over again ➳ noel flike

2

Jag vaknar upp av att jag träffas av solljuset som smitit igenom mina rullgardiner vid fönstret. Måndag idag, vilket innebär skola. Och skola innebär stress. Sömnigt stänger jag igen mina ögon igen för att sova vidare. Det dröjer väl ett tag till innan min väckarklocka ringer. Nästan precis innan jag lyckats somna igen slår det mig. 

Det är ljust ute. Jätte ljust. Vilket innebär att klockan inte kan vara mitt i natten eller tidigt på morgonen. Jag spärrar upp mina ögon igen och tittar stressat på min väckarklocka. 07.45 visar den digitala klockan. Jädra klocka. Jag måste ha glömt att ställa den. Min första lektion börjar 8.00 vilket innebär att jag har en hel kvart på mig att fixa mig, äta frukost och sedan ta mig till skolan. Springer jag till skolan lär det ta ungefär fem minuter. Så det innebär att jag har tio minuter på mig att fixa mig och käka frukost. 

Jag är så körd. 

Stressat flyger jag upp från min säng och rusar ut från mitt rum och in till badrummet där jag sätter på kranen. Jag låter mina händer känna på det kalla vattnet innan jag sedan tvättar av mitt trött ansikte. När jag är klar tar jag en fluffig handduk och torkar bort vattnet från ansiktet. Sedan springer jag vidare tillbaka till mitt rum där jag drar på mig mina kläder. Det enda jag väljer i sminkväg är att fixa till mina ögonbryn lite fort och sedan lite concealer plus mascara. Det får duga. 

Mina kläder idag blev ett par yoga pants och en vit sweatshirt. Inte något jag brukar ha på mig i skolan men det var det som låg slängt på golvet och det närmaste alternativet för mig. 

I kylskåpet lyckas jag hitta två mackor och i fruktskålen plockar jag på mig ett äpple. Jag slänger upp min skolväska över axeln och drar stressat på mig mina skor innan jag sedan rusar ut genom ytterdörren. Att kolla på klockan nu är ändå ingen idé, det kommer bara att göra mig mer stressad än vad jag redan är. Och det vill jag verkligen inte. 

Samtidigt som jag småjoggar framåt försöker jag förtvivlat få i mig min frukost. Jag är verkligen svinhungrig så jag hoppas verkligen att det är bra mat i skolan idag. Annars kommer jag svälta hela dagen. Normalt brukar jag äta ganska mycket till frukost då jag är en person som älskar mat och äter mycket men med dagens omständigheter så har jag liksom inte hunnit fixa någon större frukost. 

Note to myself: ikväll måste jag vara säker på att jag verkligen har ställt min väckarklocka. 

Två minuter innan klockan är åtta kliver jag in i klassrummet med högljudda kliv. Allas blickar riktas mot mig och jag ler lite genant innan jag går fram till Tuva, Caroline och Sandra och sätter mig vid samma bord som de. 

"Men hur ser du ut?" frågar Caroline chockat och jag ger henne en bichblick. "Stressig morgon?" frågar Tuva och jag nickar på huvudet med en suck. "Jag vaknade för en kvart sedan" säger jag och lägger ner min överkropp över bänken. Jag känner hur en arm smeker min rygg försiktigt och jag antar att det är Sandra, som sitter bredvid mig, som smeker min rygg. 

"Dåså klassen, om Johanna kan undvika att sova så tycker jag att vi sätter igång" hör jag hur vår mattelärare säger. Jag tittar upp mot henne och möter hennes leende. Det är med sömniga ögon och ett trött huvud som jag följer med i hennes genomgång på tavlan. Genomgången varar i ungefär tio minuter och sedan är det dax för oss att räkna själva i vår mattebok. Kul, verkligen. 

Jag plockar upp min mattebok ur min väska och lägger ner den och blocket med en duns på bordet. Caroline börjar direkt att prata om annat och idag spelar det faktiskt ingen roll för jag är alldeles för trött för att kunna fokusera på uppgifterna. 

"Hörni, Hov1 har ju konsert här på grönan i övermorgon, jag tycker vi borde gå" säger hon och Tuva nickar instämmande. "Men det är ju på en skolkväll" säger Sandra och biter sig lite i läppen. "Men vad spelar det för roll, eller okej jag fattar, men hur ofta får man chansen att se Hov1 live?" säger Caroline. "Sant" säger Sandra. Själv sitter jag mest tyst och lyssnar på deras konversation. 

"Tänk att träffa dem, vi måste försöka iallafall, typ efter?" säger Tuva exalterat och jag suckar. "Trust me, det vill ni inte" säger jag så tyst att det knappt hörs. "Va?" utbrister Caroline och jag skakar på huvudet. "Nä, det var inget" säger jag och rycker på axlarna. 

"Men vad tycker du då Johanna, vill du följa med?" frågar Sandra och jag suckar åter igen. "Jag vet inte, som du sa, det är ju på en skolkväll" säger jag och hoppas på att de ska hålla med mig så jag slipper gå dit. "Men kom igen, det blir kul, vi fyra tillsammans på en Hov1 konsert liksom" säger Caroline och jag biter mig nervöst i läppen. "Okejdå" säger jag tillslut. 

Jag vet väl egentligen inte vad jag ger mig in på men jag får göra det för deras skull. 

***

"Men vad gör vi nu då?" säger Caroline och vi går ut från skolans portar. Skoldagen är slut och vi fyra har bestämt oss för att vi ska hitta på något. Dock har vi inte kommit fram till vad exakt vi ska göra. 

Sandra krokar sin arm i min. "Vad är det gumman? Du har varit så tyst idag sedan första lektionen" säger hon oroligt och jag ler lite försiktigt mot henne. Jag vet att jag borde berätta för dem om min relation med Noel men jag vet inte riktigt om jag kommer klara av det. Jag vet ju inte riktigt hur de kommer reagera. 

"Jag är bara lite trött idag i guess" säger jag och försöker låta som att det är no big deal. Jag tittar mot Sandra och märker hur hon inte riktigt tror på det jag säger men hon ställer inga följdfrågor, vilket är väldigt skönt. 

"Ska vi dra in till stan?" föreslår Tuva och jag nickar mot henne. "Det gör vi" säger jag och de andra nickar instämmande. Tillsammans går vi ner längs Stockholms gator och in till Stockholm City. Vad vi gör i stan får vi väl se senare när vi kommer dit. Kanske går vi runt i affärer eller bara hänger på ett fik eller restaurang eller något. 

"Men jag kan ju köpa biljetterna ikväll eller något så kan ni swisha imorgon?" säger Tuva och vi andra nickar. Jag är fortfarande inget jätte stort fan av denna idén men jag antar att det inte kan vara så farligt som jag förväntar mig. 

"På tal om Hov1, kolla där" säger Sandra plötsligt och stannar till tvärt på trottoaren. Vi andra stannar till vi med och tittar bort där hon har sin blick. Och för mig blir det en enda stor chock när jag ser vad, eller vem, Sandra syftar på. 

Längre bort på andra sidan gatan ser jag ingen mindre än Noel. Du måste skämta med mig. Vad är ens oddsen att jag skulle stöta på Noel mitt på stan i freaking Stockholm som är större än jag vet inte vad. 

"Kom, vi går fram!" utbrister Caroline men jag tar tag i hennes handled och stoppar henne. "Men vad gör du?" frågar hon nästan lite irriterat. Jag blir helt stum och skakar bara på huvudet. "Det var inget" säger jag och hon tittar undrande på mig. 

De andra tre tjejerna går före mig mot Noel och jag går ungefär tre meter bakom dem. Jag hör inte vad de säger till Noel men jag förstår iallafall att de pratar med honom. Jag står ungefär en meter bakom tjejerna och håller på med min mobil. 

"Vill inte du ta bild?" frågar Caroline mig och jag tittar upp från mobilen. Direkt möter jag Noels ögon och han börjar le. Han nästan hånler mot mig. 

"Och du är lika fin som vanligt ja" säger han mot mig och jag tittar runt på de andra tjejerna som tittar väldigt chockat på mig. "Nej, jag vill inte ta någon bild" säger jag, vänder mig om och börjar gå iväg. 

//
ett litet extra långt kapitel idag ;) hoppas att ni tycker om det! <3