Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 26:

Detta är andra gången jag sover i Jakes famn och låt mig säga, han har en mysig famn. Jag hade kunnat somna på honom varje dag. Det kanske låter skumt när jag inte har känt honom så länge men det bara känns bara så normalt, som att det är något vi har gjort i evigheter.

Jake tittar ner på mig och ler stort. Jag tror att han också gillar när jag sover halvt på honom. Han brukar ju dra mig till sig under natten. Varje gång jag vaknar till kan jag känna hanns arm runt min midja och det får mig att le. Han är så snäll och gullig. Det är klart att Ryan också är det och han är också snygg precis som Ryan, men Jake verkar vara, jag vet inte, något annorlunda. Jag känner att jag till 100% kan lita på honom och det gjorde jag aldrig med Ryan.

Vänta här nu. Varför jämför jag dem med varandra så mycket? Jag borde bara bry mig om att de är snälla och gulliga och inte bara jämföra dem på detta viset. Fy på dig Amanda, Fy! Jag ser förmodligen inte klok ut när jag ligger här och tänker såhär. Jake har fått ett förvirrat ansiktsuttryck och kollar ner på mig. Jag ler ett snabbt leende som han besvarar med ett litet leende. Undrar om han tycker att jag är skum.

"Varför gjorde du så konstiga miner? Har du ont någonstans?" Frågar han oroligt. Det är så gulligt att han är så orolig. Jag ler igen.

"Nejdå! Jag tänkte bara på en sak!" Svarar jag snabbt och jag känner hur mina kinder hettar till i några sekunder.

"Oh, okej, vad tänkte du på?"

"Jag vet att detta kommer låta skumt, men jag jämförde dig med Ryan." Svarar jag och kollar på allt förutom Jake, mina kinder heta igen och denna gången går det inte lika snabbt över. Idiotiska rodnad.

Jake skrattar. "Vem av oss är bäst då?"

Jag skrattar också nervöst och svarar utan att titta honom i ögonen. "Du..."

Han skrattar igen. Åh gud, varför ska till och med hans skratt vara så snyggt och sexigt mörkt? Mitt huvud böjs upp av att hans pekfinger och långfinger trycker försiktigt under min haka. Jag möter förfärat hans blick och försöker att inte drunkna i dem. De är så snygga! Mina kinder blir varma i några sekunder igen. Varför rodnar jag så mycket helt plötsligt? Jag brukar inte vara en som har svårt att prata med det andra könet. Jag har gjort det många gånger. Så varför är jag så nervös nu?

"Så då gör det inget om jag kysser dig?" Frågar han efter en stunds pinsam tystnad. Han verkar njuta av det här! Jag svarar inte utan bara tittar på honom med stora ögon. Vad ska jag svara? Jag gjorde slut med Ryan och borde jag inte vänta ett tag innan jag hoppar på en annan kille? Fast jag har ju gjort slut. En kyss gör väll inget?

Jake märker att jag är nervös och ler ett irriterande sött leende mot mig innan han börjar luta sig framåt. Jag fryser och kan inte röra en muskel och jag håller andan. Han kommer närmare och närmare mig och jag kan inte flytta mig så jag bara sitter helt stilla.

Våra läppar möts, jag rör mig fortfarande inte. Hans läppar känns så bra mot mina. Det är inte direkt fyrverkerier eller något sånt det är mer en kraft som gör att jag inte drar tillbaka. Det känns så bra! Jag inte vet vad jag ska göra. Efter ett litet tag drar han ifrån och kollar frågande på mig.

"Var det så dåligt?" Skojar han.

Jag svarar inte utan jag tar bara ett stadigt tag om hans nacke med båda mina händer och drar ner hans ansikte mot mitt igen. När våra läppar möts igen är jag redo att kyssa honom. Jag överraskade nog honom lite och det tar någon sekund innan han besvarar kyssen. Nu när båda är med på det känns det ännu bättre än den förra. Jag vill bara att det ska fortsätta i all evighet. Men alla evigheter har ett slut och det gäller oss.  Efter bara ett litet tag måste vi bryta loss från kyssen för att få syre. Inte visste jag att det skulle vara så ansträngande att kyssas.

Jake ler ett enormt stort, bländande vitt, leende mot mig när vi väl har fått tillbaka andan. Jag ler säkert lika fånigt mot honom, men jag kan inte hjälpa det! Det var bättre än vad Ryans och mina kyssar någonsin varit! Åh, Amanda, sluta jämföra! Snälla!
En pinsam tystnad har spridit sig emellan oss. Vi sitter och tittar på varandra och vet inte riktigt vad vi ska säga.

"Jag gör gärna om det någon gång!" Jake blinkar med ena ögat sammtidigt som han säger det. Jag kan inte låta bli att skratta åt hans blinkande. Det hemska är att jag känner hur jag rodnar, fast inte så mycket, så jag låtsas som ingenting.

Efter att jag spenderat förmiddagen med Jake, ringer mamma och nästan kräver att jag ska komma hem. När jag packar ihop mina kläder i en påse och jag håller på att ta på mig skorna, känner jag en närvaro bakom mig. Sakta vänder jag mig om bara för att mötas av ett par mörkblå ögon bara några centimer ifrån mitt ansikte. Han flinar stort. Jag slår vad om att han har spannat in min rumpa medan jag tog på mig mina skor. Störiga unge. Fast han är en väldigt snygg och trevlig störig unge. När jag har redt mig upp och rättat till mina kläder dras jag in i en kram. Av ren reflex fryser jag till, men efter någon sekund virar jag mina armar runt hans midja. Han har sina armar runt min nacke och det känns som att om han tar i lite mer så kommer min nacke att brytas.

Vi säger hejdå efter en lång stund av kramar och kyssar innan jag ger mig iväg hem. Fortfarande i Jakes kläder och med slarvigt uppsatt hår. Jag känner mig inte ett dug fräsch. Men när jag kommer hem ska jag ta ett långt varmt bad och tänka igenom vad jag ska göra åt allt.

Dörren smäller igen efter mig och på två röda sekunder är mamma framme i hallen och granskar mig skeptiskt. Vad är det nudå? 

"Vad är det för kläder?"

"Mina var svettiga och äckliga så jag fick låna kläder av Jake" jag svarar i så normal ton jag kan. Men jag ser direkt att mamma kommer vilja ha ett långt snack med mig om denna Jake som jag tillbringat större delen av min helg med. Urgh. Jag har ingen lust. Med en djup suck sätter jag ner påsen på golvet och går in i vardagsrummet med mamma hack i häl. Detta kommer bli ett långt förhör och en lång dag.