"L-Levi"
Every piece of the man in front of her was exactly Levi. Why such illusion seems so real? His eyes, his silky hair, those stares. Those clueless stares, are looking straight at her.
Her husband..is here.
Naghalo halo na ang emosyon niya. Masaya siya, na natatakot. Hindi man niya alam na si Levi ba talaga itong nasa harap niya niya pero parang tumatalon ang buong kaluluwa niya sa saya. And most of all, she missed him. Miss na miss na niya ito. At wala siyang gustong gawin kundi ang yakapin ito. She prayed for this to be real. Ipapangako niyang babawi siya dito at hindi na itatago si Elvi sa kanya.
Yes, Elvi. She will definitely tell him more about Elvi. Their son.
The man who looked like him tilted his head, just like examining every corner of her face, but she wasted no time, but to get close to him and hugged him. Hugged him to check if he was real, and when she tested it was all real, she broke down in his arms, not to mind the people passing by are looking at them.
How dare she believed he's dead? She never wanted him dead. Even in her heart and mind, he was never dead nor forgotten.
"Levi...you're back.."
Mas hinigpitan nito ang yakap sa lalake habang umiiyak nang dahan dahan siya nitong tinulak palayo.
"Do I know you?"
Looking up at him, nagulat siya. The man seems, uncomfortable looking down at him sabay umatras upang dumistansya sa kanya.
"Levi.."
"I am Levi, who are you?"
"Le-Levi Ackerman?"
"Yes."
Hindi niya alam kung ano ang mararamdaman. He's alive, but, he don't know her? Mas lalo tuloy siyang naging emosyonal. She felt a fang like pain in her chest of the rejection he did. But he's Levi. Her Levi Ackerman.
Hindi siya dapat maging malungkot. Ang importante ay buhay ito kahit na hindi siya nito kilala o maalala ay hindi na lang niya yun inintindi o kung anong nangyari dito bakit pinaniwala siyang patay ito.
"I am Addison." she properly pronounced her name to at least made him familiarize how it sound yet seemed not working.
"Great. I don't know someone named Addison as much as I am aware there was no one will creep to me like that under the name Addison." Addi looked down. That hurts. Just like how he said those painful words before he commited suicide. Is he acting like he don't remember her at all? Ganyan ba kalaki ang galit nito sa kanya?
"I am...sorry. I might mistaken you with someone else"
He scoffed. "Didn't I hear you say my full name? And now you're saying you've mistaken me of someone? Tch. Reasons. Please excuse me. I have lots of things to do today."
Malalim ang isip ni Addi na nakaupo sa loob ng isang cubicle. Twenty minutes from now, interview na niya puro gusto niya ng umuwi. Nagsisisi siyang hindi ito lingunin ng iwanan niya o sana ay sinundan niya na lang ito. Gusto niyang ipaalala nito na siya si Addison ang asawa niya.
Was it a mistake? Did his friends lied to her? She can't blame them. They're his bestfriends kaya hindi niya pwedeng kwestyunin kung galit na galit ito sa kanya, na sa galit nila ay gusto nilang lumayo na lang siya ka Levi. Sa kanila ng anak niya.
Pinikit na lang niya ang mga mata at pinipilit ang sariling huwag na maiyak. Kakatapos lang niyang mag retouch tapos iiyak na naman siya? She must mot waste more time and be well prepared for the interview.
Nang umilaw ang cellphone niya ang nakita niya ang lock screen photo ng anak niyang si Elvi ay nahimasmasan siya. Nakaplano na ang lahat, para sa kanila ni Elvi, bakit ngayon pa ito nangyari lahat? Bakit ngayon niya pa nalamang buhay pala si Levi?
BINABASA MO ANG
Trapped In His Melanchony
RandomDisclaimer! ᴛʜɪꜱ ɪꜱ ᴀ ʟᴇᴠɪ ᴀᴄᴋᴇʀᴍᴀɴ ꜰᴀɴꜰɪᴄ ʙᴏᴏᴋ ᴄᴏɴᴛɪɴᴜᴀᴛɪᴏɴ ᴏꜰ ᴍʏ ꜱᴛᴏʀʏ ᴛʜᴇ ᴜɴᴄʜᴏꜱᴇɴ ᴡɪꜰᴇ ɪ ᴀɴᴅ ɪɪ. ɪ ᴅᴏ ɴᴏᴛ ᴏᴡɴ ᴛʜᴇ ᴄʜᴀʀᴀᴄᴛᴇʀ ɪᴛꜱᴇʟꜰ ᴀɴᴅ HENCE ʙʏ ᴛʜᴇ ᴏʀɪɢɪɴᴀʟ ᴀᴜᴛʜᴏʀ/ᴄʀᴇᴀᴛᴏʀ ʜᴀᴊɪᴍᴇ ɪꜱᴀʏᴀᴍᴀ.
