Pain Makes People Change \\ Dante Lindhe ✓

0.9

Dantes perspektiv
28 augusti 2016, måndag
____________

Medans jag väntade på att Ludwig och Noels lektion skulle sluta stod jag utanför deras klassrum med huvudet nerböjt. Min blick vandrade på min lilla mobilskärm när jag ointresserat skrollade i mitt Instagram feed.

Jag såg någon bild från Ludwig med Belle. Hade de hängt igår? Därför han var upptagen hela dagen?

Såklart klickade jag in på hennes profil. Tryckte snabbt på "följ" och började sedan skrolla igenom hennes 10 bilder. 7 på sig själv och 3 på henne och hennes kusiner. Man såg att de var kusiner, de hade samma leende typ. Eller något gjorde så de alla liknade varandra.

"Tjenixen, tänkte inte gilla det inlägget eller?" Sa Belle och kollade ner i min mobil. Hon log svagt.
"Tjenixen på dig med." Sa jag och la mobilen i fickan för att krama om henne. Hon kramade glatt om mig, jag blev nästan lite förvånad. Hon var väldigt glad idag till skillnad från tidigare dagar.

"Asså jag hade världens bästa Engelska lektion. Jag vet inte varför men det bara är så idag. Allt går som på moln." Sa hon när vi släppt kramen.
"Vad skönt att höra." Sa jag och log glatt mot henne. Ett någorlunda genuint leende denna gången.
"Vi slutar förresten efter lunch, Noel och Ludwig snackade om att kanske dra till Max eller något. Hörde att det skulle vara fiskpinnar idag och att de är ganska äckliga. Slutar ni också tidigare idag eller?" Sa hon lite mer hyper i sitt talande.
"Nej men det är inget viktigt efter lunch ändå så jag hänger gladligen med." Sa jag, hon sken nästan upp i ett leende.

På tal om trollen kom Noel och Ludwig gående mitt i en hetsig konversation.
"Noel du vet mycket väl om att drakar inte finns?" Sa Ludwig trött till sin vän.
"Jo men jag svär att jag såg en igår! Den var grön och superstor!" Utbrast Noel. De pratade ganska högt och Belle försökte hålla sig för skratt.
"Du var ju hög igår." Väste Ludwig. Det hördes ett tyst "ahaa" från Noel. Ett sårat "ahaa" dock.

Med ett påklistrat leende gick de båda fram till oss. Noel såg dock riktigt besviken ut. Stackaren, han får alltid sina drömmar krossade av Ludwig.

"Ska vi dra eller? Antar att fransyskan har redan skvallrat att vi tänkte dra till Max." Sa Ludwig, jag nickade. Belle kollade generat upp mot mig och log svagt igen. Hennes bruna ögon letade efter något mer i mina blåa.

"Okej turturduvor vi drar till skåpen, ska ni hänga med eller?" Sa Noel högt, fortfarande med den lilla besvikelsen i rösten.

"Jaja vi kommer." Sa Belle, Noel kollade lite snett på oss men försvann sedan till sitt skåp.

Jag la armarna kring hennes midja och drog henne nära mig. Hon kollade lite generat upp mot mig igen och la sina armar kring min nacke.

Hon ställde sig på tå och började sakta kyssa mina läppar. Hennes fylliga läppar kändes så bra på mina. Bara att känna hennes beröring så att säga kändes bra. Att hänga med henne kändes bra, alltid när vi pratade kändes det bra. Allt kändes bra med henne.

Ja om jag inte blivit tvingad att inte fatta känslor för henne och krossa hennes hjärta på ett kallt sätt. För så var lekens regler denna gången, lära känna henne, lära känna hennes föräldrar och sen bara fucka upp allt i deras liv. Typ något sådant.

Hon stoppade kyssen och kollade försiktigt upp mot mig.

"Ska vi dra innan något händer?" Flinade hon. Jag ryckte på axlarna och tog hennes hand. Vi började gå mot hennes skåp med hopflätade händer.

Ludwigs lite smått brännande blick på våra händer kändes när hon drog upp sin hand för att öppna skåpet. Smidigt hade hon dragit på sig den klassiska jeansjackan och sin fjällräven väska över axeln. Hon låste sitt skåp och vände sig förväntansfullt mot oss. Noel och Ludwig hade försvunnit mot ingången illakvickt vilket lämnade oss ensamma - igen.