Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 25:

När jag känner att det rör sig bredvid mig blir jag väldigt rädd. Är det någon som har smugit sig in i mitt rum medan jag sov? Herregud vad händer om han eller hon kommer mörda mig nu? Jag är för ung för att dö!

Sakta öppnar jag ögonen och kollar rakt upp i Jakes mörkblåa. De är så fina. Minnet kommer tillbaka, Ryan som kysser en annan tjej, jag springer hem till Jake mitt i natten och berättar allt för honom. Vänta... Va? Varför skulle jag berätta allt om mitt kärleksliv till en person som jag känt mindre än en vecka?

Jake tittar med förvånade ögon på mig och jag känner att det ät något tungt som ligger runt min midja. Snabbt tittar jag ner för att mötas av synen av att Jakes arm håller om mig. Varför? Jag vet att jag somnade med huvudet på hans axel men varför praktiskt taget kramar han mig just nu? Detta känns så obekvämt. Jag harklar mig och börjar lirka mig ur hans grepp. Han släpper snabbt och harklar sig han med.

"Jag går och gör frukost, du får låna en tröja och shorts om du vill. Kom ner när du är klar" säger han medan han reser sig från sängen och rusar ner för trappan. Pinsamt! Eftersom de kläderna jag har på mig är varma och luktar skumt bestämmer jag mig för att ta hans erbjudande. Jag rotar omkring i hans garderob för att hitta ett par shorts som skulle kunna passa mig och tillslut hittar jag ett par Adidas som ser ut att passa mig. Den första tröjan jag hittar och som verkar vara bekväm är en grå hoodtröja som tyvärr är för stor men jag tar den i alla fall. När jag har bytt om till hans kläder ska jag precis gå ner till Jake när jag hör ilskna röster. Det låter som att Ryan har kommit hit men jag vill inte tro att han skulle komma hit. Fast sammtidigt är det ju inte så skumt, jag menar, han och Jake har blivit kompisar igen och kompisar är ju med varandra, eller? Men varför behöver han komma just nu? Kunde hans inte komma när jag har gått hem?

"Varför släppte du in henne!? Du vet att hon är min flickvän du kan ju inte bara komma in i mitt liv igen och sno min flickvän! Det fattar du väll!?"

Jag dras ur mina tankar när jag hör hur Ryan börjar prata högre och högre.

"Det är inte mitt fel att hon kommer hit till mig mitt i natten storgråtandes och helt förvirrad!? Om du nu är hennes pojkvän är det inte din uppgift att va med henne och inte gå på fester och hångla med första bästa tjej du ser!?" Jake har nu också höjt rösten och jag hör klart och tydligt hur arg han är på Ryan.

Så tyst jag kan smyger jag ner för trappan och fram till köksdörren. Jag kikar försiktigt in i köket och möts av att de båda killarna sår och stirrar på varandra med mördande blickar. Vad gör man i en situation som den här? Ska jag bara gå upp igen och låtsas som att jag inte har hört dem? Eller ska jag gå in i köket och avbryta innan de börjar kasta knivar mot varandra?

"Jag har inte hånglat med någon tjej!? Den ända jag har varit med är Amanda! Vad får dig att tro att jag varit otrogen mot henne!?"

"Kanske det faktum att hon fick ett sms med en bild på dig helt uppslukad av en tjej igår, till råga på allt från din mobil!?" Jake börjar rota runt i sina shorts och får tillslut fram min mobil och klickar runt på den innan han håller upp den framför Ryans ögon.

Det lägger sig en obehaglig tystnad i huset och jag håller andan så att de inte ska höra hur snabbt jag andas. Fast de kan förmodligen höra mitt hjärta. Det dunkar så snabbt och högt att jag är förvånad att de inte har kallat in mig än.

De fortsätter att argumentera över bilden och tillslut får jag nog. Jag stampar in i köket och skriker så högt jag kan att de ska hålla tyst. Eftersom de hade ganska höga röster tog det ett tag för dem att fatta att det var en ny röst som hade sagt till dem. De vänder sig om mot mig och Ryan tittar storögt på mig. Hans ögon vandrar över min kropp och sedan upp till mina ögon igen. Förvirrat tittar jag ner på min kropp och inser att jag har Jakes kläder på mig och inte mina egna. Mina kinder hettar till lite men det lägger sig efter bara några sekunder. Han behöver väll inte bry sig om vad jag har på mig!?

"Varför har du Jakes kläder på dig?"

"Han var snäll och lånade ut dem till mig eftersom mina kläder är smutsiga och skrynkliga. Vad gör du här?" Det kommer ut lite hårdare än jag hade tänkt och jag ser hur ilska lyser upp Ryans ögon innan han snabbt täcker upp det med hans vanliga blick. Vi stirrar på varandra ett tag innan Jake harklar sig och börjar gå mot dörren.

"Jag lämnar er till att reda ut detta själva."

"Åh, nej, du stannar här!" Ryan säger det med en vass ton som gör att Jake stannar och ställer sig lutande mot kylskåpet.

"Kan du förklara vad du gör i Jakes hus mitt på morgonen och i hans kläder?" säger Ryan och tittar menande på mina kläder.

"Jag kom hit efter att jag fick bilden av dig igårkväll." svarar jag och kollar trotsigt på honom. Han mörknar direkt och börjar förklara sig. Som om det skulle hjälpa. Han har redan fått sin andra chans han behöver ingen mer. under tiden står Jake lugnt och tittar på oss när vi bråkar.

"Det förklarar ändå inte varför du kommer till honom av alla människor, du hade kunnat gå till Evelina eller någon annan! Varför just honom!?" Ryan är riktigt arg nu, det ser man. Han hade nästan kunnat spruta ut eld ur näsan.

"Jag kom hit för att du var borta, Evelina är bortrest och alla andra bor för långt bort. Dessutom är vi bra vänner och de pratar med varandra om det har hänt något!" Utbrister jag och stampar med foten i golvet som en upprörd femåring.

När vi båda lugnat ner oss lite tittar Jake upp på oss.

"Ska ni be om ursäkt till varandra nu?" frågar han och kollar menande på Ryan.

"Förlåt Amanda, det var inte meningen att det skulle hända. Jag var full och tappade kontrollen. Kan du förlåta mig?" Ryan tittar ner på mig med bedjande ögon. Jag skakar på huvudet.

"Nej, du har redan fått din chans, du sabbade den och jag ger inte dig en till." svarar jag och tittar honom rätt i ögonen. Han tar ett steg mot mig men jag motstår frestelsen av att ta ett steg bak.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Det var inte meningen att det skulle hända!"

"Det är slut" säger jag bara och vänder mig om och springer upp till Jakes rum och kastar mig på hans säng. Min hjärna stänger av och lite senare sover jag igen. Jag är helt utmattad.

Jake väcker mig någon timme senare med äggröra och rostebröd på sängen tillsammans med ett stort glas apelsinjuice. Jag ler stort mot honom och hugger in på maten. Det är skönt att inte behöva oroa mig för att Ryan ska vara otrogen mot mig igen. Jag ska inte bli tillsammans med honom oavsett vad som händer.

Jag stannar hos Jake hela dagen och spelar wii och bara är. Det är den bästa känslan i världen när man kan ha en så bra killkompis utan att behöva oroa sig om att det kommer försvinna och man bara kan vara sig själv. Men samtidigt har jag en gnagande känsla i magen. Tänk om jag precis har förstört Jakes och Ryans vänskap? Precis när de blivit vänner igen.

"Jag tycker att du fattade rätt beslut idag."

Jag tittar upp på Jake där han sitter i soffan bredvid mig och ler.

"Jag tycker också det."

Jag vänder tillbaka blicken mot tv:n där Divergent spelas. En av de bästa filmerna.

Klockan är snart tolv på natten och jag har pratat med mamma om att jag förmodligen stannar här inatt igen. Jakes mamma är inte hemma utan ute på en resa med hennes jobb. så vi har hela huset för oss själva och kan gå och lägga oss när vi vill. Jag lägger mig till rätta och blundar. Det har varit en lång dag. Sömnen tar över mer och mer. Snart känner jag hur Jake drar mig mot honom och lägger en filt över honom. Han är varm och gosig vilket gör att jag somnar snabbare än innan.