Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 21:

Vi går med långsamma steg in i huset som är fullt av människor. Jag känner hur jag börjar få panik av den lilla platsen som finns och hur det känns med alla som nästan slukar upp mig.

"Jag hämtar något att dricka" säger jag snabbt innan jag försvinner, in i havet av människor, mot vad jag förmodar är köket. När jag väl är där kan jag inte låta bli att slappna av en liten bit. Här är inte lika många. Snabbt går jag fram till köksön i mitten där det står massa flaskor och plastmuggar.

När jag har hittat en ren mugg går jag fram till diskhon och fyller på med vatten och häller snabbt i mig det. Genast känns det bättre och jag vänder mig om för att leta reda på var Evelina och Ryan är.

"Amanda! Amanda! Vi är här!" Hör jag hur Evelina ropar över musiken. Jag går med snabba steg fram till henne och då får jag syn på muggen i hennes hand.

"Jag ser att du har hittat något att dricka" komenterar jag och kollar nyfiket ner i hennes mugg.

"Ja, det smakar jättegott! Du måste smaka!" svarar hon och håller fram muggen till mig.
Så jag tar den utan att tänka efter vad det är i den och smakar lite.

"Jag håller med den var god, var fick du den ifrån?"

"Jag fick den av Alexander!" Svarar hon glatt och drar till sig någon som precis passerar oss.
"Alexander? Skulle du kunna fixa fler såna här drinkar, en till mig och en till Amanda? Tack!" Fortsätter hon vänd mot personen hon fångat in.

"Ja, klart jag kan! Är strax tillbaka!" Svarar Alexander och försvinner iväg mot köket. Några minuter senare är han tillbaka med två muggar fyllda med den goda drinken. Han ger en till mig och sedan tittar han på Evelina.

"Kan jag få den Alexander? Snälla?" Hör jag hur Evelina ber.

"På ett vilkor!" Svarar Alexander och flinar lite för sig själv.

"Vilket vilkor?" Frågar hon lite nervöst.

"Ge mig en kyss!"

Hon suckar och ler lite försiktigt innan hon ställer sig på tårna och kysser honom på kinden. Hans axlar faller ner en bit och han ser lite ledsen ut.

"Jag ville ju ha en på läpparna förstår du väll?" Säger han innan han tittar lite ledsamt på Evelina. Än en gång suckar hon och ställer sig på tårna igen och kysser honom snabbt på läpparna. Alexander är snabb och räcker fram muggen till mig och jah fångar den innan han släpper den. Han lägger armarna runt Evelinas höfter och drar henne intill sig så att det inte finns något mellanrum. De fortsätter att kyssas och jag går sakta där ifrån och letar reda på Ryan.

När jag väl hittat Ryan går jag fram till honom och lägger armarna över hans ögon. Han hoppar till lite över det plötsliga mörkret. Jag fnissar lite och jag känner hur han vänner sig om, tar bort mina händer och håller dem i sina. Han ler stort när han ser att det är jag och innan jag vet ordet av är jag indragen i en stor revbensknäckande kram. Jag känner hur jag börjar få slut på luft så jag försöker dra mig ut ur järngreppet. Ryan släpper greppet om mig lite men inte helt. Han vänder sig till sina kompisar och drar med mig runt.

Efter en timme till har jag tappat räkningen på hur många drinkar jag har hällt i mig, det ända jag vet är att det är många. Just nu står jag i mitten av vardagsrummet och dansar med en snygg kille som jag aldrig tidigare träffat.

"Vad heter du?" Frågar han när en ny låt börjar.

"Amanda" svarar jag, kollar upp på honom och fortsätter: "vad heter du?"

"Jake" svarar han och ler. Jag ler tillbaka och fortsätter dansa. Plötsligt känner jag hur jag dras iväg av ett par starka händer som är runt min midja. Jag vänder mig om och kollar upp på Ryan som ser frustrerad ut.

" Vad gjorde du med Jake?"

"Jag dansade med honom men sen kom du och förstörde det!" Svarar jag irriterat.

Han kollar på mig innan han säger: "Jag vill inte att du umgås med honom!"

"Varför får hon inte umgås med mig?" Hör jag en röst bakom mig.

Jag vänder mig om och kollar upp på Jake som blänger på Ryan.

"Du vet klart och tydligt varför du inte ska vara med henne!" Ryan blänger tillbaka.

"Ryan jag får vara med vem jag vill!" Avbryter jag

Ryan och Jake fortsätter bråka och tillslut är det ovanligt tyst. Musiken dunkar fortfarande men det är bara några som fortfarande dansar. Jag känner mig så liten där jag står och jag känner inte mig lika full längre.

" Bara låt henne vara!"

Sedan dras jag iväg ut av Evelina.