Switch 10

147 14 1
                                    

Chapter 10

Natahimik ako bigla at napaiwas ng tingin kay Kyungsoo. Sana wala siyang alam dahil hindi ko talaga alam kung anong mangyayari kung may alam nga siya.

Nag-aalinlangan man pero nakipagtitigan pa rin ako sa kanya.

"W-what do you know Kyungsoo?" I was hesitant about this, but I still asked because of the curiousity that's killing me.

Nakatitig rin lang siya sa akin. I can see his throat but more of his adams apple moving up and down, before speaking.

"No, Ms. Hyuna. Let me ask you that question. Ano nga bang alam mo? Do you even know my bestfriend, Baekhyun?" Napalunok naman ako sa sinabi niya at napailing agad bilang sagot.

"No. I've never even heard of him or you." I should congratulate myself for not stuttering. But who am I kidding? I'm so nervous as fuck right now.

Narinig ko namang mahinahon siyang nagbuntong hininga bago umiling at tinitigan uli ako.

"Baekhyun..." He called but I didn't move, not even an inch.

"Baekhyun...please stop lying to yourself." Para namang tinamaan ako sa sinabi niya. I looked at him straight in the eye, my eyes a bit glossy. Naramdaman ko nalang umaagos na 'yung luha ko at nilapitan naman ako ni Kyungsoo at niyakap agad. Maybe he's right, that I'm just lying to myself.

"I'm sorry...Kyungsoo I'm so sorry." I hugged him tight. Feeling his embrace with the same feeling of missing a true friend.

"Sshhh...Don't be sorry Baek." Pag-alo niya sa akin.

"No. I'm so sorry. Iniwanan ko kayo, and I've been selfish...I didn't even think of all the people I left behind. Kasalanan ko...kasalanan ko Kyunggie." He caressed my hair and even my back in a very comforting way, that made things so much easier.

"Wala kang kasalanan. We all want happiness right?"

"But I never wanted this! This is a curse!" Bumitaw ako sa yakap at tinitigan siya.

"Tingnan mo 'ko Kyungsoo. I'm a woman now, but I'm taking away somebody's life that isn't supposed to be mine!! Isn't that selfish?!" He looked at me, then cupped my face.

The way his eyes looked at me. They spoke comfort. He really is my bestfriend, because he knew that he's my support and breather. I don't know what I'll do without him. Nanahimik lang kami at nagtitigan.

"Anong nangyayari dito?!" Nagulat kaming dalawa sa biglang sumigaw at napahiwalay sa isa't isa. I immediately wiped away my tears.

"Jongin?! Ah-ah wala. We were just talking right Baek-ah I mean Hyuna."

"Yeah we were just talking..." Minata pa talaga ako ni Jongin bago siya lumapit sa amin at hinigit si Kyungsoo papalapit sa kanya. Hay naku seloso talaga kahit kailan. I just rolled my eyes when he kissed Kyungsoo on the cheek infront of me.

"Would you mind, if I borrowed Kyunggie for a while." Sabi ko kasi mukhang wala ng balak bitawan ni Jongin si Kyungsoo.

"I would-" bago niya pa matuloy inunanahan na siya ni Kyungsoo.

"No he wouldn't! Tara na Hyuna, let's just go upstairs instead. Andami kasing istorbo dito sa baba."

"Istorbo? Huy! Istorbo saan?!" Hinila na lang ako ni Kyungsoo at iniwan na si neggy na nagsisigaw doon. I chuckled because I think I knew what he just thought of.

Nang makapasok na kami ni Kyungsoo sa kwarto ko. I don't know why, but I felt shivers run down my spine.

"Baekhyun?"

"Bakit?"

"You still remember me right?"

"Ha? Oo naman. Bakit ba?" Nagtaka naman ako sa tanong niya. Why would I even forget him?

"And Jongin?"

"Yeah. I never forgot any of you..."

"Eh si Hyuna?" It was silent for a little while, and I really don't know why but I felt cold again.

"Ha?"

"Hindi mo ba talaga siya kilala?"

"Hindi. Alam ko lang na kung sino ako ngayon si Hyuna 'yun. And that this is her body."

"Ayaw mo bang malaman kung sino talaga siya? At kung nasaan na siya." Nangunot 'yung noo ko sa sinabi ni Kyungsoo. Gusto kong malaman kung sino ba talaga si Hyuna, pero 'yung hanapin siya. Kinabahan ako bigla, baka kasi 'yung ayaw ko pang makita ang makita ko.

"I always had that in mind Kyungsoo. I want to know her...and why all of this happened. But I don't know where to start." Nakatingin lang kami sa isa't isa. I can feel that his also eager to know everything.

"Kyungsoo?" Pagtawag ko naman sa kanya.

"Ano?"

"Paano mo nalaman na ako ito?"

"I saw you...as you Baek."

"What? Hindi kita maintindihan." I furrowed my brows at him.

"Nakita kita Baekhyun."

"Ha? Saan? Kailan pa?"

"Noong nasa mall tayo."

"Ha? Baka iba 'yung nakita mo." I felt goosebumps because of the thought.

"Hindi. Baekhyun sure ako. Ikaw yoon."

"What?!"

He just shrugged. "Hindi ko alam. Basta I felt that it was you."

"Ha? Eh bakit mo hiningi number ko?"

"I wanted to know if I was right...and you looked quiet familiar to me." I was speechless because of that. Hindi ko na talaga kasi maintindihan eh.

After a few minutes of silence I managed to speak. "Kyungsoo could you please help me?"

"With what?"

"Hyuna...I want to know and find her." I seriously said.

"Are you sure Baekhyun?" Nag-aalalang tanong niya. Natahimik ako saglit bago sumagot.

"Oo...gusto ko na talagang malaman eh." My decision is final and I think I'm doing the right thing. I should know things sooner, before it fires back into my face.

The SwitchTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon