over again ➳ noel flike

17

Johannas perspektiv

Johanna;
såg att du skaffat tjej?

Noel;
stalker much?

Johanna;
Nej

Noel;
du är så jävla avundsjuk, ellerhur?

Johanna;
varför skulle jag? du är ändå inget att ha

***

"Jag vet att du mår skit nu, och just därför tänkte jag att vi kunde dra ut på en fest?"

Jag tittar upp mot Tuva med en ogillande blick. Direkt efter skakar jag på mitt huvud. Att festa är definitivt inte något jag är så värst sugen på att göra nu. "Men kom igen, det blir kul, vi fyra tillsammans?" säger Caroline och jag tittar över mot henne och sedan tillbaks mot Tuva igen, som nickar instämmande på sitt huvud. 

"Det kan kanske få dig att komma på andra tankar liksom?" säger Sandra försiktigt och rycker lite svagt på sina axlar. Någonstans djupt inom mig förstår jag ju självklart att det tjejerna säger är rätt. Det har rätt i att jag borde komma ut och få tänka på annat. Man har ju flera gånger hört om hur folk verkligen grottar inne sig i flera månader och hamnar i deppressioner och liknande saker efter break up eller andra grejer relaterat till kärlek. Men jag vill bara ligga ner i min säng nu och gråta. Och käka glass och titta på Riverdale. 

"Det blir kul, snälla" säger Caroline efter ett tag och jag suckar högt. "Okejdå" säger jag motvilligt och alla tre tjejerna skiner upp i stora leenden. "Kom, vi fixar till dig tillsammans" säger Tuva och skyndar sig fram mot mig. Hon drar upp mig från sängen och går fram med mig till mitt sminkbord där hon sedan halvt tvingar mig att sätta mig ner. 

Hon börjar plocka fram lite smink och sätter sedan igång med att sminka mig. Något ni förmodligen inte vet om Tuva är att hon är ENORMT intresserad av smink och styling. Efter gymnasiet har hon bestämt att hon ska börja arbeta inom något yrke relaterat till just det. Och precis därför är hon väldigt bra på att sminka och styla en. 

"Vi letar outfit" säger Sandra och drar med sig Caroline mot min garderob. Det är inte varje dag ens bästa vänner uppvaktar en såhär och gör en makeover. Ett litet leende börjar spricka upp på mina läppar och det märker Tuva direkt. "Där ser du, jag sa ju att det skulle få dig att må bättre" säger hon och kramar om mig. 

***

"Vad tycker du?" frågar Caroline efter att både mitt smink och min outfit är klar. De valde en ganska kort, svart klänning med ett par svarta klackar. Jag granskar mig själv i spegeln och vänder mig sedan om mot dem. Alla tre tittar på mig med förväntansfulla blickar och jag ler brett mot dem. "Ni har gjort ett väldigt bra jobb måste jag säga" säger jag och går sedan fram mot dem och vi kramar om varandra allihop. "Nu ska bara vi också fixa oss, sen drar vi!" säger Tuva och går fram mot sin väska. 

***

Vi drog till en fest hos Tuvas brorsas bästakompis. Det är helt knökat i hela huset och det är folk i alla möjliga åldrar här. Vi står vid mitten av vardagsrumsgolvet och dansar till den dunkande musiken. Tjejerna hade rätt, detta har verkligen fått mig att må bättre och får mig definitivt att tänka på annat. 

Plötsligt känner jag hur någon kramar om mig bakifrån och jag vänder mig skräckslaget om. Men när Dantes leende visar sig framför mig andas jag lättat ut. Jag ler tillbaka mot honom och kramar om honom ordentligt innan jag sedan backar undan ett halvt steg så att vi ska kunna prata. 

"Hej" säger han högt så att jag ska höra över musiken. 

"Hej" säger jag tillbaka. Jag biter mig sedan närvöst i läppen. "Kom" säger han och tar tag om min hand. Jag vänder mig om mot de andra tjejerna och tecknar att jag följer med Dante vart vi nu än ska ta vägen. Han leder ut mig mot trädgården där det både är bättre luft och MYCKET lättare att kunna prata med varandra utan att behöva skrika. 

"Hur är det med dig?" frågar han när vi kommit ut. Jag rycker lite lätt på axlarna. "Helt ärligt så vet jag inte. Men..hur..hur är det med Noel?" frågar jag utan att tänka mig för, det nästan bara flög ur mig. 

Han tittar oroligt mot mig. "Helt ärligt, skit, han saknar dig Johanna, mycket" säger han och jag nickar långsamt. Det låter dock lite skumt med tanke på att jag såg honom tillsammans med någon annan. Men den detaljen väljer jag att inte ta upp. Det kanske bara gör allt värre. 

Jag tittar ledsamt ner mot mina skor. Dante lägger två fingrar under min haka och flyttar upp mitt huvud så att jag blir tvungen att titta honom i ögonen. "Men du, du är söt, snygg, omtänksam, helt underbar och bara bäst, du lär hitta någon som är mycket bättre än honom" säger han och ler sedan mot mig. En liten rodnad sprider sig över mina kinder och jag biter mig nervöst i läppen. 

sa han verkligen nyss detdär?

//
kan vi inte alla bara enas om att Dantes leende är det finaste som existerar????