Förälskad i dig // Dante Lindhe

F E M T I O E T T

Efter minuter som kändes som timmar försökte jag ställa mig upp för att gå bort mot toaletten och tvätta handen men benen vek sig lika snabbt som jag ställde mig upp och jag föll mot marken när jag kände hur Noel fångar mig. Vi lyckades ställa oss upp och utan att titta på mig drar han in mig i en hård men mjuk kram.

Jag bröt ihop. Mängden tårar som rann omöjligt mer längs mina kinder kunde bilda ett eget hav. Vi stod och kramades i det som kändes som evigheter, men det var skönt.

" H-han är d-d-död... " Hulkade jag fram i Noels famn och jag kände hur hans grepp om mig hårdnade.

Jag kände något blött i min hårbotten och tittade med suddiga ögon upp mot Noel och konstaterade att han grät. Noel grät.

Efter ett tag gjorde vi ett försök till att gå men varje gång jag försökte gå så vek sig mina ben.

" Jag kan inte gå ett steg utom honom... " Viskar jag och faller i Noels armar.

Vi lyckades ta oss till toaletten och sköljde bort blodet som rann från mina knogar. Jag fick träffa en kvinnlig läkare som tog hand om min hand och satte sedan bandage runt. Sedan så satte vi oss på stolarna och jag la ut mig några stolar och la mitt huvud i Noels knän. Han tog sina händer och började smeka och pilla i mitt hår. Det sista jag minns var att Noel sa De andra är påväg och sedan slocknade jag.

Jag vaknade av att Noel ställde sig upp så mitt huvud dunkade ner i stolsitsen. Irriterat satte jag mig upp och la handen på huvudet där stolen träffade. Jag svepte blicken snabbt över väntrummet för att leta Noel och såg honom senare krama om Axel och Ludwig. Ida stod en bit bakom med tårar rinnandes och tittade yrt runt om.

Våra ögon möttes och hennes förkrossade blick sa mer än tusen ord. Utan att tänka mig ställde jag mig upp och kände hur mina ben skakade till. Men Ida var snabb på att omfamna mig i en kram.

" Hjärtat... " Viskade hon och kastade sina armar om mig.

Jag kände hur mina tårar föll mot hennes tröja och bildade en blöt liten pöl.

- LUDWIGS PERSPEKTIV -
Jag vaknade av att mobilen började vibrera högt som låg på nattduksbordet. Jag vinklade mobilen mot mig och möttes av det starka mobilljuset som gjorde mig blind. Axel Liljefors Jansson.

" Vad fuck vill du? " Frågar jag trött och för mobilen mot örat.

Det enda jag lyckas uppfatta var Axels hulkningar.
" Axel? " Frågar jag oroligt och flyger upp från sängen.
Axel gråter aldrig.
" Axel vad fuck är det? "

" Jag kommer om 5, klä på dig. " Är det enda han lyckas säga innan han bryter ihop igen.

Jag hör en tjejröst som pratar med honom.

" Hallå? " Säger hon i telefonen.

" Ida? " Frågar jag chockat.

" Ludwig lyssna. " Börjar hon långsamt.

" Ja jag gör ju inget annat?? " Säger jag en aning irriterat.

" Klä på dig, NU. Dante är på sjukhuset, han har blivit skjuten. Det är allvarligt. " Säger hon och hör på hennes röst att hon också vill bryta ihop.

" H-han har vadå? " Säger jag och kände hur paniken slog i mig.

" Han har blivit skjuten Ludwig. "

" Jag klär på mig nu och går ut. " Säger jag och klickar samtalet utan att Ida hinner säga något tillbaka.

Dante har blivit skjuten är det ända som snurrar i min hjärta. Det är det enda jag kan tänka på. Dante har blivit skjuten.