Förälskad i dig // Dante Lindhe

T I O

Jag, kl 16:13
Hämta mig nu

Noel Flike, kl 16:21
Kommer❤️

Noel visste om vad jag hade gjort, vad jag sagt & att jag precis brutit det med killen som var så mycket för mig. Ludwig hade gått ut ur rummet efter att han yttrade sina ord och stuckit nånstans. Han hade lämnat mig helt förstörd hemma i hans säng. Jag kände mig så hemsk, jag hade krossat hans hjärta.

Svagt kunde jag höra hur en bil körde upp på uppfarten. Jag visste nästan till hundra att det var Noel då Ludwigs mamma och pappa var på semester ett par dagar. Utan att riktigt tänka mig för for jag upp från sängen och sprang raka vägen ut ur huset och kastade mig in i personens famn som kommit ut från bilen. Jag hann inte riktigt tänka mig för men jag kände på lukten att det var Noel. Jag i hans famn fick mig lugnare, jag kände mig trygg här. Det är här jag hör hemma.

" Vad hände? " Frågade han och kramade om mig hårt.

" Noel, jag krossade honom. " Grät jag och tårarna rann oavbrutet.

" Jag heter Dante. " Sa han och skrattade lite smått.

I chock tittade jag upp och mötte ingen annan än Dantes klarblå vackra ögon. Han log ett genuint leende mot mig. Jag tittade med stora ögon på honom. Efter vi båda stått och iakttagit varandra tog han tag i båda mina armar och drog sig till honom. Jag själv strök mina armar runt honom. Jag kunde känna Dantes hans stryka mitt hår och lämna en puss i min hårbotten.

- Noels perspektiv -
Jag satt i bilen påväg ut till Ludwig för att hämta Ebba som nyss sagt att hon inte har några känslor kvar för honom. Jag backar Ebba, samtidigt som jag backar Ludwig också. Bredvid mig satt ingen annan än Dante. Jag hade tillslut efter mycket tjat fått med honom.

" Ebba kommer 100% springa ut ur huset och då ska du vara den som fångar henne Dante. "

" Varför? "

" Men Dante gere nu, både du och jag vet att du är så hemsk mot Ebba för att du gillar henne. Du vet inte hur du ska hantera dina känslor för henne eftersom det är, eller var din bästaväns " tjej ". Därför är du hemsk mot henne. Dante, tro mig, jag vet att du gillar henne. Och jag vet att hon gillar dig också. I know about the kiss bro. "

" Mm. "

Och det var det enda svaret jag fick ifrån honom. Jag vet ju att han hatar att visa och prata känslor så därför lät jag det vara så. Trots att jag egentligen hade velat fått mer än ett mm.

Vi parkerade strax utanför Ludwigs hus och Dante öppnade dörren, precis som jag sagt för att ta emot henne. Efter knappt ett ögonblink senare for dörren upp och ut sprang en krossad Ebba. Rätt i Dantes famn. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte hon såg att det var Dante utan antog att det var jag. Jag kunde skymta att Dante skrattade lite smått och strax därefter stod Ebba och kollade chokat på honom. Ebba kollade in i bilen och mötte min blick, jag log ett leende tillbaka. Inte långt efter så drog Dante till sig henne igen och strök henne i håret och lämnade en puss på hennes huvud. Hans armar runt hennes nacke och Ebbas armar runt Dantes rygg, det var fint.
Nu kommer dom finna varandras tryggpunkter i livet. Det kommer bli dom två. Jag tror på dom, jag hoppas på dom. De kommer bli kära, gifta sig och skaffa barn. Tanken på att ha dom två tillsammans kunde jag inte motstå att le. Låt de bli dom två, mot världen, mot alla, mot allt.

- Ebbas perspektiv -
Jag blev lite små chokad när Dante drog in mig i en kram igen. Men tanken trängde jag bort och lät den lugnade känslan ta över. Tårarna som forsat längs mina kinder forsade inte längre, jag grät inte längre. Dante fick mig att sluta gråta, för, jag kände mig trygg hos han, han gav mig en lugn känsla. Min ögon var slutna och jag andades tungt. Dante hade fortfarande sina händer lika hårt om mig. 

" Hur är det? " Frågade han med en lugn och mjuk röst.

Nejnej det är helt perfekt med mig, aldrig mått bättre. Och själv?
Nej men jag klandrar honom inte för frågan.

" Åt helvete, jag har krossat honom, så fucking hårt. Jag orkar inte mer, jag ger upp, här och nu. "

Det blev tyst. Jag sa ingenting. Han sa ingenting. På en lång stund.

" Jag kommer att ta emot dig när du faller. " Yttrade Dante efter en lång tystnad.

Jag tittade upp på honom efter de orden han yttrat. Jag kunde inte låta bli att le. Nu stod vi, mitt i Sundvall, vid Ludwigs hus, och kollade in i varandras ögon. Djupt djupt in. Allt annat var som bortblåst, som om inget annat fanns, utan bara vi två. Han förflyttade sina händer från min nacke och placerade dom stadigt på mina käkar. Med båda tummarna drog han bort de sista tårarna som rann längs kinderna.  Han log ett leende mot mig, ett leende där jag inte kunde undangå från att le själv. Han är vacker alltså. Han lutade sitt huvud ner mot mitt så vi bara vara få centimeter ifrån varandra. Vi kunde höra varandras djupa andetag. Han raderade avståndet mellan oss och kraschade sina läppar mot mina. Med hans läppar mot mina fick jag en pirrig känsla i mig. Våra läppar masserades i ett lugnt och mysigt tempo.

& nu kom jag på det. Det var på grund av Dante mina känslor för Ludwig försvunnit.

Det var säkert nu. Nu var jag 101% säker. Jag visste det nu. Det är Dante jag har mina känslor för. Det är säkert, nu vet jag. Det är för Dante.

———————————-
Hon erkände sina känslor för Danteeee!! Well, för oss ja, inte för honom dock.

Var det inte så vackert det Noel sa om dom två när de stod och kramades🥰
Men det är nu över, mellan Ebba och Ludwig...