Summer '15 | Foscar

18

5 november 2015

Nästa morgon går vi hand i hand mot bussen och jag njuter av varenda liten sekund. För så fort vi når busshållplatsen så behöver jag inte fråga vad som händer nu, jag släpper hans hand utan frågor och ställer mig en bit ifrån honom. Han ger mig en sorgsen blick men inga ord yttras. För vi förstår båda två att för att undvika problem så måste vi förbli han och jag på offentliga platser.

Så när bussen kommer går vi men medan jag sjunker ner på sätet längst fram så fortsätter han bak i bussen och i ögonvrån uppfattar jag hur han slår sig ner näst längst bak vid fönstret som enbart visar mörkret utanför.

Några hållplatser senare dyker hans lilla grupp av vänner, om man ens kan kalla dem det, upp och bussen fylls av oljud. Jag fixerar blicken ut genom fönsterrutan och de fortsätter bak mot Oscar.

"Oscar, vad fan hände med dig egentligen? Du har ju varit som försvunnen sedan tönten fick ta hand om dig för att du druckit för mycket?"

Yttrar en av de med en alldeles för hög röst och jag uppfattar de irriterade blickarna från resten av bussens passagerare.

Så diskret som möjligt blickar jag bak och uppfattar Oscars flin, vilket bara jag skulle klassa som falskt. Han skrattar lågt och mumlar fram något om baksmälla och någon brud vilket får mig att himla lätt med ögonen för mig själv. Han möter snart min blick i ett kort ögonblick och jag sänder honom ett litet leende för att förmedla att jag inte tar illa vid, jag vet att det här är vad han behöver säga.

När bussen stannar vid skolans hållplats så skyndar jag mig av men stannar upp utanför bussen för att få ner mina hörlurar i ryggsäcken. Snart får jag en knuff i ryggen och ryggsäcken faller till marken.

"Kan du flytta på dig eller?"

Fräser en av Oscars kompisar fram och knuffar till mig ännu en gång. Jag biter ihop hårt och lägger all fokus på ryggsäcken på marken vilket inte är en vidare smart plan.

"Svara när jag pratar med dig för i helvete"

Fräser han fram och knuffar till mig ytterligare där jag sitter på huk så att jag tappar balansen något.

"Jocke vad fan"

Hör jag Oscars röst yttra och allas blickar, inklusive min, landar på honom.

"Vi måste lära honom en läxa Oscar, vad fan är det med dig?"

Får killen, som tydligen går under namnet Jocke, ur sig med en något chockad stämma.

"Äh jag har fan huvudvärk, orkar inte läxa upp någon nu"

Fräser Oscar fram och gnuggar sig menande mot tinningarna vilket får mig att små flina lite för mig själv, han är en rätt kass skådespelare.

Oscar böjer sig plötsligt ner och tar ett aningen hårt grepp om min tröja och möter mina ögon med en mörk blick.

"Passa dig för fan, okej?"

Fräser han fram med en hård röst och jag tar genast tillbaka det där om hans kassa skådespel. Han skrämmer mig rätt ordentligt. Men så fort de andra killarna börjar att röra sig bortåt med nöjda skratt så böjer han sig ner så att hans läppar snuddar vid mitt öra.

"Jag älskar dig, allt annat är falskt"