Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 18:

Nästa morgon när jag vaknar känner jag en tryckande smärta i mitt huvud och ett illamående som man hade kunnat jämföra med att ha druckit sur mjölk och ätit möglig pizza. Inte för att jag vet hur det är att ha ätit sånt, jag har aldrig gjort det innan. Jag vänder mig om mot väggen och stänger mina ögon, bara för att två sekunder senare öppna dem på någon millisekund när mamma kommer inrusande i rummet utan att knacka, seriöst, har hon inte lärt sig att man borde knacka innan man går in i någon annans rum!?

"God morgon! Sovit got?" Frågar hon glatt och drar av mitt täcke för att kunna se mig ordentligt.

"Mph..." Svarar jag och vänder mig om och stirrar på henne med trött och irriterad blick. Om jag hade tyckt att det var en god morgon så hade jag redan varit ute ur sängen och nere och ätit frukost. Dessutom vad gör hon här? I normala fall så är hon på jobbet om ingenting har hänt då förstås. Fast jag mår för illa för att kunna bry mig.

"Men lilla gumman, hur är det med dig+ Hur mår du?" Frågar hon oroligt. Jag svarar henne genom att bara skaka på huvudet för att sedan två sekunder senare springa in till toaletten och kräka upp all mat som jag åt igår.

Steg hörs och sedan ser jag ur ögonvrån hur mamma kommer in i badrummet med en blöt handduk. Hon går fram till vasken och tar fram min tandborste och tandkräm. När jag känner att jag har kräkt färdigt för ögonblicket sätter jag mig med ryggen lutad mot badkaret. Mamma kommer fram med handiken och tandborsten med tandkräm på. Jag tar emot dem och borstar noggrant hela munnen innan jag torkar mig med den blöta handduken som jag sedan lägger på min panna för att svalka ner mig själv lite.

"Vill du att jag ska stanna hemma med dig idag? Jag kan ta ledigt, de har ändå ställt in det viktigaste mötet idag så det gör inget!" mamma kollar frågande på mig men jag vill verkligen inte att hon ska missa sina möten och jag känner ändå att jag vill vara ensam just nu.

"Nej, mamma det är lugnt, jag klarar mig, gå och jobba nu!" Svarar jag och ler mot henne så gott jag kan. Hon bara nickar och tar på sig sina ytterkläder innan hon pussar mig på pannan och går ut genom dörren.

Jag stannar hemma hela dagen och fortsätter kräkas med jämna mellanrum. Den mesta av tiden sitter jag antingen i soffan, sängen eller vid toaletten. Jag får som mest i mig lite glass och vatten.

Framåt kvällen har jag slutat att kräkas men jag kommer definitivt inte gå till skolan i morgon. Mamma kommer in till mig med en skål full med rykande varm soppa, eftersom jag har slutat kräkas nu så känner jag mig ganska hungrig men jag vill inte riskera något så soppa får duga. Det är i alla fall bra att det är min favoritsoppa. Efter att jag ätit nästan halva soppan får jag ett sms. Eftersom jag är så nyfiken så går jag så snabbt, som min trötta kropp klarar av, fram till mobilen och låser upp den.

"Hur mår du?"

Från Ryan... såklart skulle han märka att jag inte var i skolan idag. Jag svarar lite snabbt att jag mår bättre men att jag inte kommer komma till skolan i morgon heller. Två sekunder senare surrar min mobil igen och jag ser bara ett helt vanligt OK. Jaja. Jag bryr mig inte så jättemycket om svaret jag fick utan jag tycker mer att det är gulligt att han bryr sig om hur jag mår. Han verkar verkligen gilla mig eftersom han är så gullig och smsar och inte bara struntar i mig.

Två dagar senare är jag tillbaka i skolans korridorer, även om jag inte ville. Jag har missat ganska mycket redan så jag kan inte stanna hemma för mycket. Jag ser att Ryan är på väg mot mig och jag saktar ner och väntar in honom.

"Hej!"

"Hej! Hur är det?" Svarar jag och kollar glatt upp på honom. Jag har saknat honom nu medan jag var hemma.

"Det är bra! Själv? Hur mår du nu?" han låter orolig men jag bara ler upp mot honom för att försäkra honom om att jag mår bra.

"Det är bra, jag är ju i skolan så jag mår ju inte så dåligt! Flinar jag.

Vi börjar gå mot No-salen och jag märker hur han sneglar på min hand hela tiden eftersom den bara är någon decimeter ifrån hans. Tillslut tar jag mot till mig före honom och tar hans hand i min och kollar upp på honom. Ett leende sprider sig över båda våras läppar och de blir bara större och större. Vi ser säkert ut som ett par fån som går runt och ler som om vi har vunnit lotteriet och canser har botats. Jag ler ännu större av den tanken, om jag ändå bara kunde fixa det så skulle allt vara bra!

Väl framme vid No-salen släpper vi varandras händer och går in och sätter oss på våra platser. Ryan sitter såklart bredvid mig. Se, det är bland annat detta som jag har saknat med Ryan, att sitta bredvid honom och kunna småprata lite med varandra utan att störa alla andra.

Efter en halvtimme petar han på mig och viskar:

"Vill du bli min flickvän?"

Jag tänker i några sekunder men såklart nickar jag entusiastiskt. Jag skulle älska att vara hans flickvän igen! Man ser tydligt hur han slappnar av när han inser att jag inte sa nej. Jag ler mot honom och han ler stort tillbaka.

Efter skolan går vi hand i hand hem till honom, precis som innan. Vi går nära varandra och bara myser. När vi kommer hem till honom ställer vi oss framför hans hus och ler innan han snabbt kysser mig och vänder sig för att öppna dörren för oss. Jag ler och går in i hallen bara för att mötas av ett högt skrik. Molly. Hon hoppar ner för de sista trappstegen och rakt på mig. Jag skrattar och kramar om henne och jag kan bara beskriva vad jag känner just nu med ett ord. Lycka!

----------------------
Hej! Jag har skyndat mig att skriva klart kapitlena för att jag kände att det skulle ta så lång tid om jag hade redigerat när jag hade lust. Så detta är det sista kapitlet som jag kommer redigera! Jag hoppas att ni har tyckt att de har blivit bättre och glöm inte att:

Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye bye! 😘