Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 12:

Det är morgon och jag har absolut ingen lust att gå upp även om jag behöver. Mamma kommer snart komma in i rummet och dra mig ut ur sängen, det är jag säker på, hon har gjort det innan. Jag tvingar mig att gå upp och äta en macka med ett glas juice och sedan göra mig iordning. Jag tar på mig och packar både skolväskan och idrottsväskan. Jag hatar att ha idrott, jag skulle hellre gå på någon sport en gång i veckan än att tvingas ha skolidrott.

På skolan ser jag att Hampus står och pratar med Melanie men jag ignorerar dem och bara går förbi med huvudet högt och blicken fokuserad rakt fram. Jag känner hur deras blickar bränner i ryggen men jag låtsas som om jag inte märker någonting och går vidare. Den första lektionen är engelska med Katarina. Hon är en väldigt trevlig men sträng lärare och hon hatar om man kommer försent till hennes lektioner. Jag styr stegen mot klassrummet och efter bara någon minut kommer Evelina upp till mig. Hon går rak i ryggen och har ett hårt ansiktsuttryck och jag vet inte riktigt varför.

"Jaha, jag ser att Evelina och Amanda har bestämt sig för att vara med på lektionen idag i alla fall. Ni är sena!" Säger Katarina argt och stänger dörren bakom oss.

"Vi ber om ursäkt att vi är sena" svarar vi samtidigt och går och sätter oss på våra platser i mitten av salen. I normala fall brukar jag och Evelina skippa hennes lektioner för att vi hatar engelska men vi vet att om vi skippar en gång till denna vecka så kommer hon ringa hem till våra föräldrar. Vilket vi inte vill för då kommer vi bli mördade.

Lektionen börjar och som vanligt kommer Ryan en kvart försenat. Han har mörka ringar under ögonen och han har samma kläder på sig som han hade igår. Det ser inte ut som att han har sovit särskilt mycket inatt. Han har kanske legat vaken och tänkt på något hela natten. Förmodligen Melanie.

Jag funderar hela lektionen. Om han säger förlåt någon gång, ska jag då förlåta honom eller ska jag bara strunta i honom? Jag vill att han ska be om ursäkt och jag saknar honom väldigt mycket men om han bara ber om förlåtelse och inte ändras så vill jag inte vara med honom. Han måste ändras innan jag kan förlåta honom eller göra något som får mig att ändra min åsikt. Nej, jag klarar mig utan honom. Jag gjorde ju det i 17 år innan så jag klarar mig nu också. Han har ju dessutom klarat sig utan mig lika länge så han överlever om jag inte vill vara med honom.

Efter engelskan har vi idrott och jag hamnar i samma fotbollslag som Ryan och de andra två jobbiga killarna. När jag får bollen vägrar jag passa den till någon av dem så jag bara dribblar iväg med den själv och gör mål. Jag vet att Ryan tycker att jag överdriver nu men jag vill bara visa honom att jag klarar mig utan honom innan och att jag klarar mig utan honom nu också.

"Bra jobbat Amanda!" Ropar vår idrottslärare och ger mig tummen upp. Jag ler och nickar för att visa min uppskattning. Sedan springer jag vidare och försöker få bollen igen.

Idrott är inte mitt bästa ämne men när jag är arg så kan jag vara riktigt bra på vissa saker som jag i vanliga fall är urkass på. En av dem sakerna är fotboll. Jag seriöst hatar det i vanliga fall men idag känns det ganska bra och roligt att spela. Jag gör tre mål till innan läraren blåser i en visselpipa för att signalera att matchen är slut. Alla lagen samlas i en grupp och vi instrueras att spela volleyboll istället. Jag går bort till ett nät med mitt lag och ett motståndarlag. Vi vinner volleybollsmatchen också och efter det går vi och duschar och byter om.

Jag är klar ganska snabbt så jag väntar in Evelina och sen går vi tillsammans till skåpen och lämnar våra väskor i skåpen. Sedan går vi vidare i tystnad. När vi kommer fram till biblioteket ser vi på varandra och går in i rummet samtidigt. Det stället där vi trivs bäst är längst bak där det finns två sköna fåtöljer och de bästa böckerna. Det är dit vi är påväg.

Eftersom vi har två timmars håltimme med inräknad lunch, så sätter vi oss tillrätta och tar fram varsin bok och börjar läsa. Jag vet att det inte är många som väljer att sitta och läsa i två timmar i skolan när man kan göra en massa annat men vi gör detta när vi behöver glömma världen ett tag och bara slappna av. I vanliga fall tar det ungefär tre kapitel för mig att fastna i en bok, men med denna tar det bara tre meningar. Efter en timme har jag läst sju kapitel och jag vill inte att tiden ska ta slut.

Evelina tittar upp och jag ser hur hon stelnar till i en millisekund innan hon stänger boken och reser sig upp. Hon går de få stegen det är fram till mig och drar upp mig och drar med mig in bakom en bokhylla i närheten.

"Vad gör du?" Frågar jag nyfiket och lite spänt.

"Schh!" Är det enda hon säger och sätter sitt pekfinger över sina läppar.

"Varf...?" Hinner jag få fram innan hon stoppar mig men en blick och väser:

"Bara tyst! Jag såg Ryan och Alexander. De är påväg hit!"

Vi står helt tysta och tittar mellan böckerna och mycket riktigt så är Ryan och Alexander påväg hit. Vi tittar skrämt på varandra innan jag pekar mot en annan bokhylla och Evelina nickar. Vi går tyst dit. Vi gör såhär flera gånger innan vi kommer fram till ingången där vi smiter ut och springer så fort som vi kan fram till matsalen där vi gömmer oss inne på toaletten som finns precis bredvid. Vi fnissar något förfärligt mycket åt vårt uppförande och så fort vi kollar på varandra så börjar vi fnissa ännu mer.

"Vi beter oss som sexåringar!" Får jag fram.

"Ja det gör vi! Men erkänn att det var kul!" Fnissar Evelina och jag nickar tillbaka. Tillslut går vi ut till matsalen och äter. Resten av dagen går väldigt snabbt och jag ser bara Ryan på lektionerna där han inte kan prata med mig så jag tycker att det har varit en ganska lyckad dag.

----------------------
Hej! Tack för att ni läser! Hoppas att ni gillar boken och glöm inte att:
Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye bye! 😘