Förälskad i dig // Dante Lindhe

S J U T T I O E T T

28 NOVEMBER 2020 - LÖRDAG

" Ebba? " Axel tittade på mig med stora ögon.

" Suprise. " sa jag och log lite snett.

" Det var så längesen... " sa han och tittade på mig med ledsna ögon.

" Men vafan Axel. " sa jag och gick emot honom och gav han en stor bamsekram.

Han kramade snabbt tillbaka och det var så skönt att få krama om min lilla Axel igen.

" Gud du ser exakt likadan ut. " Skrattade han chockat när vi släppte kramen. " Men det är positivt. " sa han lika fort.

Jag skrattade smått tillbaka och såg bakom honom hur alla hade samlat sig. Ludwig, Noel och Ida tittade på mig med häpna ögon och munnen ner till tårna nästan.

" Oj hej. " sa Ludwig lite nervöst och kliade sig i nacken.

" Men gud kom in. " sa Axel och flyttade på sig för att vi skulle kunna komma in.

Jag tittade på Ida och hon gav mig en blick jag inte kunde tyda, hon varken log eller såg sur/ledsen ut. Det såg mer ut som en tom blick, men jag visste att det fanns en mening bakom. Även Noel bara tittade på mig, han sa ingenting. Ludwig däremot tittade stelt upp på Noel innan han gick fram och gav mig en kram. Ludwigs varma, trygga känsla sprakade i kramen, lika mysig som alltid.

" Så du och Dante.... " började Axel.

Jag log milt och nickade.

" Åh fan. " sa han lite chockat. " Jag behöver en förklaring på detta. " sa han sedan.

" Det kommer du. " log jag och Axel log tillbaka.

" Men kom in kom in. " sade han igen och jag och Dante tog tacksamt av oss skor och jacka.

Jag gav Ebba och Noel en snabb blick och de stod fortfarande tysta och stilla. Allt jag ville göra var att ta Ida åt sidan, förklara allt som hänt och prata ut. Samma med Noel för den delen.

Jag och Dante följde efter Axel och de resterande in i köket där maten höll på att göras klar.

" Förlåt- " hann jag bara säga innan alla blickar riktades mot mig, " men Ida.. " sa jag ledsamt och tittade på henne. Ida tittade nervöst ner i backen en sekund, sedan på Noel, därefter mot mig. Utan ett ord gick hon raka vägen ut ur köket och in i ett rum som jag sedan antog var Noels. Hon satte sig på sängen och tittade tomt på mig.

" Vad? " sa hon hårt.

Jag blev tyst.

" Det har gått över ett år Ebba, ett fucking år! " skrek hon och jag antar att dem andra hörde henne. " Ett fucking år och jag har inte hört ett ljud av dig, ingenting!!! "

" Jag ska berätta allt. " förklarade jag sedan.

" Jag vet inte ens om jag ska gråta eller skrika. " sa hon sedan lugnt och vände sig om mot mig och tittade på mig.

" Förlåt. " sa jag och satte mig på sängkanten mitt emot henne.

Jag tog hennes hand men hon var snabb på att dra bort den, men jag klandrar henne inte. Vi satt tysta en lång stund innan jag kände att det var dags att bryta tystnaden och ta tag i saken.

" Jag försökte ta livet av mig igår. " sa jag till slut.

Jag tittade ner på täcket och kände hur Ida spärrade upp ögonen och tittade på mig, men jag var för rädd för att möta dem.

" D-du vadå? " sa hon chockat.

" Jag försökte ta livet av mig igår. " sa jag igen.

" V-varför? " frågade hon chockat, hon nästan darrade på rösten.