Förälskad i dig // Dante Lindhe

S E X T I O T R E

4 JUNI 2019 - TISDAG

Jag hoppade av bussen i vanlig ordning och letade rätt på Ida som skulle stå och vänta på mig. När jag klivit av såg jag inte henne nånstans så jag gick snabbt in å Snapchat kartan. Precis nu lyste det under hennes bitemoji, och jo, vi delade plats. Fundersamt gick jag själv in i skolan och gick rätt fram till mitt skåp. Ett dovt skratt hördes vilket fick mig att stelna till. Det var inte vems skratt som helst, det var Dantes. Med en stor klump i magen vände jag mig om och såg dom fyra killarna i sitta i en sova och skratta som aldrig förr, med Ida på kanten av soffan. På något vänster lyckades jag möta Dantes blick och han stelnade till han med. Jag tittade på han länge innan han beslöt sig att vända bort blicken vilket gjorde så fruktansvärt ont. Jag vände mig om och tog fram mattemappen ur mitt skåp när jag hörde samma steg komma emot mig.

" Hej. " Hörde jag en kille mumla i min hals och lämnade blöta kyssar på min hals. Killen hade lagt sina händer på min midja.

Hastigt vände jag mig om och slog bort händerna.

" Alvin vad gör du?! " Väste jag irriterat.

" Va? Inget? " Sa han nästan lite chockat.

" Du..du tror väll inte att vi är.. " Sa jag och pekade mellan oss fram och tillbaka.

" Va? Pfft, nejnej. " Sa han töntigt innan han log och gick därifrån.

Jag låste igen skåpet och såg Ludwig komma gåendes.

" Hej. " Sa han lika glatt som vanligt och kramade om mig.

" Eh hej. " Sa jag chockat då jag inte alls var beredd på att han skulle bete sig som vanligt.

" Hur är det med dig? Och vad gjorde Alvin på dig nyss? " Sa han äcklat och tittade noga på mig.

" Inte så bra, och han tror väll att vi är något efter igår. " Mumlade jag.

" Men du och Dante är väll tillsammans? "

" Jag vet inte. "

" VA?!? SKOJAR DU?! WHAT THE FUCK HAR HÄNT?!!?? " Skrek han högt vilket gjorde att några blickar riktades mot oss vilket fick han att tystna.

" Vi bråkade. "

" Om? "

" Jag träffade Alvin på stan och det fick Dante reda på utan att jag sa något. "

" Varför träffades ni? "

" Han ville det och jag trodde aldrig han skulle komma ihåg då han var dyngrak när han kom fram till mig. "

" Men varför sa du ja till det då? "

" För jag kände känslan som jag hade under tiden vi var tillsammans. " Sa jag ärligt.

" Vi får prata mer sen, vi börjar nu. " Log han milt innan han försvann bakom mitt skåp och jag gick vidare till min lektionen utan Ida vid min sida.

När jag kom fram till klassrummet så satt Ida redan på sin plats vilket jag inte förstod hur. Jag gav henne ett svagt leende men hon vek snabbt bort blicken.

Lektionen drog igång och allt jag kunde tänka på var Dante och Alvin. Vem är det jag egentligen vill ha? Och varför är det så svårt att komma på? Eller är det så att jag faktiskt vet men vill inte erkänna sanningen och är för rädd att ta tag i det?

Efter vad som känts som två timmar så tog lektionen slut och jag skulle leta rätt på Ludwig. När jag hade kommit fram till skåpet såg jag Ida komma utan att ge mig en blick.