Förälskad i dig // Dante Lindhe

N I O

2 DAGAR SENARE
21 APRIL 2019 - SÖNDAG

Jag hade äntligen kommit hem från skjuthuset, Noel också för den delen.

Det enda som låg och gror i mitt huvud var att dagen nu var kommen att jag skulle prata med Ludwig. Jag skulle berätta mina känslor & dessutom berätta om kyssen. Tror jag, borde man?
Fan, jag vet inte

Ludwig Kronstrand❤️ kl, 15:28
Du kan komma när du vill❤️😘

Jag, kl 15:32
Kommer strax😘

" Dags att åka eller? " Gustav stod i dörröppningen med en medlidande blick.

Han visste vad jag skulle säga då jag berätta för honom. Han sa också att jag krossat Ludwig.

" Ja men nej, nej men ja. " Mumlade jag och sköt in sminklådan.

Varför jag sminkade mig när det ändå 100% skulle förstöras. Hade bara fyllt i mina ögonbryn litegrann. Vi gick tillsammans ner från trappan och hoppade strax därefter in i bilen. Gustav började köra, jag satt själv och skakade på benet och började pilla på mina naglar. Jag var rent ut sagt så jävla nervös. Gustav såg mitt skakande ben och la därför sin fria hand på den för att jag skulle sluta. Jag kollade upp och möttes av Gustavs gyllen bruna ögon. Han fick mig att le, men det var inte äkta. Inte denna gång.

Han körde strax upp på uppfarten till en viss Ludwig. Jag tog tre djupa andetag, sa till mig själv att detta skulle gå bra. Jag och Gustav gjorde en lång kram innan jag tog modet att gå och knacka på dörren.

Dörren öppnades av en lika glad Ludwig.
" Hej älskling. " Ludwig pussade mig snabbt på munnen.

" Hejhej. " Skrattade jag snabbt och lågt. Jag besvarade snabbt hans snabba kyssar.

Jag trädde av mig skorna och jackan, sedan gick vi tillsammans upp till Ludwigs rum.

" Du... " Mumlade jag när vi hade lagt oss i sängen.

" Ja? " Svarade han lite tvekande och pussade mig på tinningen.

" Asså.... jag vet inte hur jag ska säga dehär.... men "

" Vad har hänt? Är du okej? "

" Ludwig, du vet att jag älskar dig.. "
" Men ibland så blir känslorna lite upside down och man vet inte riktigt vad man känner för nån... "

" Prata klarspråk bara Ebba. "

" Jag känner inget för dig längre, jag älskar dig Ludwig, det gör jag men känslorna finns inte kvar längre. Det skrämmer mig, över att de e borta. Det skulle ju kunnat blivit vi, du och jag skulle förgöra världen. Vi hade varit så starka tillsammans. Men känslorna är borta. Men du ska veta att jag älskar dig så oerhört mycket Ludwig, du betyder så fruktansvärt mycket för mig och det vet du. Du finnas för mig under allt shit me Dante oc- "

" Är de på grund av Dante? " Hans blick var kall, den var stel och svart. Det fanns inte en enda känsla i den blicken han hade. Tårarna hade börjar rinnat smått. "

Jag blev tyst. Vad fan skulle jag svara nu? Jag vet ju knappt själv.

" Du vet ju hur mycket tjafs vi har haft han och jag, hur starkt vi ogillar varandra. Hur kan du ens ställa den frågan? "

" Ja jag vet det. Men de var inte frågan, svara på frågan Ebba. "

Jag blev tyst, igen.

" Svara på frågan, är de på grund av Dante? "

Tystnaden strök sig in i rummet.

" ÄR DET PÅ GRUND AV DANTE?! " Ludwig hade fått nog. Han stod upp bredvid sängen och skrek.

" JAG VET INTE!!!!! " Skrek jag tillbaka. Tårarna rann, eller nej, de forsade ner längs mina kinder. Jag mötte Ludwigs blick, han var tyst och helt jävla chokad. Det var då det slog mig, jag hade sagt jag vet inte. Ludwig hade säkert förvånat sig ett absolut inte, ett svar som han inte fått. Ett svar som jag ville säga, men jag kunde inte, för då skulle jag ljuga. För honom, för mig.

" Wow... du tar min fucking bästavän, wow Ebba..... wow. " Han stod kvar lika stel.

Killen som ALDIRG gråter såg jag nu gråtandes. Ludwig grät, och det var mitt fel. Jag var anledningen till Ludwigs tårar på sin kind. Ludwig grät för att han var krossad, för att han var förstörd. Det var jag som krossat han. Jag hade förstört Ludwig. Och av att se honom så krossad och förstörd, det krossade mig bara ännu mer.

" Jag älskar dig. " Viskade jag svagt med tårar längs kinderna.

" Nej. Nej Ebba, du älskar mig inte. "

——————————————
Neeeejjjee🥺🥺🥺😖😖💔💔