over again ➳ noel flike

7

"Är du säker på att du är okej?" säger Tuva efter att vi nyss gett varandra en hejdå-kram. Jag biter ihop och nickar långsamt. Inte för att jag vet om jag nyss ljög för henne eller inte. Det är lite svårt att sätta fingret på hur jag mår nu egentligen, men det är väl lite upp och ned. "Ska vi stanna?" frågar Sandra och tittar oroligt på mig men jag skakar på huvudet. "Nej, det är lugnt, ärligt. Jag är bara jättetrött nu och vill typ bara lägga mig i sängen direkt" säger jag och småskrattar lite.

Alla tre tittar oroligt på mig. De är väl oroliga för hur jag mår nu med tanke på att jag stött på Noel allt för många gånger den senaste tiden. Och ingen av mötena var direkt planerade utan det bara skedde. Fast helt ärligt så vet jag inte om jag har tyckt om det..att träffa Noel igen alltså. Men mina tankar är för blandade för att jag ska kunna sortera ut mina känslor och få fram hur jag verkligen känner angående allt just nu. 

"Okejdå, men skriv eller ring om det är något" säger Caroline och ler försiktigt mot mig. Jag ler tillbaka och går sedan in genom porten till min lägenhet. Några trappor senare har jag kommit upp till min våning och jag sätter in nyckeln i låset för att låsa upp. Det klickar till och jag kliver in i min hall. Med en suck tänder jag lampan och stänger sedan igen dörren efter mig. 

Några minuter senare slänger jag mig ner på min säng och plockar fram mobilen för att ringa mamma. Hon vet om allt som har hänt mellan mig och Noel så hon förstår lite hur jag känner och kanske kan hon hjälpa mig att reda ut tankarna som snurrar omkring inuti mig. 

"Hej gumman, hur mår du?" säger mamma efter bara tre signaler. 

"Jo..det..eller..ärligt så vet jag inte" säger jag med en suck. 

"Jaså? Berätta hjärtat"

"Jo, jag har ju stött på Noel, du vet mitt ex, en hel del den senaste veckan och jag vet inte..allt känns bara så snurrigt" 

"Vad känns snurrigt?"

"Asså, jag vet inte hur jag känner eller vad jag vill..för jag älskar honom fortfarande..tror jag iallafall..men det han sa under intervjun..det sårade mig verkligen..precis som att vår relation inte hade betytt något alls för honom" 

"Ja, jag förstår vad du menar. Detta är inget sätt att försvara honom för det han sa var ju såklart fel att säga men helt ärligt gumman så tror jag han gjorde det för att han är förkrossad. Han kanske blev så ledsen när du gjorde slut med honom att det blev hans sätt att komma ur det, typ låtsas som att det aldrig hände eller så ville han bara hämnas på dig..jag vet inte"

"Ja..du kanske har rätt..jag vet inte..allt känns bara så mycket" säger jag och suckar åter igen. 

"Förstår det gumman. Men gör det som känns rätt för dig så blir det bra tillslut ska du se" säger hon lugnande och jag ler lite för mig själv. "Tack mamma, jag älskar dig, godnatt"

"Godnatt hjärtat, sov så gott"

Jag lägger på samtalet med mamma och sedan ligger jag bara i tystnad i flera minuter. Hjärnan går på helvarv. Ska jag ta kontakt med honom igen? Nej. Eller kanske? Och hur ska jag då göra det? Tänk så vill han inte alls få tillbaka kontakten..men då hade han väl inte velat prata med mig innan idag..? Eller? Jag blir galen. 

Tillslut bestämmer jag mig ändå för att försöka få lite kontakt med Noel igen. Jag går in på Instagram och skriver långsamt in hans användarnamn i sökfältet. Vi båda avföljde varandra ganska fort efter det att vi gjort slut. Men att börja följa honom igen kanske kan hjälpa mig en bit på vägen hur jag borde göra eller så.

Med andan i halsen trycker jag på 'följ' knappen och ser ordet 'följer' på hans profil.