes leende var stort.
"Asså ni kunde ju sagt att ni var här?!" Sa Noel högt som fick Belle att rycka till. Jag log, Asta höll på att gå under så generad som hon var. Belle drack lite av sitt vin och log.
"När blev ni ihop då?" Frågade Belle och la sin hand på min. Noel suckade och drog med sig Asta någonstans. Hon gav Belle någon blick som jag inte förstod. Belle kollade mot mig igen, med ett lågt skrap mot köksbänken flyttade hon bak vinglaset och flyttade sig närmare mig. Hennes klara ögon kollade in i mina. En känsla av sorg vällde över mig. Jag skulle förlora en person, IGEN, som var hela min värld. Men denna värld måste väl hata mig, för alla som står mig nära försvinner alltid ur mitt liv. På ett eller annat sätt. Hennes ögon fylldes med tårar som fick mig att lägga handen vid hennes kind. Försiktigt la hon handen på min och tog bort den.
"Kan vi inte bli wasted ikväll, för sista gången?" Frågade Belle och torkade bort tårarna som smugit sig fram.
"Nej, jag tycker vi ska ha en trevlig kväll." Sa jag samtidigt som jag kramade om hennes hand.
"Gamla Dante skulle inte sagt nej?" Sa hon lite trevande. Jag skakade på huvudet.
"Den Dante du träffade för en månad sedan var en känslolös idiot." Sa jag lite tystare.
"Varför ändrade du dig?" Frågade hon och la benen i mitt knä.
"Jag ville vara en bra pojkvän antar jag. Kanske var det smärtan i mitt hjärta som fick mig att ändras." Sa jag medans jag fixade med hennes strumpbyxor som var lite veckade.
"Du lever by the quote lite då?" Sa Belle, "Du vet, Pain Makes People Change, och jag var det du inte ville förlora?"
"Exakt." Sa jag och kände tårarna komma bakom ögonlocken. "Men jag kommer ju förlora dig nu." Fast det sista var tystare.

___________________

Sorry för sämst uppdatering. Har varit sjukt trött efter skolan då jag börjat gå utan kryckor samt haft ett litet läxförhör. Är sjukt trött idag med men det är ju för jag red häst för första gången sen min operation i måndags, träningsvärk har jag saknat lite nästan?? Men nu är det ett kapitel ute iallafall! Hoppas ni gillar det.

Rösta och kommentera gärna, kritik uppskattas med!

Ha nu en bra onsdag och torsdag så hörs vi snart igen.
xoxo noelflikes

Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓Waar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu