over again ➳ noel flike

15

Johannas perspektiv

"Är du redo baby?" 

Jag låter min blick vikas upp från min upplysta mobilskärm och ser hur Oscar kommer gåendes mot mig. Han går tillsammans med några av sina vänner och en liten klump börjar göra sig tydlig i min mage. De ska väl inte följa med hem till Oscar? Eller?  Jag pressar fram ett litet leende mot honom och känner sedan hur hans ena arm slinker sig över mina axlar. Han pressar mig närmre mot honom medan vi går emot hans bil. 

"Ni är så söta tillsammans" säger en av hans vänner, Erik tror jag han heter. Oscar kramar om mig från sidan och tittar ner mot mig. "Visst är vi" säger han självsäkert och jag himlar lite med ögonen och suckar sedan lite tyst. "Tack" svarar jag och ler emot honom, han ler tillbaka mot mig och sedan kommer vi fram til bilen. 

"Ah boys, vi ses imorn, ha det" Oscars arm släpper mig fri och jag går över till passargerarsätet. Han låser upp bilen så att jag ska kunna gå in och sätta mig. Han själv står kvar där ute med sina vänner ett litet tag till. De snackar lite och efter ett tag brister alla ut i skratt. Jag vet inte varför, men jag har en liten svag känsla av att skratten handlade om något relaterat till vårt förhållande. Eller att vi nu ska hem till honom och plugga. Tydligen är han inte den vassaste i skolan och brukar inte plugga så värst mycket inför saker. Möjligtvis sista kvällen, men det är allt. Så jag vet egentligen inte vad han hoppas på att få ut av detta. Men en sak är säker, jag ska plugga. Inget mer. 

Jag plockar upp mobilen igen och scrollar igenom mitt instagramflöde ett tag innan jag sedan både känner och hör hur Oscar öppnar dörren till förarsätet. Han spänner fast sig och startar sedan motorn. 

Hela bilresan, vilket tog ungefär tio minuter, var så stel. Visst, vi pratade lite. Skrattade lite. Men för mig känns det inte äkta. Det är liksom som att något ligger emellan oss och spänner åt, för det känns verkligen inte bra. Eller så är det bara jag som vaknat på fel sida och är bitter till allt idag. Jag vet inte. 

Jag kan inte heller undgå från att tänka på Noel. Trots att jag hela tiden påminner mig själv om hur mycket han har sårat mig och vilken idiot han är, så fastnar jag alltid vid tanken av honom. Han är så vacker..hans läppar...hans röst..och-

"Är du okej?" frågar Oscar plötsligt och jag avbryts från mitt tänkande. Jag ler lite försiktigt mot honom. "Jadå, jag är bara lite trött" säger jag nervöst och kliar mig lite i nacken. Han tittar lite skeptiskt mot mig men rycker sedan på axlarna. "Vi är iallafall framme nu" säger han och vi båda kliver ur bilen. 

Jag vänder mig om mot huset och det chockerar mig hur stort och nyrenoverat det ser ut att vara. Det är väl klart att man inte kan lista ut hur någon bor innan man faktiskt sett det men med tanke på hur jag alltid uppfattat Oscar så var det verkligen inte såhär jag trodde han skulle bo. Han går över till mig och flätar ihop våra händer. Sedan går vi upp mot trapporna och in genom ytterdörren. 

"Vi är och kommer vara ensamma hemma hela kvällen" säger han plötsligt med ett brett flin på sina läppar. Hans flin gör mig nästan lite rädd, men det vill jag inte visa. Så istället ler jag brett mot honom - precis som om det vore en bra sak. 

"Gå du upp så länge, så hämtar jag lite snacks" säger han. Han försvsinner in till något jag antar är köket innan jag ens hinner fråga vilket som är hans rum. Jag suckar till lite innan jag sedan går med långsamma steg upp för trappan. När jag kommer upp till andra våningen tar det faktiskt inte så lång tid innan jag hittar in till hans rum. Det står ett "O" på hans dörr, precis som man hade det när man var yngre. Eller ja, jag hade det när jag var yngre iallafall. 

Jag sparkar till dörren lite försiktigt för att öppna den. 

I rummet finns en stor säng, ett skrivbord, några hyllor, en garderob och en gitarr. Jag går direkt in och sätter mig ner på sängen. Precis som vanligt när jag har tråkigt tar jag upp mobilen. Det första jag lägger märke till är att Noel har messat mig. Flera gånger. Och det handlar om Oscar. 

Plötsligt börjar min mobil ringa och självklart är det Noel som ringer. Jag tvekar ett tag men väljer sedan att svara på hans samtal. 

"Johanna, snälla lyssna på mig, Oscar..han..han är inte den du-"

"Varför bryr du dig ens Noel?"

"För ja..för jag..bara lyssn-"

"Precis. Sluta ring mig" säger jag och lägger på samtalet i en lämplig tid. För precis efter jag lagt på kommer Oscar in i rummet. Han håller två skålar i sina händer och på avstånd ser jag att de är fyllda med godis och chips. Jag ler mot honom och han svarar snabbt med ett leende tillbaka. 

*** 

"Baby, du är så fucking sexig" säger Oscar plötsligt. Tro det eller ej men vi har suttit och pluggat nu i en timme, så jag är faktiskt nästan stolt över honom. Jag tittar förvånat på honom och ser hur han flyttar sig närmre mig i sängen. Egentligen vill jag bara flytta bakåt, bort från honom, men jag vet inte om jag vågar det för jag vet ju inte vad som kan hända sen. Mitt hjärta börjar slå fortare och fortare ju närmre han kommer. 

När han sitter alldeles intill mig pressar han mig försiktigt bakåt i sängen så att jag ligger på rygg och han är över mig. Hans händer börjar smeka mig lite här och var och han lutar sig framåt för att kyssa mig. Till en början ligger jag bara där, helt frusen och vet inte vad jag ska göra. Men i samma sekund som han försöker ta av mina byxor blir allt plötsligt så himla klart för mig. 

Jag slår till honom så hårt jag bara kan på kinden och han flyttar bort från mig. Hans ena hand täcker stället jag träffade honom och han tittar chockat mot mig. Men jag ler bara triumferat.

"För sista gången, jag är inte din jävla leksak Oscar, men eftersom du inte verkar förstå det så har jag bara en sak att säga, det är slut" 

Jag flyttar mig från sängen och plockar upp min väska från golvet innan jag sedan börjar gå bort mot dörren. Innan jag lämnar rummet vänder jag mig om mot honom. 

"Det är Noel jag vill ha, inte dig"

//
hejjjjjj
detta tog en liten oväntad vändning ganska fort kanske ;) ehhehhe.
förlåt för kass uppdatering heh,, hoppas ni tycker om kapitlet oavsett!! 
om ni tycker om det får ni gärna rösta &/eller kommentera så gör det mig superglad!!!