Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 13:

Jag kollar på Ryan varje dag och jag märker att han ser tröttare och tröttare ut för varje dag som går. Han ser nästan ut som om han inte sovit på flera dagar nu. Jag undrar om det är för på grund av att han festar eller för att han inte kan sova på grund av vad han har gjort. Jag hoppas att det är det senare, bara för att det gör så att jag känner mig bättre. På ett konstigt vis så får tanken, av att han inte kan sova på grund av det som hände, mig att känna mig bättre till mods, och att det inte bara är jag som mådde dåligt efter allt detta.

Det är lunchrast just nu och jag pratar med Evelina där vi sitter och äter den äckliga soppan. Varför kan de inte ha ätbar mat i skolan? Är det verkligen så svårt? Evelina tystnar plötsligt mitt i en mening och stirrar på en fläck en decimeter till vänster om mitt huvud. Jag vänder mig sakta om och möts av ett par mörka ögon. Jag kan inte tro att detta är sant. Vad i hela fridens namn gör han här?

"Hej!" säger han lugnt och tittar på mig med lite sorgsna ögon. Jag bara stirrar på honom. Han kommer närmare mig och jag känner hur jag lutar mig bakåt mot bordet utan att släppa hans blick. Han kommer ännu närmare och jag lutar mig bakåt tills jag känner bordet i ryggen. Oh Gud.

"Jag har saknat att få vara med dig!" Säger han och ler lite.

"Det kan jag knappast tro på, du har ju varit med Melanie hela tiden så du verkar inte ha saknat mig över huvud taget." Snäser jag och han ryggar tillbaka lite men tittar på mig med en... Förstående min? Vad tror han att han förstår? Jag behöver inte bli förstådd. Tror han att jag känner mig som ett missförstått barn eller något? Vad är det med honom? Jag vill bara veta vad han vill mig och sedan kan gå härifrån så att jag kan njuta av min äckliga soppa ifred.

"Ja men det betyder inte att jag inte har saknat att vara med dig! Jag tänker fortfarande på dig även om jag är med henne." Svarar han fortfarande med lugn röst och förstående blick.

"Men tänk på Melanie istället då och låt mig vara!"

"Jag kanske vill vara med dig?"

"Men jag vill inte vara med dig, har du tänkt på det!?"

"Får jag fråga varför?"

"Oh, ska jag behöva förklara det nu också? Jag trodde att du var smartare än så!" Nu skriker jag nästan och jag känner att jag borde behärska mig själv lite men det är så svårt.

"Är det för att jag hånglade med Melanie?" han börjar tappa tålamodet nu märker jag. Bra, då låter han mig förhoppningsvis mig vara sen.

"Det är väll klart! Det är lika klart som att 1 + 1 är 2!?"

"Så det är det, bara kom över det! Jag har bett om ursäkt! Hur svårt ska det vara!?" Han har höjt rösten nu och jag är glad att det inte är så många i matsalen just nu, annars hade det varit ganska jobbigt.

"Jag tyckte om dig från första början och jag blev så glad när du sa att du kände likadant för mig och att vi sen blev tillsammans. Jag var så glad då. Sen går du och hånglar med Melanie och förväntar dig att jag bara ska komma över det!? Fattar du inte hur det känns? Jag vill inte prata med dig mer! Hejdå." Jag tar mina grejor och går ut ur matsalen.

Jag hatar att bråka med honom men jag står inte ut med allt han gör med Melanie. Han har sagt att han gillar mig mer och ändå är han med henne och gör jag vet inte allt. Jag vill inte veta heller för den delen. Jag vill bara att hans ska bestämma vem han vill vara med. Klockan ringer och jag skyndar mig mot klassrummet där jag ska vara nu. Men innan jag hinner fram känner jag hur någon tar tag i min handled och drar mig till en tom korridor.

"Jag vill vara med dig." Det är Ryan som viskar, jag vet det med en gång. Jag känner det på mig.

"Jag vill vara med dig också men jag vill inte att jag ska vara ditt andra val och att du väljer Melanie först." Svarar jag och vänder mig mot honom.

"Vad vill du att jag ska göra då? Jag gör vad som helst! Bara säg det!"

"Jag vill att du antingen väljer Melanie eller mig!"

"Jag väljer dig! Jag ska sluta umgås med henne och bara vara med dig! Jag lovar dig det!" Säger han snabbt och ler mot mig försiktigt. Jag ler tillbaka och vänder mig om för att gå till klassrummet, även om jag är en kvart sen. Jag hör hur Ryan går bakom mig och det får mig att le ännu större.

Resten av dagen går snabbt och som gamla goda tiden följer jag med Ryan hem för att mysa och plugga lite. Jag var där hela eftermiddagen och stannade även för att äta kvällsmat med dem. Det känns som att det är så längesedan jag gjorde det men inget har förändrats. Det är så skönt!

När jag kommer hem sitter mamma i köket med mat framför sig. Jag tror att hon har väntat på mig där för hon har ätit halva maten och det ser ut som att maten som är kvar har blivit kall.

"Hej! Var har du varit?" Frågar hon och höjer på ögonbrynen.

"Hej! Jag har varit med Ryan. Vi har löst allt nu och det känns jättebra. Han vill vara med mig och kommer sluta vara med Melanie." Svarar jag och ler mot henne.

"Vad bra att ni har löst det! Så hur har dagen varit annars då? Inget annat drama som du vill berätta om?" Svarar hon glatt.

"Jo den har varit bra! Det ända dramat är nog att jag och Ryan bråkade i matsalen så att alla som var där kunde höra men annars har den bara varit bra. Hur har din dag varit då?" frågar jag medan jag tar lite pasta från kastrullen och äter direkt utan att ta en skål. Jag ska ändå upp snart så det är inte lönt att sätta sig ner.

"Jo den har väll varit bra. Samma som alltid skulle jag väll säga. Inget nytt direkt!"

"Okej!" Jag säger till henne att jag kommer strax och rusar upp på mitt rum för att byta om till mysigare kläder och sen går jag ner till henne igen och vi sätter oss i soffan och tittar på TV tills jag känner att jag ska lägga mig.

"God natt mamma! Älskar dig!"

"God natt Amanda! Sov gott älskar dig med!"

"Detsamma! Natti! Svara jag och går för att borsta tänderna i badrummet innan jag går till mitt rum och kryper ner i sängen. Jag tar upp mobilen och gör min vanliga nattrunda på mina sociala medier och när jag bläddrar i nyhetsflödet på Instagram ser jag en bild på Ryans sida med en bild på honom och Melanie och under står det:

"Det är så kul att vara med dig Melanie! Speciellt på fester och hemma hos dig! Hoppas att det kommer fortsätta så! Puss puss! J "

Jag kollar när bilden är upplagd och jag hoppas på att det var för några dagar sedan, men den ät upplagd för bara 15 minuter sedan. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till så jag bara stänger av mobilen och kastar den tvärs över rummet innan jag lägger mig ner med snurrande tankar som vägrar försvinna.

--------------------------------------
Hej! Glöm inte att:

Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye bye! 😘