Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 11:

Jag bestämmer mig för att det är lika bra att höra vad idioten har att säga så jag släpper in dem och de går genast in i vardagsrummet. Jag klampar efter dem och ser att de redan har satt sig i soffan och att Evelina har flyttat sig till en fåtölj som står så långt ifrån dem som möjligt. Jag dömer henne inte. Jag vet att hon håller sig tillbaka från att snälla till Ryan för att han har gjort så att jag blev så ledsen.

Killarna tittar undrande på henne och jag förmodar att de såg att hon flyttade sig på grund av att de kom in i rummet. Hon bara blänger på dem och kollar ut genom fönstret när jag kommer in. Jag ställer mig en bit ifrån dem ganska nära Evelina, ifall att hon attackerar dem så kan jag fånga in henne innan det skulle vara försent. Ryan vänder sig och tittar mig djupt i ögonen. Jag känner hur jag har saknat hans ögon även om jag hatar att erkänna det. Jag är så patetisk men jag bara älskar hans ögon, jag kan inte hjälpa det. Jag försöker blänga tillbaka men jag vet inte om jag lyckades för hans ansiktsuttryck säger inget.

"Jag vet att du hatar mig. Och du har all rätt till det också..." Börjar han men jag avbryter honom.

"Jag har mer än rätt att hata dig! Man gör inget sånthär, det är inte trevligt, tänk om jag hade gjort det mot dig, hur hade du känt då!?" jag nästan skriker i slutet av meningen.

"Jag vill vara med dig! Du måste förstå det. Det var bara ett missförstånd!" Säger han och jag kollar på honom med ett höjt ögonbryn. Som om jag skulle tro på det.

"Varför kysser du henne då? Vad är det för missförstånd!? Varför är du med henne hela tiden när du inte är med mig? Varför ler du mot henne varje gång ni ser varandra i klassrummet men när du ser mig så får jag knappt ett leende?" Frågar jag argt och stirrar på honom som för att säga att han bara skulle våga ljuga om detta.

"Jag vet inte! Hon kanske bara har den effekten på mig, vad vet jag!?"

"Men var med henne istället då då om du tycker hon är så mycket roligare!"

"Men jag vill ju vara med dig! Det har jag ju sagt, varför tror du inte på mig!?" Skriker han

"Jag vet väll inte varför jag inte tror på dig, kan det ha att göra med att du har varit otrogen!? Jag skulle gissa på att det är därför!!" svarar jag och jag känner hur alla tittar på mig men just nu bryr jag mig inte om hela skolan hade sett detta, jag vill bara ha mina svar.

"Hon vill inte att jag ska vara med dig!" han säger det så tyst att jag nästan inte hör vad han säger.

"åh, så nu ska vil lyssna på henne också!? Ska vi lyssna på den bortskämda, otrevliga och irriterande ungen och göra som hon säger?" säger jag och kollar på de andra kollarna och Evelina, de bara tittar tillbaka på mig med stora ögon. De har nog aldrig sett mig så arg.

"Nej." Viskar han och jag kollar skeptiskt på honom.

"Varför gör du det då!?" Säger jag med sänkt röst.

"Hon tycker att du är konstig och att det är något fel på dig. Hon vill inte att jag ska ta efter." Säger han ännu tystare.

"Hon tycker vad!?" Skriker jag och alla hoppar till av att jag höjde rösten så snabbt.

Ryan ryggar tillbaka lite och tittar skrämt på mig. Jag känner hur jag vill slita sönder något, möjligtvis en kudde. Men jag behärskar mig så istället tar jag mitt glas med vatten och häller i mig det sista i en klunk.

"Tycker du att jag är konstig och att det är något fel på mig då?" Frågar jag när jag har lugnat ner mig lite.

"Just nu tycker jag det. Men annars gör jag inte." Svarar han och kollar upp på mig.

"Så du tycker att jag är konstig som blir arg på en kossa för att hon tycker att det är något fel på mig!?" Säger jag skarpt och kollar honom i ögonen. Han bara stirrar tillbaka.

"Nej, men jag tycket att reaktionen är lite överdriven." Svarar han irriterat.

"Jag tycker att ni ska ta och gå nu. Jag vill inte ha er här längre." Säger jag och pekar mot dörren. De suckar lite men reser sig i alla fall.

Jag pekar på dörren tills de går ut och lämnar ett tomt hus och ett tomt hjärta efter sig. Evelina pekar på soffan och menar att jag ska sätta mig där. Jag gör som hon säger och hon sätter sig bredvid mig. Snabbt drar hon in mig i en kram och viskar:

"Skit i den idioten. Han är inget att behålla!"

"Jag gillade honom verkligen och jag trodde att han gillade mig också men tydligen hade jag fel. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag menar, jag vill inte gå till skolan och se honom glad med henne varje dag!" Svarar jag tungt.

"Jag vet!" Säger hon tyst.

"Ska vi se klart filmen nu?"

"Visst kan vi göra det!" svarar hon och trycker på play.

Efter filmen plockar jag iordning allt och tar mina saker för att börja gå hem. Jag säger hejdå till Evelina innan jag stänger dörren och börjar gå. När jag tittar upp ser jag vilka som går framför mig. Såklart ska de gå här. Varför inte? Jag vänder mig om och går ett annat håll som tar längre tid men där jag slipper att gå bakom Ryan, Hampus och Alexander.

Mamma är redan hemma när jag kommer hem så jag går bara in och säger hej och går upp på mitt rum för att slänga mig på sängen. När jag kommer in i rummet lägger jag ner mina grejor och stänger tyst efter mig. Sängen bara står och väntar på mig så jag går fram till den och sjunker ner i det mjuka täcket. Mamma kommer upp för trapporna och knackar försiktigt på. Jag säger att hon är välkommen in och hon öppnar dörren. Hon sätter sig på sängkanten och kramar om mig.

"Jag hörde att du stack hem innan lunch!" Säger hon och kollar oroligt på mig.

"Ja, jag pallade bara inte stanna i skolan med Ryan som tittar hela tiden så Evelina och jag bestämde oss för att sticka hem till henne och äta och se på film resten av eftermiddagen. Sen kom killarna och skulle prata och det blev bara kaos. Jag vill helst inte prata om det!" jag ler lite försiktigt mot henne och hon bara ler tillbaka.

"Okej, jag ville bara veta var du var ifall något hände. Nästa gång smsa var du går så att jag inte är så orolig. Även om jag inte gillar att du skippar skolan, så gör inte detta till en vana!"

"Jadå. Jag kommer säga till om det är något!" Jag kramar om henne och frågar när det blir mat och hon svarar att hon tänkte att vi skulle sticka och köpa pizza och kanske se på en film. Det ser tydligen ut som att jag skulle behöva det just nu. Jag bara ler och nickar och mamma går för att beställa.

Efter maten är jag så trött och klockan är nästan tio så jag bestämmer mig för att det är lika bra att gå och lägga sig. Jag säger god natt till mamma och går in i badrummet och borstar tänderna extra noga eftersom jag har varit så onyttig idag. Sedan gåt jag in till mitt rum för att byta om och gå och lägga mig. Som tur är har jag en drömlös natt vilket är väldigt skönt för jag hatar mardrömmar och jag vet att jag skulle haft en mardröm om Ryan och Melanie. Men jag har verkligen ingen lust att vakna och behöva träffa alla imorgon igen.

---------------------------
Hali halo! Tack så mycket för att ni läser och glöm inte att:
Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye bye! 😘