Summer '15 | Foscar

8

8 augusti 2015

Väskor packas in i den redan överfulla bilen. Jag sitter innanför fönstret och betraktar hur han gör sig redo att åka, åka ifrån mig. I samband med att den sista väskan finner sin plats i den silvriga bilen får jag nog och kommer upp på fötter. Jag tänker inte låta honom åka utan ett rejält avsked.

Så med snabba rörelser rör jag mig nerför trappan och öppnar ytterdörren.

"Oscar"

Ropar jag ut och hans ögon möter mina. Ett litet leende pryder hans läppar vid åsynen av mig och trots sorgen i hans ögon så kan man inte undgå lyckan som framstår mellan oss bara pågrund av synen av varandra.

"Jag trodde inte att du skulle komma"

Yttrar han tyst och drar in mig i sin famn trots att hans mamma och hennes man otåligt väntar i bilen. Jag låter mina armar låsas fast runt hans nacke och håller honom så nära jag bara kan. Allt för att få uppleva detta ögonblick på bästa tänkbara sätt.

"Jag måste få säga hejdå"

Får jag fram med en sorgsen stämma. Orden blir lite otydliga då mitt ansikte vilar mot hans halsgrop och pågrund av tårarna som hotar med att spilla över.

"Nej snälla. Säg inte hejdå. Vi säger vi ses, för jag vägrar säga hejdå. Jag vägrar låta detta avslutas här, låta oss avslutas såhär"

Den sorgsna meningen yttras med en svag ton och jag förflyttar mitt ansikte från hans hals för att kunna se på honom. Kunna betrakta hans vackra ansiktsdrag och lägga märke till de fåtal detaljer som jag möjligtvis har missat under vår tid tillsammans.

Vill yttra orden. Vill att han ska veta exakt hur mycket han betyder för mig. Men något hindrar mig, något stoppar mig gång på gång. Försöker intala mig själv om att även fast han inte vet så kommer jag alltid att veta, att jag älskar honom. Så mycket att det gör ont.

Så istället för att yttra orden så kysser jag honom. Jag kysser honom med så mycket känsla, så mycket kärlek, att ord känns obetydliga.

Efter ännu fler kyssar får hans mammas man slut på tålamod och bilens ljudsignal ljuder genom luften vilket får Oscar att svära tyst för sig själv innan han lämnar en sista öm kyss mot mina läppar.

"Jag måste gå"

Får han fram med en tyst röst och jag nickar svagt innan jag biter mig löst i läppen för att förhindra tårarna från att spilla över.

"Du är det bästa som hänt mig, glöm aldrig det"

Viskar han i mitt öra innan han lämnar mig på gräsmattan och hoppar in i bilen som kommer att ta honom ifrån mig.

"Jag älskar dig Oscar"

Viskar jag fram när jag iakttar hur bilens baklyktor försvinner bort längs vägen. Tårarna faller i en stilla takt ner för mina kinder och med tunga rörelser vänder jag mig om för att gå tillbaka in i tomrummet han lämnat efter sig.

"Felix!"

Hans rop får mig att chockat stanna upp och vända mig om så att jag får syn på bilen som stannar bara meter bort på grusvägen. Oscar i sin tur är påväg mot mig i en joggande takt.

"Jag kunde inte åka utan att låta dig veta"

Säger han aningen andfått efter sin lilla språngmarsch och jag väntar spänt på hans fortsättning.

"Jag älskar dig"

Yttrar han och hjärtat mitt är påväg att hoppa ut ur bröstet på mig.

"Jag älskar dig också Oscar"