Förälskad i dig // Dante Lindhe

F E M T I O S E X

" DANTEEEEEE!!!! " Skrek jag för full hals och sprang emot sängen.

Jag kastade mig i sängen ovanpå honom och kände hur hans armar slöt sig om min ryggrad och hur den varma och trygga känslan jag alltid får i hans närhet bubbla i mig. Mitt grepp om hans hals hårdnande så hårt att han knappt kunde andas. Mina känslor jag kände där och då gick inte att beskriva. Det var glädje, rädsla, förvirrande, lycka, framförallt lycka.

" D-du lever. " Grät jag och satte mig upp.

Länge satt jag och tittade på honom när mina tårar rann och rann, men det var tårar av lycka. Det kunde inte vara sant, hur kan han leva? Jag var ju med när hon dog, jag hade min hand i hans.

" Ja hjärtat, jag lever. " Log han, samma vackra leende som jag minns det.

Det där leendet som alltid får mig att falla för honom ännu en gång till. Mina tårar började falla snabbare av att höra hans röst igen.

" H-h-hur? " Stammade jag fram men utan han hann säga något kastade jag mig på honom igen. " Jag trodde att jag ALDRIG skulle få se dig igen, aldrig någonsin. " Snyftade jag.

" Jag ska förklara allt. " Mumlade han.

Jag svarade honom inte utan det enda jag ville var att ha han nära mig. Jag la mig på hans bröst och kände hur jag sakta åkte upp och ner när han drog in luft i sina lungor. Jag kunde inte ta in det, hur kunde Dante leva? Jag hörde pipet och jag hörde när läkarna sa att han var död.

" Hur kan du leva? " Snyftade jag och tittade upp mot Dante.

Våra ögon möttes och våran blick vi delade med varandra var magisk. Jag tryckte mina läppar mot Dantes fylliga, perfekta mjuka läppar som jag saknat så mycket att det gjort ont i mig.

" Jag kan inte fatta det, att du lever. " Sa jag mot hans läppar och jag kände hur han log.

" Inte jag heller, jag trodde att jag skulle dö för evigt. " Mumlade han innan Dante tog initiativet och kyssa mig hårdare.

Vår kyss var magisk, det var som om att vara läppar är gjorda för varandra. Dantes läppar mot mina.

" Berätta för mig. " Jag satte mig upp i sängen han låg i.

" Jo alltså jag dog ju när du satt där och sedan så bara väcktes jag till liv, vet inte vad mer jag ska säga. " Sa han och jag tittade oförstående på honom.

" Jag fattar verkligen inte. " Sa jag och skakade på huvudet.

" Men det spelar ingen roll, jag lever nu. "

" Ja, du gör ju det. Och det är så jävla magiskt. " Sa jag och log.

" Nu kommer vi fortsätta vår relation där den slutade. " Log han och böjde sig upp för att kyssa mig.

Dante hade fortfarande på sig sjukhuskläder och låg nerbäddad i sängen.

" När får du åka hem? "

" När jag vill. " Log Dante och jag kände lyckan spridas i hela min kropp.

Tre ynkliga knackningar hördes innan dörren öppnades och en gråtfärdig Noel med Ida vid sin sida sprang in i dörren. Snabbt hoppade jag ner från sängen när Noel fick syn på sin levande bästa vän. Dante fick syn på Noel och jag kunde skymta hur de båda blev gråtfärdiga men deras vackra leenden till varandra gick inte att dölja. Det var fint att se på hur Noel sprang mot Dante samtidigt som Dante satte sig upp i sängen och hur deras armar kolliderade. Snabbt låg Dante med ryggen pressad mot madrassen och Noel låg ovanpå honom och de kramades hårt. Jag har nog aldrig sett några killar vara så kärleksfulla och kramgoa med varandra som Dante, Noel, Ludwig och Axel är. Det är fint. Jag sökte efter Idas blick som stod och log åt killarna en bit bort. Jag fick ögonkontakten som jag sökte efter och vi båda omfamnade varandra i en kram.

" Älskling hur mår du? " Snyftade Ida.

" Jag har aldrig varit så här glad och förvirrad. " Snyftade jag tillbaka och kände hur hennes grepp hårdnade ett snäpp.

Inte långt därefter hördes några svaga knackningar vilket gjorde att vi alla släppte kramen vi befann oss i och riktade blicken i reflex mot dörren. In kom en kvinnlig läkare, rätt ung faktiskt och jag la blicken på killarna som tittade med stora ögon på henne. Hon kunde inte vara många år äldre och när Dante mötte mina ögon slutade han genast titta på henne. Jag vet inte om det var avundsjuka eller längtan efter Dante som gjorde att jag gick och la mig i hans säng och letade rätt på hans hand när läkaren närmade sig Dante. Jag märkte hur Dante skrattade smått till när jag la mig på hans bröst och jag fattade varför men jag bara log. Noel hade satt sig på en stol och i knät hade han Ida. Dom har aldrig riktigt sagt till varken mig, Dante, Ludwig eller Axel hur läget mellan dom ligger till. Det enda Ida sagt till mig var att de hade legat tre gånger och sedan en kväll när jag var med Dante så hade Noel skickat en snap där det stod Ida har en jävligt snygg kropp, blir kåt av tanken och Ida hade inte långt därefter skickat Herrejävlar vad Noel är bra i sängen. Det ingen av dom fattade var att de hade skickat det i gruppen som bestod av mig, Dante, Ludwig, Axel och dom själva och inte separat till mig och Dante. De hade ju tillslut insett vad dom hade gjort och skämdes lagomt mycket men när dom träffades först gången efter det hade det blivit lite stelt. Vi resterande i gruppen tyckte det var skit kul så varje av oss hade skickat en bild på sig själv när den dog av garv och skrev HAHHAHAHAHHAHAHA.

" Hur mår du Dante? " Frågade hon och log.

" Mycket bra, känner mig nästan 100% återställd. " Svarade han tillbaka och log

" Skönt. Är du redo för att åka hem? "

" Ja. " Svarade han och kände hur han drog mig närmare honom vilket fick mig att le.

" Så bra då, jag ska bra skriva ut dig så får du åka hem sen. " Sa hon och började skriva in något på datorn. " Så Dante, du ska bara få svara på några snabba frågor så jag skriver in rätt. Ditt hela namn. "

" Dante Sebastian Lindhe. "

" Personnummer? "

" 19960110xxxx. "

" Så, bra. " Svarade hon och ställde sig upp och gick ut ur rummet.

15 minuter senare gick jag hand i hand med Dante på väg ut från sjukhuset för att fortsätta våran relation där den avbröts. Noel satte sig i framsätet med Ida bredvid sig och Dante satte sig på vänstra sidan. Jag som den töntiga flickvännen satte mig i mitten bara för att få sitta så nära honom som möjligt.

" Det är du och jag mot världen min finaste flickvän. " Sa Dante och kysste mig hårt på läpparna.

Han släppte kyssen efter en stund och tittade på mig med hans vackra glittriga blå ögon och log det där Dateleendet som jag alltid faller för. Fjärilarna i magen fladdrade runt och det kändes som om att jag svävade på moln.

" Jag älskar dig Dante, mer än vad ord kan beskriva. "

Dantes leende efter jag yttrat mina ord gick inte att förklara och hans ögon lyste av lycka. Våra läppar kolliderade hårt med varandra och de masserade i ett lugnt men hastigt tempo. Min Dante, helvete vad jag har saknat dig älskling.

Dante lever, och han sitter bredvid mig med hans läppar tryckta mot mina.

———————————————————————————
Nej men vaaaa?!?!?!?!??
🥰🥰🥰🥰🥰😍😍😍🥵🥵🥵😢😢
Puss❤️