Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 8:

Vi ser hur Ryan går hem till sig och sakta men säkert smyger vi efter. Vi vill definitivt inte bli upptäckta nu. Hur skulle jag kunna förklara för honom varför vi följer efter honom som om vi vore stalkers? Vilket vi på ett sätt är... Opsi... Vi ser hur han går in och tänder lampan i köket och hur Molly också kommer ner och håller honom sällskap där han sitter vid köksbordet med ett glas mjölk och ett äpple.

Efter två timmars spaning kommer Melanie i festkläder och högklackade glittriga pumps. Jag fattar inte hur hon kan gå i dem utan att trilla! Jag hade trillat direkt, med den balansen jag har. Hon går upp till dörren och knackar på. Efter några sekunder öppnar Ryan dörren och kramar om henne innan han släpper in henne och stänger dörren med en hög smäll. Jag koppar till och kollar på Evelina och hon ser lika skräckslagen ut. Vid det här laget har jag slutat anteckna för just nu händer det för mycket saker på en och samma gång. Jag bryr mig inte om att få ner allt, jag kommer komma ihåg detta utan problem.

Precis när jag tänkte föreslå att vi skulle sticka för att jag höll på att frysa rumpan av mig efter att ha suttit och iakttagit hans hus i flera timmar, öppnas dörren och vi ser hur de går ut och Ryan låser dörren efter sig. Han har bytt om nu och har på sig mörka jeans och en mörkröd skjorta som är vikt upp till mitten av underarmarna. När han har låst och kollat så att han har allting med sig, tar han Melanies hand och går ner till den större vägen.

"Jag skulle gissa på att de är på väg till en fest eller något!" Säger jag och kollar på Evelina för att se vad hon har att säga om det hela.

"Mhm, ja, då får vi väll åka hem och byta om till något bättre för att smälta in med de andra då då? Jag menar vi kan inte komma in där och se ut som tjuvar, det blir ju inte direkt kul, eller vad säger du?" Svarar Evelina och kollar glatt på mig. Jag bara ler och säger ett tack och reser mig från var jag suttit. Min rumpa har domnat bort och jag har svårt att stå upp. Evelina verkar ha samma problem och vi kollar på varandra och börjar skratta innan vi börjar ta oss hem till mig för att byta om.

Jag väljer att ha på mig en svart tight kjol och en glittrig urringad top. Till det tar jag mellanhöga röda klackar och sen gör jag en snabb smokeyeye och tar på ett till lager maskara. För att jag sedan inte ska se helt tom ut vid mina nyckelben tar jag på mig ett hjärthalsband i silver som är lagom långt och hamnar i den lilla inböjningen i mitten av nyckelbenen.

När jag går ner ser jag hur Evelina kommer ut ur badrummet iklädd en av mammas mörkröda klänningar. Den är tight och sitter perfekt på henne. Till den har hon ett par mörkröda skor som matchar och likadant läppstift. Hon ser mycket äldre ut, men samtidigt ser hon bra ut. Jag ler mot henne och hon ler tillbaka och jag frågar:

"Är vi redo att sticka?"

"Let's get this party started!" Svarar hon och skrattar. Jag skrattar och tar tag i hennes arm och drar ut henne till våra cyklar, eftersom vi inte har körkort och ingen som kan köra oss.

"Okej, så regler: Inget drickande, inget hånglande och jag vill inte hitta dig halvnaken med någon kille i ett av rummen, uppfattat!?" Säger jag och kollar på henne.

"Japp, det kan jag lova!" Svarar hon och skrattar lite. Sedan hoppar vi på cyklarna och cyklar mot festen. Det är tur att man har hört de andra i klassen snacka om var där skulle vara en fest idag, annars hade vi aldrig vetat var vi skulle.

Helt som det är hör jag hur Evelina sitter och nynnar på en låt medan hon cyklar och jag börjar genast nynna med. Efter bara några sekunder så sjunger vi så högt och falskt vi kan. Jag lovar att om någon hade kommit ut nu och skällt på oss så hade jag dött av pinsamhet. 

Efter ett tag kommer vi fram och man hör på långt håll att det är någon som har en fest. När vi parkerat cyklarna en bit ifrån går vi mot huset samtidigt som vi snackar taktik. Precis innan vi kommer innanför dörren har vi bestämt att vi går var för sig och om vi hittar honom smsar vi den andra.

Jag går runt och letar efter Ryan under tystnad. Bortsett från musiken och alla som snackar och sjunger med låten. Efter lite mindre än tio minuter ser jag någon som liknar honom men när jag går närmare ser jag att det är någon annan. Jag går vidare och när jag inte hittar honom bestämmer jag mig för att kolla på övervåningen. Så tyst som möjligt öppnar jag alla dörrar och kollar om han är där, vilket han inte är.

När jag är på den näst sista dörren känner jag hur min mobil vibrerar i min bh, döm mig inte, jag hade inga fickor och jag behövde ha den någonstans... Jag tar upp den och ser att det är ett meddelande från Evelina. Snabbt öppnar jag det och ser att hon bara har skrivit att hon tar lite luft men att hon kommer in igen om fem minuter och att jag kan leta vidare inne så kan hon leta ute. Jag svarar att det är okej och att jag smsar om jag hittar honom.

Jag går vidare till det sista rummet och öppnar det, men såklart är han inte där. Mina ideer om var han kan vara har tagit slut och jag bestämmer mig för att titta i det förra rummet igen, jag tror inte att jag öppnade det innan eftersom jag fick ett sms av Evelina. Försiktigt öppnar jag dörren och till min förtvivlan ser jag honom sitta på sängen med Melanie i knäet och att de kysser varandra intensivt. Jag stänger dörren snabbt men tyst och sedan sväljer jag ner gråten och smsar Evelina att jag har hittat honom med Melanie och att jag vill att vi sticker hem nu.

Jag springer ner för trapporna och ut till cyklarna och jag känner hur tårarna kommer och denna gången stoppar jag inte dem utan låter dem rinna fritt ner för kinderna. Evelina står redan vid cyklarna och när hon ser hur ledsen jag är springer hon fram till mig och kramar om mig hårt samtidigt som hon stryker mig över ryggen. Vi får vänta lite på att jag ska hämta mig innan vi tar våra cyklar och börjar sakta cykla hem till mig igen. Jag säger åt Evelina att hon får sova över eftersom jag inte vill att hon ska cykla hem ensam när det är mörkt.

När vi kommer hem låser vi cyklarna och går in. Jag går in i badrummet och duchar av mig snabbt innan jag går och lägger mig. Evelina ligger redan i min dubbelsäng och snarkar högt. Jag kryper in bredvid henne och det sista jag hinner tänka är att jag ska konfrontera Ryan i morgon. Sedan somnar jag.

Jag drömmer en mardröm där Melanie tar Ryans hand och stirrar på mig samtidigt som hon ler skadeglatt. Jag vaknar med ett ryck och kollar vad klockan är. Bara tjugo över ett, det är lika bra att sova lite till. Sakta lägger jag mig till rätta och somnar om efter ett litet tag, denna gången utan mardrömmar.

----------------------
Så! Ett till kapitel redigerat! Detta blev dubbelt så långt som det var innan! Jag är så stolt över mig själv! Haha, skojade. Men i alla fall.

Glöm inte att:
Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye Bye! 😘