Mitt under första lektionen surrar min mobil till i bakfickan. Diskret plockar jag upp den. Det är ett sms från ett okänt nummer och det verkar vara en väldigt lång text. Jag hinner knappt börja läsa det innan Tuva slår till mig på låret och jag tittar upp på mina böcker framför mig. Nästan direkt efter det går vår lärare förbi våra bord.
Jag andas lättat ut och tackar sedan Tuva för att hon varnade mig. Mobilen lägger jag tillbaka i min ficka igen och sedan reser jag mig upp från min stol. Jag har alldeles för dåligt tålamod och är alldeles för nyfiken på messet jag nyss fått att jag inte klarar av att vänta tills lektionen är färdig. Jag måste läsa det nu.
Jag smiter ut genom klassrumsdörren och går sedan bort till toaletterna där jag sedan låser in mig på en av toaletterna. Jag sätter mig ner på toalocket och tar sedan fram mobilen igen för att läsa.
Okänt nummer;
Hej Johanna. Förlåt. Förlåt för allt. Förlåt för att jag inte klarade av kändislivet och dig när vi var tillsammans. Förlåt för hur jag uttryckte mig under intervjun. Allt jag sa där var bara bullshit. Jag var bara så förkrossad över att du gjorde slut me mig. Du har sårat mig grovt..verkligen. Du är liksom allt för mig, betyder ALLT för mig. Det går knappt att beskriva hur mycket jag tycker om dig. Och att inte få kalla dig för min längre gör ont. Jätteont. Men jag har bättrat mig. Jag har lärt mig hur man lever ett vanligt liv parallellt med kändislivet. Och jag vill bevisa det för dig. Snälla låt mig få göra det. Jag vill hitta tillbaka till det vi hade innan men jag förstår ju om det kommer betyda att vi börjar som vänner. Så..vänner?
//Noel
Samtidigt som jag läser meddelandet rinner en tår ner för min kind. Jag torkar bort den fort och skriver sedan in ett kort svar till honom.
Johanna;
Vänner.
ESTÁS LEYENDO
over again ➳ noel flike
Fanfic"Är du kär i någon?" "Nej, och det har jag inte varit på ett år" säger han, en månad efter att jag gjort slut, precis som om det vi hade inte betydde något som helst för honom. Men för mig...betydde det allt
