Förälskad i dig // Dante Lindhe

T O L V

Jag mötte hans förkrossade och rödsprängda ögon. Jag mötte Ludwigs ögon.

Jag blev helt stel i kroppen. Vad skulle jag nu göra? När Ludwig fått syn på mig stannade han till, inte långt därefter vände han sig om och gick tillbaka. Jag tittade tillbaka på Ida med rödsprängda ögon.

-

Noel Flike❤️, kl 11:28
Min lektion slutar om en kvart, jag kommer till dig då. Du får gå ut från klassrummet, vi kan prata. Snackat med Ludwig också❤️

Jag, kl 11:34
Okej❤️

Jag tittade på klockan, 11:34, jag slutar kl 12.

När klockan slagit 11:47 ursäktade jag mig genom att gå på toa. Mycket riktigt fick jag det och gick tyst ut ur klassrummet. Jag möttes mycket väl av Noel som statt vid en soffa en bit bort. Med mina steg riktade mot honom fick han syn på mig och flyttade lätt på sina ben så jag fick plats mitt emot honom.

" Var det något speciellt? " Frågade jag när jag satt mig mot honom.

Jag kunde inte tyda hans ansiktsuttryck vilket gav mig en obekväm känsla. Noel hade aldrig någonsin gjort mig obekväm innan. Eller han gör mig inte obekväm, hans blick gör mig obekväm.

" Vi måste bara prata ut allt. Allt från när jag lämnade er två hos Dante från idag när du mötte Ludwig. "

" Well, det finns inte mycket att säga Noel. Jag och Dante kysstes lite bara, sen somnade vi och när vi vakna satte jag på mig kläder och han körde mig till skolan. Han åkte hem igen, jag mötte Ida och jag sa allt som hänt. När vi skulle gå hade Ida fastnat på nått som gjorde henne stel vilket fick mig att titta bak och jag mötte Ludwigs rödsprängda krossade ögon. När han fick syn på mig stannade han till innan han vände sig om och gick. "
" Juste, Ludwig skickade massa sms till mig igårkväll. " Jag tog fram telefonen och visade honom. Han böjde sig fram för att kunna se, och när han sedan läst klart for han tillbaka med ryggen mot stödet.

" Du kanske inte ska snacka med Ludwig om Dante elle? " Det han menade var att jag mycket väl skulle prata med honom.

" Jo jag ska, men kanske ska ge han lite space ett tag. "

" Ge han space och låta honom må bättre för att sedan krossa han igen? "

Det gjorde ont i mig av att höra Noel säga att jag skulle krossa Ludwig igen. Det gjorde ont, fruktansvärt ont.

" Mm. Venne hur jag ska säga de bara. "

" Ingen vet det bättre än dig själv. Ebba, jag finns här. " Och med dom orden sagda la han sin hand på mitt lår, och log.

Jag besvarade leendet och drog in honom i en kram. En kram som inte varade så värst länge. När vi drog ifrån sa vi några sista ord innan vi båda begav oss skiljda vägar. Jag gick tilllbaka in till klassrummet och fick det var en lång toastund dedär rakt kastad i ansiktet. Som svar mumlade jag ett det var kö så jag gick till dom längre bort och utan att möta vår svenskalärare Lena i ögonen. Jag satte mig ned bredvid Rasmus då vår lärare tror vi är tre år och ger oss bestämda platser. Jag och Rasmus var rätt så bra kompisar på grund av denna placering så på så sätt kan jag tacka henne. Men aldrig något mer.

Lektionen led mot sitt slut och vi gick ut ur klassrummet. Jag och Ida gick till skåpen för att lämna våra saker och sedan påväg till matsalen? Innan jag stängde igen skåpet rev jag ut en liten lapp där jag hade skrivit vi MÅSTE snacka, möt mig vid parkbänken 13:00 //E som jag skrev under svenskalektionen. Nu behövde jag bara leta rätt på Ludwig för att ge han den. När vi stod i den bedrövligt långa matkön in till matsalen fick jag mycket riktigt syn på Noel.

" Vänta här jag kommer snart. " Ursäktade jag till Ida och smet ut ur kön.

" Noel? " Frågade jag lite lågt när jag smugit mig fram en bit.

" Aa? " Han hade vänt sig om.

" Kan du kanske ge denna till Ludwig? Vet inte vart han är. "

Jag gav honom lappen som han sedan tog emot. Jag kunde tyda hans ansiktsuttryck då jag förstod vad han ville så jag gav honom ett ja det får du och han vecklade ut lappen. Efter han läst klart tittade han på mig, log.

" Ja det gör jag. "

" Tack! " Och med dom orden sagda lämnade jag honom och gick tillbaks till Ida.

-

Klockan tickade och visade 12:56. Beslutet blev att jag gick ut till bänken där vi skulle mötas, om han nu ens fått lappen. Den varma vårkänslan omslöt mig direkt när jag öppnat dörren. Jag gick med skakiga och lite ångerfyllda ben bort till den bruna, gamla och sönderslitna bänken.

13:01...

13:04...

13:06...

13:10...

13:12...

13:16...

Okej nej nu räcker det, jag orkar inte vänta längre. Har suttit i nu 16... nej 17 minuter och väntat på någon som aldrig skulle dyka upp. Klockan hade precis övergått till 13:17. Men en tung suck lämnar jag bänken innan jag stannar upp av att han ropar mitt namn.

" Ebba! "

Jag vänder mig hastigt om och möter Ludwigs ögon. Dom är inte lika röda nu.

" Vad ville du prata om? "

Jag stannade upp, sedan gick jag tillbaks till bänken där Ludwig satt sig. Han undvek ögonkontakten och tittade ned i marken. Jag gjorde detsamma och tittade neråt. Jag skulle aldrig våga möta hans ögon. De ögonen som en gång var min trygghet, som sedan nu bara var ett par ögon. Visst, det fanns kvar trygghet i honom, han var ju trots allt den som fått mig glömma Alvin.

Alvin Ekblom, min första kärlek. Den kärlek var värd varenda minut trots vilket helvete den lämnade kvar. Så många brustna hjärtan som orsakades på grund av den relationen. Så mycket svek. Men så värt det. Han hade legat med ett par styckna tjejer under vårt förhållande och hans ursäkt var alltid förlåt hjärtat, det var på en fest och jag var full. Snälla förlåt. Jag ska vara ärlig, det funkade i början men efter ett tag gick det inte längre.
Ja, jag förlät killen som låg med en annan brud under vårt förhållande men den kärleken vi hade då, den var värd allt att kämpa för. Den kärleken vi hade var det där lilla extra, det var speciellt & den var värd varenda MILLISEKUND att kämpa för.

" Om vad som hände igår. "

" Nej Ebba, nej. Jag vill inte. "

" Nej och jag vill inte heller, men vi måste. "

——————————————-
Vad tror ni hon kommer säga?😊