S E X T I O S J U

1.2K 24 6
                                    

Allt stannade. ALLT. Mitt hjärta, min kropp, mitt huvud, all energi och livslust bara sög sig ur min kropp.

" D-du vadå? " hackade jag fram och tittade förkrossat upp mot Dante.

" Jag är tillsammans med Amanda. " sa han igen och jag kunde inte ta in att han faktiskt yttrade dem orden.

" Skojar du med mig? " hulkade jag.

" Nej. " svarade han kort och jag såg på honom att han menade det han sa.

Tårarna ville spruta ned längs mina kinder och jag ville bryta ihop framför honom och visa hur hårt han krossat mig - men jag kunde inte.

" Dante, vem är det? " hördes en tjejröst inne från Dantes lägenhet.

" Ingen, jag kommer snart. " ropade han tillbaka innan han vände sig tillbaka mot mig.

Jag blev tyst och bara stirrade på honom med tomma ögon. Min uppmärksamhet riktades bakom honom när jag såg hur en tjej kom fram bredvid han.

" Vem är detta? " frågade hon och tittade på mig.

Hon log artigt men jag kunde inte göra det tillbaka. Jag kunde sätta på en fake fasad bara för att hennes nya pojkvän krossat mig.

" Ebba. " mulade han och spände sina käkar när han tittade ned i betonggolvet utanför hans dörr.

" Jag ska inte störa, förlåt. " sa jag kort och innan han hann svara så sprang jag ner för trappan och ut genom dörren och blev omslingrad av den kalla november-kylan.

Det var då det brast. Jag drog mig ned längs lägenhetsväggen och lät alla tårar som ville rinna falla.
" Nej, nej, nej, nej, neeeeej!!!! " skrek jag rakt ut och lutade mig över mina knän och la mina handflator över ansiktet.
Kanske var jag värd detta? Efter att själv ha krossat Dantes hjärta kanske det var hans tur att krossa mitt. Dante hade uteslutit mig från hans liv och nu var det äckel Amanda Strand som skulle ta den platsen jag en gång haft, i hans hjärta, i hans liv. Nu är det hennes tur att säga till han att hon älskar honom för jag får inte säga att jag älskar honom längre, jag har inget rätt. Så orden kommer sätta sig som en svidande sten i halsen och jag kommer försöka svälja bort den men det kommer göra för ont. Den svidande stenen kommer sätta sig bakom ögonlocken och tillslut gör det så ont att de svämmar över. Men Dante torkar inte mina tårar, för det är inte hans tårar att torka längre.

Efter ett tag ställde jag mig på två skakiga ben och försökte ta mig bort mot närmaste busshållplats. Det tog mycket längre än vanligt för då och då behövde jag andas in luft och försöka förstå att Dante hittat någon annan men det gör så jävla ont att tänka på att jag kommer behöva inse det. Nu kommer jag behöva gå runt och bära på ett krossat hjärta och det är fan värre än vad man kan tänka sig. Jag kunde hur bitarna från mitt hjärta sakta sakta lossnade mitt hjärta och hur det gjorde ont i varje del inuti mig.

Sakta gick jag därifrån men mina ben slutade inte skaka. Jag bad dem hus och snällt att vara stilla medans jag går längre bort från Dantes lägenhet men de bråkar och vill springa in till honom, in i hans famn.

" Snälla ben... " viskade jag då hjärtat brast när jag behövde förklara att det inte fanns någon famn att springa in till. Han är borta, för alltid.

Jag lyckades ta mig till busshållplatsen och det stod att den skulle anlända om sju minuter. Med en duns satte jag mig på den kalla, lilla träplankan och jag förblev tyst när mina tårar började rinna igen. Jag grät och jag grät. Jag kunde inte sluta gråta för tanken på Dante och hans nya flickvän fick mig att tappa det.

Förälskad i dig // Dante Lindhe Donde viven las historias. Descúbrelo ahora