Att Hitta Den Perfekta!

Kapitel 4:

Det har gått en vecka sedan jag fyllde år och jag kan med säkerhet säga att jag fick en väldigt bra start som 17-åring. Jag tillbringar varje vaken minut med Ryan eller Evelina och jag och Ryan har blivit lite mer seriösa. Man kan nästan säga att vi är tillsammans så mycket som vi kysser varandra hela tiden. Mellan varje lektion och efter skolan innan vi går hem. Jag skulle nog kallat oss ett par om det inte var för Melanie. Hon är en av de störigare och "populärare" i vår klass. Hon är tydligen en "drömtjej" i många killars ögon.

Anledningen till att jag inte säger att jag och Ryan är ett par är på grund av henne. Hon började stöta på Ryan veckan efter att han började här. Det som är roligt med det är att han inte verkar märka det eller så bryr han sig inte om henne, för han knuffar inte bort henne när hon klänger på honom. Jag kan ibland se att hon nästan sitter i hans knä på vissa lektioner och han gör ingenting åt det.

Just nu sitter hon två decimeter ifrån Ryan och jag ser hur hon tittar på honom genom min ögonvrå. Jag har lust att säga till henne att hon borde lämna honom ifred och att han är min men då skulle jag bara låta precis som henne och jag vill inte sjunka till den nivån. Jag måste se rätt rolig ut när jag sitter och funderar för mig själv för jag märker hur alla sitter tysta och stirrar på mig innan Melanie bryter ut i ett fnissanfall, det värsta är att Ryan hänger på och de sitter och fnissar med varandra ett tag innan resten av bordet också bryter ut och skrattar åt mig.

Jag har kommit hem från skolan och vi har inga läxor så jag har inget att göra. Tanken på att ringa Ryan och fråga om jag får komma över känns inte så lockande efter vad som hände matsalen men tillslut bestämmer jag mig för att jag ska ringa honom. Jag tar min mobil och ringer honom. Efter tre toner svarar han:

"Hej det är Ryan!?"

"Hej, Ryan! Det är Amanda!"

"Ah, hej! Vad får dig att ringa så här tidigt efter skolan?" Säger han lite förvirrat men fortfarande lika snällt som alltid.

"Jo, det är så att jag inte har något att göra , så jag undrar om du vill hitta på något med mig?" Svarar jag förhoppningsfullt.

"Klart jag vill, ska vi ses i parken om en kvart?" Säger han och jag svarar med ett snabbt 'ja' och ett hejdå innan jag lägger på.

Jag springer upp på mitt rum och bättrar mitt smink lite innan jag byter om eftersom jag har fått fläckar på min tröja innan när jag åt en macka. När jag har tagit på mig en tunn t-shirt och ett par andra byxor och fixat till sminket lite kollar jag mig i spegeln och nickar. Snabbt springer jag ner i hallen och tar på mig mina skor och min skinjacka och går ut genom dörren.

Sakta i lunkande takt börjar jag gå mot parken som bara ligger två minuter ifrån mitt hus. När jag kommer fram ser jag honom sitta på en bänk med en tusensköna i handen.

Jag kommer fram till honom och sätter mig bredvid honom och han tittar upp på mig och ler sitt söta leende. Han räcker fram blomman till mig och jag tackar honom genom att ge honom en kindpuss. Han tittar bara rakt fram så jag märker att det är något som är fel.

"Vad är det?" Frågar jag tyst och kollar åt samma håll som han gör.

"Jag vet inte." Svarar han lite avfärdande.

"Jo, något måste det ju vara, annars hade du inte varit på det här viset. Du vet att du kan berätta allt för mig!" Säger jag och petar till honom lite lätt i midjan med min armbåge. Han suckar och kollar upp på mig innan han vänder sig framåt igen.

"Jo, det vet jag, men det är bara det... Säger han och avbryter sig själv.

"Det är bara det att?" Frågar jag och kollar på honom.

"Det är bara det att jag gillar någon och jag tror att hon gillar mig med men jag vet inte om hon vill vara mer än vän med mig." Säger han ganska snabbt och fortsätter att stint stirra rakt fram.

"Men varför frågar du henne inte?" Säger jag samtidigt som jag känner hur mitt hjärta dunkar snabbare och snabbare.

"Okej, jag ska göra det, fast inte förrän jag kommer hem sen ikväll." Svarar han och ler försiktigt upp mot mig. Jag ler försiktigt tillbaka. Mitt hjärta dunkar extremt snabbt nu och jag hoppas att han inte hör det för det skulle bara vara så pinsamt.

"Ska vi gå en runda i parken eller ska vi bara sitta här och lata?" Frågar jag efter att det gått ett tag med fullkomlig tystnad.

"Okej, vi tar och går en runda, du kan behöva motionen!" Han ler retsamt mot mig och jag smäller till honom lite lätt på armen men ler i alla fall tillbaka mot honom.

Efter att vi har gått runt i nästan två timmar och bara pratat börjar vi bli trötta. Vi har gått nästan tre varv runt parken och jag är helt slut i benen. Så vi börjar gå mot ingången/utgången av parken. När vi väl kommer fram vänder vi oss mot varandra.

"Tack för hjälpen innan idag!" Säger Ryan och jag kollar upp i hans ögon. Han ser mycket gladare ut nu än vad han gjorde innan så det gör även mig gladare. Jag ler mot honom och säger ett tyst 'varsågod'. Han tar ett steg fram och kramar om mig och ger mig en snabb kyss på kinden innan han säger hejdå och börjar gå hem. Jag står och kollar efter honom tills jag inte ser honom längre innan jag vänder om och springer hela vägen hem.

Väl hemma springer jag upp på mitt rum med mobilen i handen och ljudet på högsta volym. Det kan ju vara mig han tänker smsa.

-------------------------
Glöm inte att:
Gilla, Kommentera och Fortsätta läsa!

Bye bye! 😘