4

2.3K 68 19
                                        

Klockan börjar närma sig halv nio på kvällen och det är dagen efter jag och tjejerna stötte på Noel på gatan på vägen in till stan. Jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv över en av de sakerna jag sa igår. Jag sa basically att dehär med att jag legat med Noel Flike inte spelade någon större roll för mig. Det som är lite mindre roligt är väl att jag inte vet om det är så värst sant. För det betydde mycket för mig. Inte bara vårat sex..men även det bandet vi hade mellan oss. Vårt förhållande. 

Men det sprack. Och jag kan inte göra något åt det. Får väl bara gå vidare och försöka leva mitt liv som vanligt igen. Men det vet jag själv att jag inte kommer kunna. Saken är att Noel inte bara var min pojkvän, han var hela min värld, hela mitt universum. Allt kretsade kring honom och allt jag gjorde ledde mig alltid till att tänka på Noel. 

Låter jag freaky? Kanske. Men det var så det är. Eller var. 

Jag ligger utsträckt i min säng och har inte planerat att lämna den på ett tag. Dessa senaste dagarna har tagit ganska rejält på mig energimässigt. Både på grund av Noel men även på grund av skolarbeten. Skolan tar verkligen kål på mig totalt. 'Se till att ha en bra fritid, häng med vänner eller sporta' säger lärarna åt oss. Men hur enkelt är det när man har 9394893 saker att få klart i skolan? It makes no sense at all. 

Det är med en irriterad suck som jag tar upp min mobil från nattduksbordet. Jag som låg så skönt i sängen. Såklart var det någon som valde att skicka ett sms till mig just nu. Jag lyfter upp mobilen och vrider på mig så att jag ligger på rygg i sängen med mobilen framför mig. 

Tuva;
Hej tjejer! Vad sägs om att joina en fest ikväll? ;) 

Sandra;
ABSOLUT!! JAG ÄR PÅ 

Caroline;
Såklart!!

Tuva;
Toppen! What about you Johanna?? 

Johanna;
Jag vet inte riktigt..är ganska trött just nu

Caroline;
KOM IGEN JOHANNA. Du behöver komma ut lite! 

Johanna;
Okejdå. Fine. Whatever. När var hur?

Tuva;
YAYY vad glad jag blir. Thats ma girlie. Jag hämtar upp er hemma hos er. Så var redo vid 21 tiden!!! ses

Åter igen suckar jag irriterat och ogillande. Dock vet jag att om det inte hade vart för att jag hade vart trött så hade jag tackat ja direkt. Det var längesedan jag var ute och festade och hade kul. Jag kan behöva komma på andra tankar och släppa skolstressen och Noelstressen, som jag själv döpt den till. Fast Noelstressen är nog mer en irritation än en stress. Fast jag klassificerar det ändå som en stress. 

Jag reser mig upp från sängen och går mot min garderob för att hitta något passande att ha på sig. Efter många om och men drar jag på mig en kort, svart, figurnära klänning på min kropp. Jag slänger även på en vit jacka ovanpå fall i fall det skulle bli lite kyligt. Skorna blir ett enkelt val. Vita sneakers. Jag är way too tired för att orka gå i högklackat hela kvällen. 

Jag fixar mig med lite mer smink än tidigare och borstar igenom mitt hår några gånger innan jag blir nöjd med min look. Jag hinner precis bli klar innan jag hör ett tutande ute vid gatan. Det måste vara Tuva. Jag slänger över min axelväska över axeln och skyndar sedan ner för trappan och ut genom lägenheten. 

*** 

"Detta är så kul! Ni äger" utbrister Caroline som lyckats få i sig alldeles för mycket alkohol ikväll. Hon snubblar runt lite på golvet och jag tittar lite skeptiskt på henne. Det är skolkväll. Skola imorgon. Vilket innebär att man inte vill vakna upp med livets bakfylla. Därför har jag varit på min vakt med alkoholen. Det blir både billigare och säkrare så. Jag har en skrivning i engelska imorgon som jag bara måste få godkänt på. Annars är jag körd. Och att skriva en skrivning i engelska när man är bakfull...njae, det är inget jag vill. 

Min kropp dansar i takt med den dunkande musiken från högtalarna. Klubben är fylld med människor och då och då blir det en aning svårt att få ordentligt med luft för att andas. Det gäller att man är på sin vakt och försöker hålla sig vid de ställena där det faktiskt blir lite tomrum ibland. 

Mitt i mitt glädjerus och dansande känner jag två stora händer som läggs ovanpå mina höfter. Det kommer som en chock. Hela jag rycker till precis som om jag nyss råkat få en elektrisk stöt. Jag snurrar snabbt om ett halvt varv och hamnar öga mot öga mot personen, som fortfarande har sina händer i ett fast grepp om mina höfter. 

Kan ni gissa vem? Såklart. Självaste Noel Flike. 

Han luktar en svag doft av alkohol och med tanke på att hans ögon ser alldeles sluddriga ut så tar det inte lång tid för mig att räkna ut att gubben är lite småfull. Jag tittar med avsky mot honom, tar på samma skådespelar roll som jag brukar när jag ser eller träffar honom. Spelar obrydd och icke sårad. 

"Tje...na bejb" säger han sluddrande. Jag himlar med ögonen. Jag ångrar nog mig, han är inte lite småfull, utan ganska mycket full. 

Han börjar plötsligt luta sig mot mig och det är i ren panik som jag, med all kraft jag har, slår till honom hårt på käften. Några 'oooh' hörs från folket omkring oss och jag har nyss lyckats dra till mig, eller oss, en enorm uppmärksamhet. "Vad fan gör du?" säger jag ilsket och lägger mina armar i kors. Han kan inte bara säga i TV att han inte vart kär under tiden vi var tillsammans och nu vill han plötsligt kyssa mig? Jag får inte ihop det. 

"Men..-" 

"Sorry Noel, men om jag minns rätt så var det väl du som sa att du inte vart kär under perioden du och jag var tillsammans? Så att du får mer av mig - kan du bara glömma" säger jag med gråten i halsen. Jag vänder mig om och rusar bort mot första bästa utgång. Min kropp skriker efter frisk luft och det är nu jag måste få det. Jag kan inte tänka klart här inne. Och jag tror inte jag vill stanna här så länge till. 

"Johanna!"

"Johanna? Vänta!"

"Johanna?! Stanna då!"

Hör jag hur mina tre vänner ropar efter mig. Och stannar gör jag, men inte förrän jag kommit ut på gatan och en bra bit bort från klubben. Tjejerna springer efter mig hela vägen och omringar mig i en enorm kram. 


over again ➳ noel flikeDonde viven las historias. Descúbrelo ahora