Förälskad i dig // Dante Lindhe

F E M T I O Å T T A

Jag tittade mig chockat om och kunde konstatera med tån att det inte var Dantes hand jag hade funnit. Paniken slogs som en våg över mig och en klump i halsen hade redan bildats.

" Alvin nej.. " Mumlade jag långsamt.

Min hand var fortfarande kvar i hans, och även om jag ville dra tillbaka den så kunde jag inte. Jag var som förstenad och jag kunde inte röra en min. Det var något med honom, jag fick som en känsla av ha jag inte fått innan.

" Jag ska inte göra något, jag lovar. " Sade hon ovanligt lugnt vilket fick mig att andas ut lite.

Jag ville inte möta hans blick.

" Ehmm jag måste dra nu. " Mumlade jag med blicken fäst i golvet och min skakiga röst gjorde det inte lättare för mig.

" Jaha men då ses vi väll? " Sa han och jag lyckades för första gången titta in i hans vackra ögon. Dem ögonen jag en gång föll för...

" Va? Nej? " Sa jag och försökte träna mig bort från honom.

Han lyckades stoppa mig genom att gripa tag i min handled och lyckas dra tillbaka mig. Inte med våld, utan bara för att jag skulle fokusera på honom igen.

Han luktade faktiskt en hel del alkohol, var han redan full?

" Jo men kom igen, en dejt, imorgon. " Sa han och jag blev så chockad att jag fick ut mig ett litet skratt.

" Hah va? Verkligen inte. Jag är tillsammans med Dante? Det vet ju du. " Sa jag som en självklarhet och jag visste att han visste om det så därför blev jag så fruktansvärt förvånad över att han bjöd ut mig.

" Men kom igen, jag saknar ju dig- "

" Sluta. " Avbröt jag snabbt honom.

Alvin visste hur han skulle få mig osäker.

" Det vi två hade var något speciellt och det vet du om, jag mår inte bra utan dig. Det kommer aldrig hålla mellan dig och Dante ändå. "

" Ursäkta? " Sa jag irriterat och spände blicken i honom.

Han nickade åt något bakom mig och när jag vände mig om såg jag en tjej stå fastklistrad mot Dante och hur han gång på gång skrattade åt henne. Det gjorde lite ont att se på, men Dante skulle aldrig göra något mot mig. Jag vände mig om mot Alvin med en fundersam blick och han flinade smått.

Han tittade in i mina ögon och det kändes som om att allt runt om oss försvann, exakt samma känsla jag brukar få av Dante.

" Snälla, en dejt. "

Jag tittade in i hans vackra bruna ögon och plötsligt fick jag upp alla vackra minnen som jag och Alvin hade skapat under våra år tillsammans. Det var något med honom sm kändes annorlunda, han var snyggare än jag minns honom. Men det var inte det. Han kändes så ärlig. Tankar hit och dit spökade mina tankar men det var något i mig som saknade honom. Det var som att det kom upp en speciell känsla mellan oss.

" Fine, en dejt. Men bara för att se om det finns något. " Sa jag utan att tänka och lämnade honom bakom mig.

Helvete, ångern hade redan spökat i mig och jag ville verkligen gå tillbaka och ändra mitt svar men när jag vände mig om för att säga det så var han borta. Får väll bara hoppas på att han glömt detta imorgon.

Hur kan jag tacka ja till att träffa en kille för att undersöka om vi hade något när jag hade en pojkvän. Inte vilken pojkvän som helst, utan Dante. Den mest genuina jordnära, omtänksammaste, snälla, roliga och vackra Dante Lindhe. En kille som har mitt hjärta.