Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

1.2

Belles Perspektiv
3/9-16, Söndag.
___________________

Paris, vilket helvete egentligen. Bara trafik, folk och stress. Det var egentligen skönt att komma hem i min säng på Östermalm med Dante bredvid mig.

Såklart hade vi varit på Renées bröllop som var en riktig tillställning. Hennes mans släkt var gigantisk och sen våran på det. Bara kaos. Men allt gick ändå bra. Jag ramlade inte och Dante skämde inte ut oss eller sig själv.
Renées bröllop var ju ändå varför vi åkt dit.

Men tillbaka till Stockholm. Tillbaka till Dante och utan några franska släktingar som frågade ut en om varenda liten grej om Dante och mitt liv.

Såklart låg Dante och smsade med någon medans han tvingade mig att ligga på han, bokstavligen. Vilket jag egentligen inte sa nej till. Jag la ändå händerna under hakan och studerade hans ansikte.

"Vad gör du?" Frågade han mig, med samma irritation i rösten som han hade fått tillbaka efter bröllopet.
"Vadå?" Sa jag lite oförstående.
"Kan du inte lägga dig någon annanstans?" Sa han och försökte putta undan mig lite löst.
"Nej varför då? Jag vill ju vara här nu." Sa jag och la handen vid hans haka. Hans blick blev kall, direkt.
"Ta bort handen." Sa han mellan tänderna och spände sig i kroppen. Försiktigt drog jag tummen längs hans käke. Innan han hann göra något gav jag han en snabb kyss och rullade hastigt ner bredvid han. Ett leende spreds över hans läppar. Vilka humörsvängningar killen hade.

-
4/9-16 Måndag.
-

En utav två timmars håltimmar var klara. Egentligen satt bara jag, Ludwig och Noel och rökte. Vi visste att Dante och Axels lektioner slutade nu så de skulle kunna hålla oss sällskap också.

"Hur var det i Paris?" Frågade Ludwig och kollade på min handled.
"Okej, de var kul att ha med han." Sa jag och lät han sakta dra sin tumme längs undersidan på min handled. Det gjorde ont vid ett ställe och jag ryckte förvånat till.

"Mår du bra då?" Sa han lågmält, antagligen för att jag ryckte till.
"Ja." Sa jag.
"Klart hon har det bra, det är Dante vi pratar om." Sa Noel och slog till mig sådär löst på armen. Jag log lite svagt ner i marken mot gesten.
"Är ni officiella ännu?" Frågade Ludwig, jag mötte hans blick.
"Det känns för tidigt att säga." Sa jag och kollade återigen ner i marken. Jag tog ett halsbloss och hostade svagt till efteråt.

Någon kom springandes över till där vi satt. Allas favorit, nu är jag seriös, Axel. Vem gillar inte Axel? Asså back Axel, i allt. Han är ju kungarnas kung.

"Dingeling här glider kingen in." Sa jag innan han riktigt kommit fram.

Axel kom där i full kareta och gjorde någon konstig sväng om medan han tog i Noels axlar. Ett litet hopp såg det ut som.

Dante kom närmare och log genuint mot mig för en gångs skull. Han satte sig bakom mig och gav mig en snabb kyss på kinden. Försiktigt la han armarna kring min midja.

"Jag vet du röker mycket baby, men du kanske ska chilla lite." Viskade han i mitt öra och lät hans läppar ligga kvar där.
"Ska du säga." Muttrade jag lågt och lutade mig bak mot han. Ludwig kollade på oss, det kändes i hans blick att han inte gillade tanken på mig och Dante.

Dante tog min cigarett, de som jag nyligen fått från min kusin Boris, och fimpade den. Kränkt satte jag mig upp riktigt. Han höll emot hårt så jag hann sätta mig lite upp innan jag blev bokstavligen tvingad tillbaka. Noel gav han en lite varnande blick och Axel kollade på Ludwig.

Men jag fick väl nöja mig med att ha Dante så nära mig, för han gav mig lite värme.

"Vad gjorde ni i Paris då?" Frågade Noel, både mig och Dante.
"Jag blev med tvingad att kolla när Belle skulle kolla klänningar och göra sina naglar igen och färga hennes hår." Sa Dante. Jag kollade på mina naglar som var prydda med silverdetaljer.
"Fast det blev ju bra." Sa jag. Han suckade till.
"Fast dina systrar eller din syster Sierra var riktigt jobbig. Nästan som dig." Sa han, Axel skrattade till.
"Jag är inte alls som Sierra!" Utbrast jag kränkt, "hon är världens falskaste person. Falskare än vissa andra." Vi alla vet vem jag menar, Isa.
"Fast jävligt snygg..." Sa han retsamt. Jag satte försiktigt armbågen i magen på han.
"Håll dig till en Godeaux. Vi vill inte ha något drama här." Sa Noel och flinade. Axel skrattade återigen till lite och Ludwig log svagt.