JS 68: Away from home

4 1 0
                                    

Nag balak na akong umuwi. I'm sure nag aantay na din saakin si Jungkook. 10pm na kasi.

"Tae. It's getting late."

"You wanna go home? I'll drive you home."

"Ye."

Naglakad kami papunta sa kotse niya. Baka pagalitan nanaman ako ni Jungkook. Last time na nalate ako ng uwi, nagalit siya.

"Thank you Tae!"

"You're welcome!"

Napagod rin ako. Pag pasok ko ng bahay, nakita ko yung mga pulang rosas na nagkalat sa loob. Sinundan ko yung mga rosas na yon. Na nag dala saakin sa isang lamesa.

Nakita ko si Jungkook.

"Woah! You planned this--"

"Where did you go?"

"I have a dinner with T--"

"Don't you know i've been waiting for you?!? For almost 3 hours?!?"

"I didn't know--"

"I've been texting you!!!"

"Why are you mad at me?"

"Don't you know i planned this for us?"

Sobrang blanko na ng muka niya ng mga oras nayon.

"I'm sorry."

"Sorry? Is that all? I put all my efforts in this f*cking surprise date and you just hang out with Tae?"

"I didn't know you planned this."

Binuksan ko yung phone ko. Nakita ko yung mga message niya saakin. Kaya pala parang may nag vivibrate sa bag ko.

"I'm sorry Jeon."

"You know, i'm tired."

"I'm sorry."

"We always end like this."

"I'm sorry. I didn't mean to."

"You don't even appreciate my efforts. We're always like this Stacey."

"I do. It's just that--"

"Stop. Just stop."

"I'm sorry Jeon."

Sinubukan ko siyang yakapin pero pinigilan ako ng mga kamay niya.

"You know, i shouldn't make this for you. I'm wrong about choosing you."

I started to cry for what he just said.

"Y-y-you're wrong? A-a-about choosing me?"

Gumuho yung mundo ko ng marinig ko yun mula sa kanya.

"I-i-i'm sorry. You-- you know-- we just need to break."

Hindi ko siya sinasagot. Hindi ko na rin mapigilan yung pag iyak ko.

Tumingin siya saakin. Pinunasan ko yung luha ko. Pinipigilan ko na ring mag karoon ng eye contact sa kanya pero hinahabol ako ng mga mata niya.

"Jeon. Let's break this up. I'm tired."

"What do you mean break? Ye. Just rest.

"Let's end our relationship."

"W-w-wait. Stace. It's not like that. What i mean--"

"I'm tired. Just like what you said. Haha. We always end like this. Why don't we end it permanetly? Right?"

"Stace. Look-- it's not what i mean."

Tumulo nalang bigla yung luha niya.

Hindi ko na alam yung gagawin ko. Pero nakapag desisyon na ako. Ayoko na.

"Starting today, we're done."

I tried to smile at him pero hindi ko mapigilang lumuha. I'm about to leave nang hilahin niya yung kamay ko.

"Don't do this Stacey. I beg you. Please?? I need you."

Ngumiti ako sakanya.

"Remember, we started like this. You pulled my wrist. Now, we'll end like this. Hope you'll be happy. Darling."

Kinuha ko yung bag ko palabas ng bahay. Lumingon ako sa bahay na yon. At tuluyan nang lumuha yung mga mata ko ng sobra.

Jeon And SmithWhere stories live. Discover now