over again ➳ noel flike

Prolog

"Hejsan alla tittare där hemma! Idag har vi ingen mindre än självaste Noel Flike med oss i studion. Välkommen!" säger programledaren med sin perfekta programledarröst. Ni vet, den som fångar ens uppmärksamhet direkt utan att man ens behöver tveka? Sen har han det där påklistrade leendet som alla programledare tvingas ha dag ut och dag in under tiden deras program spelas.

"Tack så mycket, tack!" säger Noel och vinkar lite mot kameran. Trots att det var jag som gjorde slut med honom så kan jag inte undgå att inte sakna honom. Jag gjorde ju inte slut med honom på grund av att jag tappade känslorna, utan för att jag började inse att våra liv inte skulle fungera tillsammans. Jag saknar hans charmiga leende som faktiskt var riktat åt mig, och bara mig.

Utomhus har det börjat regna och gång på gång hör jag hur regnet smattrar mot fönsterrutorna. Förutom ljudet av TV:n och regnet så är det helt knäpptyst här hemma. Jag har faktiskt flyttat hemifrån nu. När jag gjorde slut med Noel kände jag att jag behövde en nystart. Och jag är ändå 19 nu så jag tänkte att det passade bra.

"Och idag så tänkte vi att du ska grillas lite med dina egna fans frågor" fortsätter programledaren med att säga.

Med armarna i kors över bröstet ligger jag nedbäddad i soffan med TV:n framför mig. Jag tittade på något program och plötsligt dök Noels ansikte upp. Trots att det tog slut mellan oss för mer än en månad sedan känner jag mig tvungen att se detta. Kanske kommer det upp någon fråga som berör mig, vem vet.

"Okej, första frågan...Är du kär i någon?"

Jag rycker till lite i soffan. Detta kan säkert bli ett intressant svar. Jag ser på rutan hur Noel ler brett och sedan tittar ner mot golvet. Den typiska gesten som man brukar göra när något, eller någon gör en nervös. Det tar ett tag innan han svarar på frågan. Nästan som om han tvekar på vad som är rätt att svara, eller hur han ska svara på den frågan.

"Nej, det är jag inte. Och det har jag nog inte varit på snart ett år" säger han och ler mot programledaren.

Jag rycker till ännu en gång och tittar med uppspärrade ögon på TV:n framför mig. Det hugger till ordentligt i mitt hjärta av hans svar. Hörde jag rätt? Sa han nyss att han inte har varit kär i någon på ett år? Jag gjorde slut med honom för bara en månad sedan. En månad sedan är långt ifrån att vara ett år sedan. Det är inte ens nära någonstans så han kan ju inte ha sagt fel.

Utan att tveka stänger jag av TV:n och reser mig upp från soffan. Jag kan inte förstå hur han bara kunde säga något sådant och med ett stort leende på sina läppar. En självupptagen lögnare är vad han är.

Ilska och en liten bit av sorg äntrar min kropp. Det vi hade, betydde det inget för honom? Var jag bara en enkel liten flirt för honom? Allt han sa till mig, var det på riktigt..

eller bara en stor lögn?