over again ➳ noel flike

6

Om bara några minuter kommer vi stå där inne på området. Om bara några minuter kommer hundratals fans skrika för full hals. Om bara några minuter kommer killen som krossade mitt hjärta stå på scenen framför mig. Eller ja, framför oss. 

Klockan är 18.00 och insläppet har nyligen börjat. Vi valde att inte köa till konserten nu när omständigheterna ser ut som de gör. Förhoppningsvis får Noel inte syn på mig i publikhavet och jag kan ha en någorlunda trevlig kväll. 

"Era biljetter tack" säger kvinnan bakom disken och vi visar upp våra pappersark som är våra biljetter. Hon scannar dem och tecknar sedan åt oss att vi kan gå in genom grindarna. De allra flesta som är här springer in men vi väljer att gå ganska långsamt. Jag kan nog förstå att de andra tre tycker detta är ganska jobbigt, iallafall Tuva och Caroline. Om nu det faktiskt inte hade varit så att jag haft en tidigare relation med Noel och att den eskalerat som den gjort nu så hade vi nog förmodligen köat hela dagen för att hamna allra längst fram. 

Dock måste jag erkänna att jag känner mig lite speciell. Jag är den enda av alla tjejer och killar här som faktiskt har gjort något intimt med Noel. Så lite stolt och speciell känner man väl sig allt. Dock är jag osäker på om så många av deras fans vet om min och Noels relation. Vi var ju inte jättesynliga med att vi var tillsammans men om jag minns rätt så var det några som la märke till det. 

"Kolla, det är ju inte alls många här än" utbrister Tuva chockat och snabbar på stegen bort mot scenen. Vi andra fortsätter i rask takt efter henne. Hon har rätt. Vi hamnar absolut inte längst fram, men inte längst bak heller. Där vi står nu finns det faktiskt en risk för att Noel möjligtvis ska få syn på mig. "Detta var ju ändå bra platser för att knappt köa alls" utbrister Caroline och tittar runtomkring oss. "Hur känner du dig?" frågar Sandra och jag rycker på axlarna med ett frampressat leende på mina läppar. "Jag ska försöka släppa allt och bara ha kul, de har ju bra låtar ändå". 

"Säg till om du vill dra dig bakåt sen, jag kan följa med dig men tror de andra två stannar" säger hon och skrattar till lite. Jag nickar tacksamt och lägger mina ena arm över hennes axlar. "Vi ska ha kul ikväll" säger jag bestämt och tvingar mig själv att faktiskt tro på det. 

Halva jag är ändå ganska taggad. Jag gillar Hov1 och deras låtar. Men vad det gäller Noel vet jag väl inte direkt. Det är väl han som får mig att tvivla på hela denna grejen men jag vill inte att han ska förstöra detta för mig. 

Det går ungefär en hel timma innan musik börjar spelas och fyra killar studsar ut på scenen. Skriken ökar i takt med att de börjar sjunga. Det är verkligen öronbedövande skrik som kommer från alla håll och kanter. 

Till en början står jag mest tyst och tittar, samt håller balansen så att jag ej trillar. Men jag inser ganska fort att jag kommer ha extremt tråkigt om jag håller på såhär. Och därefter släpper jag loss. Jag sjunger med till varje låttext och dansar som aldrig förr. Det hela blir ganska bra ändå. Jag tappar nästan alla tankar under konserten och lyckas släppa loss rejält. Jag lyckas komma så långt bort från medvetandet under konserten att jag inte ens märker hur Noel får syn på mig, och tappar all text för ett ögonblick. 

Detta får jag återberättat för mig när konserten är slut och vi långsamt har börjat lämna scenen. Till en början vill jag inte ta till mig det jag säger. Det kanske var någon annan som han la märke till? Det behöver inte alls vara jag. Men en senare händelse får mig att inse att det förmodligen var jag hans ögon fastnade på. 

"Jag måste bara på toa, kan ni följa med dit bort?" frågar Caroline och vi andra följer efter henne. De flesta fansen har börjat lämna området vid det här laget. Det är ingen alls vid toaletterna så vi slipper stå i en överlång kö för att komma fram. Några röster hörs lite längre bort. Och mitt hjärta stannar till när jag hör vad de säger och vem som säger det. 

"Noel vänta..."

"Nej, jag kan inte. Jag såg henne. Hon är här, eller ja var här. Jag måste få träffa henne"

"Men det är för riskabelt??? Det finns ju fortfarande andra fans här!" 

"Det struntar jag i, jag måste få snacka med henne nu när jag faktiskt INTE är full eller bakis eller ja nåt sånt" 

"Hörde du?" frågar Sandra och jag nickar på huvudet. Det tar inte lång tid innan de två killarna, Noel och Dante, blir synliga för oss och min blick fastnar i Noels ögon och vice versa. Jag blir stum, och förstelnad. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte vad jag borde göra. Vet inte något alls. 

"Jo..Johanna" stammar Noel fram och tar några steg längre fram mot mig. Jag står kvar på samma plats som tidigare utan att röra en enda min. För jag vet verkligen inte vad jag ska göra. 

"Noel..." säger Dante bakom honom men Noel struntar i honom totalt. "Johanna, kan vi..kan vi prata?" säger Noel. "Jag..jag vet inte" säger jag och biter mig nervöst i läppen. "Snälla..jag behöver det..vi behöver det" säger han och tar ännu ett steg mot mig. Du är det bara en halvmeter mellan våra kroppar. 

Caroline kommer ut från toaletten och jag tackar alla gudar som finns för det. "Jag kan tyvärr inte nu Noel, vi måste hem...förlåt" säger jag och börjar gå iväg med de andra tjejerna. Jag vänder mig inte om en enda gång förrän vi har kommit en bra bit ifrån Gröna Lund. 

"Jag tycker du ska ta kontakt med honom igen, det är ganska uppenbart att ni båda behöver varandra" säger Sandra medan vi är påväg hem. De andra två nickar instämmande. 

Och kanske har de rätt. Kanske är det så att vi faktiskt behöver varandra, han och jag.